Gå direkt till textinnehållet

Demokratisk lunk

Det finns tveklöst roligare saker att syssla med, än att sitta av en journalistkongress mitt under försommaren. Långa och sega detaljdebatter och alltför lite sömn drar ner engagemanget också hos den mest ivrige. Hur ska det då inte vara för resten?

Det finns tveklöst roligare saker att syssla med, än att sitta av en journalistkongress mitt under försommaren. Långa och sega detaljdebatter och alltför lite sömn drar ner engagemanget också hos den mest ivrige. Hur ska det då inte vara för resten?

Och visst, allt som sägs och beslutas på en kongress är inte avgörande och livsviktigt för Journalistförbundets medlemmar. Men tillräckligt mycket för att Du som mest suckar över det fackliga också berörs, så gott som varje dag dessutom.

Kongressen är Journalistförbundets högsta beslutande organ. Det betyder att denna hundrahövdade församling har makten att tala om för styrelsen vad som är viktigt de närmaste åren, alltså var kraften och pengarna ska läggas.

Frågan om SJFs avgifter och hur resurserna används blev också en av de mer intressanta på Djurönäset förra veckan. Flera ombud önskade sänkta avgifter och den som rört sig bland “vanliga” medlemmar vet att klagandet är tämligen utbrett.

Frågan är om det är avgiftens storlek som är problemet, eller om SJF misslyckats med att tala om varför uttaget behöver vara så stort? Själv lutar jag åt det senare. SJF-avgiften är hög, men ändå inte högre än många andra jämförbara yrkesförbunds. Och det finns de som betalar betydligt mer — våra kolleger i Danmark hostar exempelvis upp uppemot 800 danska kronor i månaden för sitt medlemskap! I Sverige betalar ingen ens hälften…

Men ändå. Missnöjet finns och kongressens beslut att låsa avgifterna i två år, tjänar om inte annat sitt pedagogiska syfte. Dessutom ger det ytterligare motiv till en ordentlig genomgång av vad ett yrkesförbund som SJF egentligen ska syssla med. Luften ska pressas ur systemet, resurserna ska användas rätt.

I detta det sista ordinarie numret innan sommaruppehållet kan du läsa om kongressens viktigaste debatter och beslut. Du som suckar — titta på bilderna, läs några notiser och fundera på om det ändå inte vore värt att ta reda på mer. Om inte annat för att bli upprörd över allt som inte görs.

Det är grunden för allt förändringsarbete och Du kanske blir engagerad på kuppen.

Vi vann…

… mot EUs mäktiga ministerråd i det segslitna öppenhetsmålet. Förstainstansrätten ogiltigförklarar rådets beslut att avslå Journalistens begäran om 16 av de 20 Europoldokumenten.

Domen är en stor seger för alla europeiska medborgare, men också en seger för den strategi som min företrädare Lennart Lund valt. En hårdare attityd hade helt säkert stoppat processen.

Men den stora fighten är kvar. EU har fortfarande långt till den öppenhet som vi i Sverige är uppfödda med. I den kampen behövs många fler — inte minst journalister och medieföretag.

Om några veckor kommer vi ut med ett extranummer av Journalisten — enbart om detta historiska fall. Där får Du veta hur allt började, varför förbundsstyrelsen inte ville driva målet från början och vad en av landets experter på mänskliga rättigheter tycker om domen. Med mera.

Och i augusti sjösätter vi en helt ny tidning!

Till dess, trevlig sommar!

Fler avsnitt
Fler videos