”Angelägen journalistik måste få ta tid”
Ulrika Ahlberg, reporter på Hallandsposten, och Lina Salomonsson, fotograf på tidningen, har nominerats till Barncancerfondens journalistpris 2013 för sitt reportage om cancersjuka Freja.
Hur länge följde du och Lina Salomonsson treåriga Freja och hennes familj?
– Det var under ett par månader. Vi träffades hemma och på sjukhus, och höll kontakt via telefon och mejl, säger Ulrika Ahlberg.
Hur kom du i kontakt med familjen?
– En kollega hade sett att Frejas mamma Helena hade startat en insamling till Barncancerfonden och fotografen Lina kände en arbetskamrat till Helena.
Var det svårt att få dem att ställa upp?
– De funderade ett tag, talade med de övriga barnen i familjen och sade sedan ja.
Hur har skrivandet av reportagen påverkat dig?
– Man blir tagen. Några dagar efter att familjen fått redan på att Freja hade leukemi fick de besked om att mamman hade malignt melanom. I sådana stunder tänker man på hur mycket man har att vara tacksam för. Jag hoppas att läsarna tänker på vad som är viktigt i livet och vad man värderar högst.
Hur har läsarna reagerat?
– Många har kommenterat och uppskattat artiklarna. De har gripit tag i folk.
Hur känns det att bli nominerad?
– Det är roligt att den här typen av jobb uppmärksammas. Det talas mycket om att journalister inte har tid att göra längre reportage. Detta är ett bevis på att angelägen journalistik måste få ta tid – och tar tid.
Er reportageserie slutar med en gårdsfest. Vad hände där?
– Gårdsfesten övergick till att bli en bröllopsfest då Fejas föräldrar gifte sig. Det blev tre kalas i ett: inflyttningsfest, bröllopsfest och firandet av att Freja hade avslutat en behandling med höga doser av cytostatika.