Apropå… domen mot Alcalá
För ett år sedan skrev Leif Ericsson i Ordfront att det enda anständiga av DN, när domstolens frikännande av Alcalá kommer, vore att slå upp en ursäkt på löpsedeln lika stort som man slagit upp anklagelsen.Frågan är hur Leif Ericsson och andra kulturskribenter med svårigheter att hantera fakta nu kommer att agera.
Den intressanta fortsättningen av fallet Alcalá blir hur de kulturskribenter som tidigare attackerat Dagens Nyheters reporter Thomas Michélsen nu kommer att hantera situationen.
Sedan Thomas Michélsen avslöjat misstankarna mot Alcalá har han på olika kultursidor beskyllts för en rad journalistiska övergrepp.
Sydsvenskans tidigare kulturredaktör Nils Gunnar Nilsson har påstått att Thomas Michélsen medvetet undanhållit dokumentation som kunde bevisa Alcalás oskuld. Under rättegången stod det klart att påståendet omöjligen kunde stämma.
Ordfronts chefredaktör Leif Ericsson har hävdat att Thomas Michélsen framfört hotelser mot åklagaren vilket ledde till husrannsakan hos Alcalá. Uppgifterna visade sig vara baserade på något Alcalá påstått.
Författaren Ingrid Sjöstrand har skrivit i Ordfront att Michélsen gått ut med felaktiga uppgifter vilket bevisades i en utredning från Postbanken. Under rättegången blev det klarlagt att den påstådda utredningen inte existerar.
På kultursidorna har Thomas Michélsen anklagats för att ha fabricerat lögner, manipulerat handlingar och betett sig så lågt man kan som journalist. Det har till och med diskuterats offentligt om han borde uteslutats ur Journalistförbundet.
Nu står det istället klart att just det kulturjournalisterna anklagat Michélsen för, det vill säga att ha gått ut med grundlösa anklagelser etc, är något flera av dem själva gjort sig skyldiga till.
Fallet väcker frågan om det inte krävs ens ett uns av faktaunderlag för att skriva på kultursidorna. Och om det på kulturavdelningarna är fritt fram att kränka en människa på vilka grunder som helst.
Ordfront, Sveriges största månatliga kultur- och samhällsmagasin, är en av de tidningar som gått hårdast fram. Kan tidningens 37 000 läsare lita på något som står i den tidningen? Kommer läsarna överhuvudtaget att få veta att de blivit lurade av en chefredaktör som gått ut med ”fakta” som visat sig vara grundlösa påståenden?
För ett år sedan skrev Leif Ericsson i Ordfront att det enda anständiga av DN, när domstolens frikännande av Alcalá kommer, vore att slå upp en ursäkt på löpsedeln lika stort som man slagit upp anklagelsen.
Frågan är hur Leif Ericsson och andra kulturskribenter med svårigheter att hantera fakta nu kommer att agera.
sw@sjf.se
