Gå direkt till textinnehållet

Det var uppenbarligen fortfarande tabu

Maria Sveland anade att antologin Happy Happy skulle väcka debatt, skilsmässa är ett känsligt ämne. Men den låga nivån i diskussionen har ändå förvånat henne. - Ibland har man verkligen känt, hallå, 1800-talet ringde och vill ha er tillbaka.(Foto: Leif Hansen/Norstedts)

På sin hemsida skriver författaren och journalisten Maria Sveland att recensionerna av Happy Happy – en bok om skilsmässa har varit som varm choklad en kall vinterdag. Debatten runtomkring har nämligen varit motsatsen.

– Det som förvånat är det anspända tonfallet och den låga nivå som det stundtals varit på debatten. Menar de på allvar att man ska hålla ihop för barnens skull?  Det är ett träsk som jag trodde vi trampat runt i och gjort upp med för flera decennier sedan, säger Maria Sveland till Journalisten.se.

– Det har också varit intressant att så många varit provocerade av att skribenterna faktiskt tycker att det är skönt att få egen tid, en oväntad plusgrej vid en skilsmässa. Det har folk gått i gång på som tusan och där blir det väldigt tydligt att vi har en bit kvar när det gäller vilka förväntningar och krav som finns på moderskapet.

Varför är det så känsligt att prata om lyckliga skilsmässor år 2011?

– Det är den tid vi lever i, vi är inne i ett paradigmskifte. Vid alla värderingsförändringar lever det kvar en massa motstridiga åsikter som tampas.

– Det har varit lagligt för kvinnor att skilja sig sedan 1915 men var då förenat med enorm skam och skuld. Kvinnorörelsen har sedan dess drivit frågan och idag skiljer vi oss mer och mer utan social skam. Men det vi säger nu, att det kan finnas mycket glädje och bli väldigt bra, du måste inte leva två och två, det var uppenbarligen fortfarande tabu.

Hur har det varit för dig personligen, det har ju förekommit en del personangrepp i debatten?

– Jag har varit en av dem som frontat den här boken, som initiativtagare och redaktör, så det är jag som står där med min kropp och person och blir angripen. Men jag känner styrka i att det här är så otroligt mycket större än min person, det här är ett kvinnopolitiskt projekt. Man märker det på alla mejl man får, kvinnor som skriver tack och berättar sina egna berättelser. Då känner man shit, vad viktigt det här är.

Hur kommer det sig att du skrivit och pratat så mycket om kärnfamiljen?

– För att jag tycker att det är en så viktig kvinnofråga. Så mycket av vår brist på jämställdhet börjar och slutar i kärnfamiljen. Allt som har att göra med familj och hur vi organiserar våra liv får återverkningar på samhället i övrigt och vice versa. Samhället påverkar varje enskild man och kvinna vid köksbordet. Det är superviktigt att vi fortsätter att uppmärksamma ojämställdheten som finns i relationer.

Vad har du på gång framöver? Kommer radioprogrammet Heliga familjen tillbaka?

– Det får väl bli oheliga familjen nu. Jag skulle gärna göra mer radio, det är jättekul att få göra program som man tycker är roliga och det finns ju hur mycket som helst att ta upp. Men just nu sitter jag och skriver på en roman som jag hoppas ska komma nästa höst.

 

 

Fler avsnitt
Fler videos