Gå direkt till textinnehållet

”Bevakningen av Akademien har varit för hovsam”

Matilda Gustavssons granskning av kulturprofilens härjningar fick marken att skaka under Svenska Akademien. Nästan ett år efter publiceringen nomineras hon till Stora Journalistpriset i kategorin Årets avslöjande.

Dagens Nyheters kulturreporter Matilda Gustavsson fick längst applåder av alla när nomineringarna tillkännagavs på Nedre Manilla idag vid lunchtid.

Är det viktigt med ett sådant här kvitto?
– Ja. Jag är väldigt stolt över det här jobbet, därför känns all bekräftelse på det otroligt rolig, och det här är den största, säger hon.

Berättelsen om kulturprofilen fanns öppen i stora kretsar, men ingen berättade den. Vad krävdes för att göra journalistik av den?
– Jag tror det krävdes ett lite förändrat mindset, som kom med hösten 2017 efter att Harvey Weinstein hade avslöjats i USA. Det avslöjandet gjorde att jag började tänka kring om något sådant skulle kunna ske i Sverige, att någon i skydd av en kultur kunnat hålla på så här. Då tänkte jag att det skulle inte kunna hända eftersom den svenska kulturvärlden är så liten och det inte finns lika mycket pengar.

– Utifrån de tankarna kom jag plötsligt att tänka på kulturprofilen, att jag hade hört något sus om att något pågick. Lite diffusa varningar. Jag ville söka verkligheten bakom de ryktena.

Krävdes det mod, från dina redaktörer och dig själv, tycker du?
– Ja, det skulle jag nog säga. För det här handlar om en person med jättenära kopplingar till Akademien, och om Katarina Frostenson. Det handlar om enormt ansedda personer, briljanta författare som stått honom nära. Så hade det misslyckats hade det varit en enorm förlust i anseende för DNs kulturredaktion. Men framför allt var de kvinnor som ställde upp och berättade enormt modiga.

Det här har dominerat kulturbevakningen hela året. Vad tänker du om att det fick så stora konsekvenser, på flera nivåer?
– Att det säger något om hur mycket det här faktiskt handlade om en struktur och en kultur. Det var inte bara att ta avstånd från den här individen så var problemet löst, utan det skar rätt in i en social krets med extremt mycket makt och mycket vänskaper mellan sig. Det är det sammanhang han befann sig i och som gav honom den här maktpositionen som nu kraschar.

Förväntade du dig att granskningen skulle få konsekvenser av den här kalibern: våldtäktsdom, inställt Nobelpris…?
– Inte alls. Jag var ganska rädd för att det skulle tigas ihjäl och sjunka undan, för så har Svenska Akademien ofta jobbat inför kritik. Man nedlåter sig inte att kommentera, man går bara vidare.

I stället fick ni med er resten av medierna i en utdragen bevakning av Akademien. Vad tänker du om det?
– Fram till det här jobbet har bevakningen av Akademien varit otroligt hovsam. Det har varit sportintervjuer. Om det varit inval i Akademien har ingen frågat ”Hur ska du förvalta den här makten?”. Utan: ”Hur känns det, vad gjorde du när telefonen ringde?” Som vinnarintervjuer i sport.

Tror du att det här skiftet i bevakningen kommer att bestå?
– Ja, länge. Jag har svårt att se att det under lång tid framåt skulle återgå till allmän förtjusning vid ett inval.

Hur har det här året har varit för dig personligen?
– Det här har funnits med mig hela tiden, det har varit väldigt intensivt. Jag skriver också en bok om det och har varit tjänstledig i ett halvår nu, så det har funnits med mig konstant.

Vad har varit utmanande i bokskrivandet?
– Mycket. Det är till exempel svårt att gräva i kulturprofilens bakgrund, man hör historier från hans bakgrund i Frankrike som är svåra att belägga. Och Katarina Frostenson är en enorm gåta, den största.

Du får ingen intervju med henne?
– Inte än.

Fler avsnitt
Fler videos