Avtalsbrott av Everydayhävdar Journalistförbundet
När gratisutdelade kvällstidningen Everyday i Stockholm las ner för en vecka sen uppdagades att sex av journalisterna hade provanställningar.Ett brott mot kollektivavtalet, hävdar Journalistförbundet
När gratisutdelade kvällstidningen Everyday i Stockholm las ner för en vecka sen uppdagades att sex av journalisterna hade provanställningar.
Ett brott mot kollektivavtalet, hävdar Journalistförbundet.
Ett tiotal journalister berörs av Metro Internationals beslut att lägga ner Everyday. Företaget betraktar sex av dem som provanställda och de har erbjudits en uppsägningstid på två månader och två veckor.
– Det är alldeles åt skogen. Man kan inte prova en tidning bara en person, säger Urban Brådhe, ledamot av Journalistförbundets styrelse och klubbstyrelsen på Metro. Man kan inte provanställa en hel redaktion, bara enskilda journalister.
Journalistförbundet har kollektivavtal med Metro, ett hängavtal kopplat till avtalet med Tidningsutgivarna.
I kollektivavtalet mellan förbundet och TU anges att provanställning på högst sex månader får tillämpas:
l med medarbetare med speciella ämneskunskaper när dennes journalistiska kvalifikationer är oprövade;
l om det finns särskilda skäl att pröva medarbetarens kvalifikationer mot bakgrund av ämnets speciella karaktär;
l efter överenskommelse mellan företaget och journalistklubben om det föreligger andra skäl.
Den sista punkten syftar på speciella omständigeter, till exempel när man vill testa om en invandrare kan svenska språket tillräckligt bra eller om man är osäker på om en tidigare missbrukare klarar av att jobba.
Ingen av punkterna är enligt Journalistförbundets mening tillämplig i fallet Everyday.
Om det hade varit fråga om en tillåten provanställning hade företaget bara behövt erbjuda två veckors uppsägningstid. Journalistförbundet anser att journalisterna på Everyday ska betraktas som visstidsanställda och därmed ha en uppsägningstid på sex månader.
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är förbluffad över vad som kommit fram om förhållandena på Everyday.
– Såvitt jag kan se har inte en enda anställning skett i enlighet med lagar och avtal. Folk har inte ens anställningskontrakt.
Lindblom Hulthén drar slutsatsen att ägarna antingen är okunniga om lagar och avtal på arbetsmarknaden eller att man struntar i dem.
– I båda fallen är det beklämmande. Det är oroande och sorgligt att medierna i Sverige som varit tämligen seriösa plötsligt utsätts för ägare som inte ser något annat syfte med medieägandet än att tjäna pengar.
Agneta Lindblom Hulthén ser i förlängningen en utveckling mot en växande informationsklyfta där de som har råd får tillgång till kvalificerad information medan övriga får hålla till godo med sekunda journalistik.
Sakari Pitkänen, chefredaktör på Metro och Everyday vill inte gå med på att företaget gjort sig skyldigt till felaktigheter vad gäller anställningsformerna.
– Det är en facklig synpunkt. Vi hävdar att provanställningarna stämmer med villkoren i avtalet. Men jag har förstått att facket hävdar motsatsen.
Enligt Pitkänen ska man i möjligaste mån försöka hitta lösningar som orsakar de anställda minsta möjliga smärta. Men tror inte att alla kan få nya jobb inom Metrokoncernen.
– Men det är duktigt folk som har fått visa upp sig. Andra tidningar har säkert upptäckt det.
Sakari Pitkänen reagerar mot vad han ser som en idiotförklaring av Everydays journalister och därmed även dess publik.
– Det är inte så att vi fyllt tidningen med rewritade artiklar. Vi har gjort en undersökning som visar att det oftare hände att vi hade idéer som andra tog efter.
Everyday, som startades i augusti, blev aldrig lönsam trots att den andra gratisutdelade tidningen Stockholm News gav upp före årsskiftet.
Everyday ökade sina intäkter när konkurrenttidningen försvann, men inte tillräckligt för att ägarna inom rimlig tid kunde förvänta sig lönsamhet.
Enligt Sakari Pitkänen var dålig timing ett skäl till att Everyday inte lyckades. Just när man startade började de första tecknen på en begynnande lågkonjunktur skönjas.
– Ett annat skäl är att folk i medieetablissemanget misstrodde oss och bedömde oss efter vad de trodde att Everyday var, inte vad tidningen faktiskt var.
