DN därtill nödd och tvungen
”Frågan är om inte DN viftar med svansen vid fel stolpe.”
Det fanns en del ofrivillig humor i premiärnumret av den förnyade Dagens Nyheter som i går nådde läsarna. Dels i tidningshuvudet, som numera betonar att DN minsann är en tidning för hela landet (lite märkligt då att så många texter i tidningen handlar om att det nu minsann går bra att läsa den på tunnelbanan), dels i den stora bilaga om ”nya DN” som medföljde premiärnumret, där det bland annat i en tydlig liten manual visades hur man ska göra när man vänder tidningen upp och ner för att läsa Ekonomi-delen. Tack för den, det hade blivit svårt annars.
Allra roligast var dock ett stycke raffinerad referenshumor på omslaget till kulturdelen, i rubriken ”Missnöjet bor i Berggrens kropp”. Med tanke på hur öppet kritisk tidningens kulturchef Henrik Berggren tidigare varit till det nya formatet lär det ha varit gårdagens mest urklippta rubrik i DN-huset.
Omgörningen av Dagens Nyheter har blivit en stor mediehändelse; alla skriver om den, alla kommenterar den. Och inget konstigt i det; DN är trots allt det närmaste vi kommer public service i tidnings-Sverige.
Chefredaktören Hans Bergström påstod i ett brev till hugade prenumeranter i förra veckan att det i och med omgörningen ”skrivs tidningshistoria”. Det är dock att ta i, med tanke på hur många svenska dagstidningar som redan tagit tabloidsteget och med tanke på att det länge funnits en stor tidning i landet som dagligen kombinerat fullformat och tabloid, nämligen Göteborgs-Posten. I en intervju i Svenska Dagbladet i går konstaterade Bergström också att ”tabloid inte längre är detsamma som kvällstidning”, vilket dels är en ganska sent uppkommen insikt, dels är onödigt nedlåtande mot kvällspressen, som länge levt under helt andra villkor än DN.
Och det är just marknadens villkor det handlar om, i första hand, när DN nu bytt till en snävare, tredelad kostym. Visserligen åtföljs formatomläggningen även av en genomgripande översyn av det redaktionella arbetet, med bland annat en ny organisation för nyhetsarbetet, men det förnyelsen ändå präglas starkast av är att den uppkommit av marknadsmässiga skäl, inte publicistiska. Det är något som tidningen tvingats till, dels för att kunna spara såväl papper som personal, genom en mer komprimerad tidning, dels för att de mest framgångsrika konkurrenterna det senaste decenniet drivit på såväl läsarnas som annonsörernas förkärlek för det lilla formatet.
I brevet till de potentiella prenumeranterna betonar Bergström särskilt hur DN satsat på att ge läsarna ”en snabb överblick” och på att texten ska vara ”snabbläst och komprimerad”. Han utlovar också ”enklare grafik och tydligare kartor”. Flirten med de stressade mediekonsumenterna kunde knappast vara tydligare.
Men frågan är om inte DN viftar med svansen vid fel stolpe. Snabblästa och komprimerade nyheter är knappast någon bristvara i dag. Jag hade blivit mer övertygad av en kampanj som i första hand lyft fram DNs förmåga till analys, kommentar och reportage som konkurrensfördelar. Där finns tidningens styrka; där finns det som andra har svårast att kopiera. Och det är många som vill ha den fördjupningen. I förra veckan kom siffror från Ruab som visade att P1 är Stockholms största radiokanal. Det visar att det finns många som vill ha alternativ till snabba och komprimerade nyheter.
P.S. MTG lärde sig en läxa av nedläggningen av Finans- tidningen: att man måste prata med facket först innan man släpper yxan. Därför inleddes pressreleasen om nedläggningen av Finans Vision i onsdags med följande eleganta formulering: ”MTG tillkännagav i dag att man har kontaktat den lokala fackorganisationen angående en föreslagen nedläggning av den dagliga affärstidningen Finans Vision”. Facket fick också information om ägarnas avsikt samtidigt som tidningens chefredaktör. Men eftersom det trots allt är MTG vi pratar om var framförhållningen minimal: drygt en timme innan pressmeddelandet om den förestående nedläggningen lämnade mejlboxen…
