Arbetsgrupp vill att allmänheten representeras i YEN
En arbetsgrupp inom Journalistförbundet vill inrätta ett nytt, yrkesetiskt råd för övergripande etikfrågor och ge företrädare för allmänheten plats i Yrkesetiska nämnden. På lång sikt tänker man sig ett helt nytt pressetiskt system.
En arbetsgrupp inom Journalistförbundet vill inrätta ett nytt, yrkesetiskt råd för övergripande etikfrågor och ge företrädare för allmänheten plats i Yrkesetiska nämnden.
På lång sikt tänker man sig ett helt nytt pressetiskt system.
I dag behandlas journalistisk yrkesetik i Sverige i fyra olika instanser: Allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd (PO/PON), Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN), textreklamkommittén och Granskningsnämnden för radio och TV.
Systemet med flera instanser gör att ärenden riskerar att falla mellan stolarna. Journalistförbundet ser det som en svaghet när branschen ska värja sig mot lagstiftning på området.
Förbundets egen yrkesetiska instans, YEN, har under det senaste året kritiserats från olika håll. Bland annat för bristfällig administration och statistikföring, utdragen handläggning och i vissa fall borttappade protokoll.
Det har också påtalats att förbundet genom YEN hamnar i konflikt med sig självt. Förbundets centrala uppgift att ta tillvara sina medlemmars intressen kan kollidera med YENs uppdrag att klandra medlemmar som använt oetiska arbetsmetoder.
Problematisk organisation
Förbundsstyrelsen (FS) har därför låtit en arbetsgrupp utreda hur YEN kan bli bättre och hur de yrkesetiska frågorna i stort kan hanteras.
– Vi börjar med att se över vår roll i helheten, säger Anne Sseruwagi, ordförande i YEN och ledamot i arbetsgruppen. Vi vill i första hand väcka debatt i förbundets arbetsutskott (AU) och styrelse (FS) och under kongressen i höst.
I en delrapport pekar arbetsgruppen på problem med nuvarande organisation:
* Bristen på representanter från allmänheten gör att YEN inte får nödvändig tyngd
* YEN saknar resurser för att arrangera seminarier och annat som ligger utanför ärendehanteringen
Utredarna har sneglat på den modell som tillämpas i Norge, som har en granskande nämnd som endast handlägger ärenden, och ett yrkesetiskt råd som svarar för övergripande etikdebatt och riktlinjer.
De norska institutionerna är åtskilda, men utredarna anser att funktionerna i Sverige kan rymmas inom Journalistförbundet.
Allmänheten bör få tre platser
I rapporten understryker utredarna att YEN är den enda yrkesetiska instans i Sverige som allmänheten kan vända sig till för att få journalisters arbetsmetoder bedömda och att det därför är viktigt att nämnden finns kvar.
Men utredarna vill ändra på YENs sammansättning och låta allmänheten få tre av sju platser.
– Vi skulle få in andra synpunkter och kunna få en levande debatt, men journalisterna skulle fortfarande vara i majoritet, säger YENs sekreterare Christoph Andersson, som ingår i utredningsgruppen.
Journalistförbundets styrelse (FS) ska utse ledamöterna i YEN.
– Det är inte meningen att representanterna för allmänheten ska vara yrkesverksamma politiker, utan ansedda personer som inte företräder något intresse, säger Christoph Andersson.
Någon mera uttalad tanke om hur allmänhets representanter ska utses finns inte i dag. Utredarna kommer att redovisa konkretare idéer i sin slutrapport i höst.
Enligt förslaget ska nämndens ordförande inte hämtas från FS, utan få en självständig ställning. Enskilda ledamöter från FS kan dock sitta i YEN. Mandattiden ska vara tre år.
Nämnden ska bara bedöma anmälningar och göra principuttalanden som kan vara vägledande för journalister.
En tänkt förändring är att nämnden ska kunna besluta om att dess möten ska vara öppna för allmänheten.
Utredningen har tagit intryck av kritiken mot att nämndens beslut inte har kunnat överklagas och vill nu att det ska bli formellt möjligt att begära omprövning av YENs beslut.
Vem som helst ska kunna göra anmälan till YEN, men om tredje man berörs av en anmälan måste den personen höras. Bara om det rör sig om viktiga principfrågor ska nämnden ta upp anmälan mot en berörd persons vilja.
Gradering av klander
Utredarna föreslår en gradering av klandren enligt följande skala:
* Påpekande
* Kritik
* Allvarlig kritik
* Rekommendation om uteslutning ur förbundet
I förslaget betonas att den enskilde journalisten har ett stort personligt ansvar, men att även arbetsledare och andra kolleger kan vara medskyldiga. Därför ska journalistens företag alltid nämnas vid klander.
