DN-skribenten Jonas Thente: ”I vissa ämnen finns ingen andra sida att lyfta”

Det är i en text på DN Kultur som Jonas Thente är kritisk mot en utveckling där att ta ställning för en enkel sak som demokrati ”har blivit liktydigt med att ta politisk ställning över huvud taget”, skriver han.

Som exempel lyfter han Svenska Dagbladets kulturchef Lisa Irenius, som i en text kritiserar DNs kultursida för att vara likriktad. I ett debattsvar på DN slår Lisa Irenius tillbaka mot kritiken och menar att upprepade fördömanden av SDs inflytande, utan att man försöker förstå vad detta beror på, kan bli kontraproduktivt. 

Till Journalisten utvecklar Jonas Thente sitt resonemang. Han säger att det finns en tydlig trend såväl i USA som i Sverige att samtalet kring ämnen som demokrati eller pressfrihet förskjuts hela tiden. Bland annat syns det här i medierna. 

Annons

– Ja, vi har sett det ett par år nu, inte minst gäller det diskussionen om public service och att den ska ”balanseras” här i Sverige. I USA har CNN en ny chef som är tillsatt för att – det kan alla se – försöka locka fler högerkonservativa, Fox News-tittarna. De byter ut folk i morgonsofforna mot andra som gärna ifrågasätter det senaste presidentvalet eller som ska ”balansera” klimatforsningsrapporter. Även här i Sverige ser vi att tidningar vill framställa sig som det mer neutrala alternativet och stå för mindre ”politiserade” texter, säger Jonas Thente.

Jonas Thentes poäng är att det finns ämnen som inte kan, eller bör,  problematiseras. Exempelvis en sak som tryckfriheten. 

– Jag tycker inte att en tidning bör sträva efter att, exempelvis, ta in skribenter som är mot tryckfriheten. Detsamma gäller de som är för fascism eller inkränkthet mot vissa grupper av människor. Då säger man att demokrati och tryckfrihet är en slags politisering, och det är det inte menar jag, säger han.

– Tidningar och pressen är upplysningens skyltfönster, och det första man vill göra om man är mot upplysning är att släcka det skyltfönstret. I vissa ämnen finns ingen ”andra sida” som vi som journalister bör lyfta, fortsätter han.

Vad anser du att det här leder till i förlängningen?
– Vi kommer få se en ny regering som lutar sig mot ett parti som värdesätter kulturfrågor väldigt högt, för det finns inget annat parti som är så intresserade av kulturfrågor som SD. Vi bör vara uppmärksamma på vad som händer bakom kulisserna i regeringskansliet. Det kommer börja med små tjuvnyp mot pressens institutioner och mot övriga kulturella institutioner. 

Det journalistiken bör göra i det här läget är förstås att fortsätta rapportera, för att det blir mer och mer polariserat kan alla se, menar han.

– Både från vänster och höger försöker man blanda bort korten. Vi ser också i valrörelsen hur lögnen görs till sanning, även om man blir påkommen med en lögn så viftas den bort och man fortsätter ljuga. Journalistikens uppgift är att berätta vad som gäller i sakfrågan. Vem har fel och vem har rätt? Sedan är det upp till kvalificerade kommentatorer att fundera tillsammans med läsarna, och ställa frågor till den objektiva journalistiken. Hur bör man se på det här? Vilka perspektiv kommer bort? Hur passar det här in i hela bilden? Precis som du ställer frågor till mig nu i ett större perspektiv. Vi måste försöka, genom journalistik, att visa att det inte är så enkelt som folk vill försöka få oss att tro.