Arbetsgruppen markerar att juridik och etik inte är identiska och vill att det uttryckligen görs klart att YEN kan pröva ärenden som samtidigt prövas rättsligt.
Även det yrkesetiska rådets ledamöter ska utses av FS. Rådet ska vara fristående från nämnden, men underställt FS och kan helt bestå av FS-ledamöter.
Det blir rådets uppgift att initiera etikdebatter, även om nämndens beslut.
Utredarna understryker att Journalistförbundets mål på sikt bör vara att skapa ett fristående och oberoende, men partssammansatt organ som tar upp alla former av anmälningar.
Enligt förslaget är det motiverat att en sekreterare/ombudsman även fortsättningsvis knyts till nämnden på halvtid.
Sekreteraren bör, anser utredarna, ha en självständig ställning inom Journalistförbundets kansliorganisation.
Eftersom exempelvis förbundets förhandlingsavdelning och YEN kan komma i konflikt är det olämpligt att de organisatoriskt och fysiskt placeras nära varandra.
Oklart hur resultatet blir
Anne Sseruwagi påpekar att många frågor återstår att utreda grundligare innan det kan bli tal om att FS ska kunna besluta om ändringar av nuvarande YEN-modell. Det gäller bland annat ekonomin och hur YEN-ledamöter från allmänheten ska utses.
Det är ännu oklart hur förbundet kommer att ställa sig till de olika förslagen. Arbetsgruppens delrapport diskuteras på ett FS-möte denna vecka. Den 29 augusti beslutar FS om en slutrapport som förbundets kongress i oktober kan debattera. Förändringar av YEN kräver inga stadgeändringar och formellt kan FS fatta ett sådant beslut, men man vill få en så bred uppslutning som möjligt innan man beslutar om en förändring.
hl@sjf.se
Tre röster om förslaget
1. Vad tycker du om idén att dela upp YEN i ett råd som arbetar med övergripande etikfrågor och en nämnd som sköter ärendehanteringen och där företrädare för allmänheten ingår?
2. Bör alla yrkesetiska instanser för journalister slås ihop?
bryt
Pär-Arne Jigenius, tidigare Allmänhetens pressombudsman:
1) – Det vore i och för sig ett fall framåt, men jag tycker ändå att det riktiga vore att frågorna behandlades av en partssammansatt instans som PO/PON. Jag har pekat på den konflikt som kan uppstå då förbundet ska försvara en medlem som brutit mot yrkesetiken medan YEN ska klandra.
2) – Det förutsätter att statsmakten uppger terräng i Sveriges Radio och Sveriges Television, och det gör riksdagen bara om även de privata medieägarna gör det. Och jag har svårt att se att till exempel Jan Stenbeck skulle göra det. De nya medieföretagen är helt ointresserade av det och man kan inte kommendera fram självsanering.
bryt
Olle Stenholm, Allmänhetens pressombudsman:
1) – Journalistförbundet är en av mina uppdragsgivare och jag tycker det vore olämpligt av mig att anlägga synpunkter på interna förhållanden inom förbundet.
– Men jag kan säga så mycket som att jag får en hel del anmälningar som gäller etiken såväl i det publicerade som i det som föregått publiciteten. Om det ena inte går att separera från det andra tillåter jag mig att ha synpunkter på helheten. Ingen har ännu kommit springande och sagt att jag gjort fel.
2) – Liksom min företrädare anser jag att yrkesetik och publicering hänger intimt ihop och borde bedömas i ett sammanhang. Jag hoppas att PO/PONs uppdragsgivare också ska komma fram till det.
– Men om Granskningsnämnden ska med blir det en annan sak. Då handlar det om en verksamhet som kräver statligt tillstånd. Jag är emot att koppla ihop det Granskningsnämnden gör med vad pressen frivilligt gör. Det skulle förutsätta att tillståndsgivningen inom radio och TV gjordes om.
bryt
Nils Funcke, kanslichef, Grävande journalister:
1) – Principiellt ser jag inget stort fel med att ta in folk från allmänheten om det inte är staten, förbund eller kongress som utser dem. Självtukt ska journalisterna sköta själva.
2) – Det är inget bra förslag. Jag ser inget fel med flera olika instanser. Man brukar säga att ärenden faller mellan stolar eller på två stolar, men hur ofta är det ett bekymmer? Granskningsnämnden kan man avskaffa. Vi ska inte ha statliga organ för bedömning av journalistik.
