Vi får inte bli gisslan
Det land som i dag är mest känt som det land som fängslat flest journalister i världen, anklagade i helgen Sverige för brott mot yttrandefriheten. Orsak: en skola i Stockholmsförorten Bredäng hade ställt in ett möte. Ett möte där Cem Küçük skulle tala.
Han är känd för att hetsa mot journalister och andra som är kritiska mot den turkiska regeringen. Han kallas bland annat journalistjägare.
Det var när Journalisten.se fredagen den 14 oktober uppmärksammade mötet som utbildningsnämnden i Stockholm bestämde sig för att ställa in det, av säkerhetsskäl.
Det tog inte lång tid för Turkiets ledare att reagera. På eftermiddagen skrev Turkiets utrikesminister på Twitter: ”Att konferensen ställs in av Sverige, som försöker att lära alla om demokrati och pressfrihet, är en motsägelse och hyckleri.”
Turkiska nyhetsbyråns Sverigekorrespondent Atila Antunta hängde i måndags, i ett inlägg på Facebook, ut Journalistens reporter Klas Granström för att ha skrivit ett mejl till Bredängsskolan. Syftet ska enligt inlägget ha varit ett försök till påtryckning av skolledningen. I verkligheten var det ett mejl för att få en kommentar till artikeln. Han påstås också vara nära vän till ”Turkiet-fientliga journalisten Kurdo Baksi”. Inte heller detta är korrekt.
Uthängningen av vår reporter är ett sätt att försöka misskreditera honom, på samma sätt som Turkiet gör med sina egna journalister.
I 300 artiklar i turkisk press har Sverige fördömts. Reaktionen visar tydligt att Turkiet gör sitt bästa för att tvinga andra länder att anamma deras syn på yttrandefrihet. Vi minns den tyska satirikern Jan Böhmermann som i våras gjorde narr av Erdogan, vilket fick den turkiska presidenten att kräva att Tyskland skulle åtala honom.
För några veckor sedan lyckades man få en fransk satellit-TV-operatör att stänga kurdiska TV-kanaler. Och nu alltså detta påhopp på Sverige och vår reporter.
Turkiet har tagit Europa som gisslan i flyktingfrågan, vi får inte låta det hindra oss från att kritisera och kräva yttrandefrihet och pressfrihet i Turkiet. Landet måste omedelbart sluta fängsla journalister.
***
Under en debatt i Europahuset (6 oktober) diskuterades pressfrihet och vad EU kan göra för att markera mot medielagarna i Ungern och strypningen av public service i Polen. Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, berättade att kommissionen just nu prövar nya möjligheter att agera mot de stater som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Det är bra att unionen försöker göra något. Men det är djupt otillfredsställande att länder som är medlemmar i EU inte respekterar yttrandefrihet och pressfrihet.
När Ungern och Polen så flagrant inskränker dessa rättigheter sänder det en signal till diktaturer runt om världen om att det inte är så viktigt, till och med i EU kan man ju ha medielagar som inskränker press- och yttrandefrihet. När Ungerns största oppositionella tidning Népszabadság i förra veckan stängdes, var det en av de sista oberoende rösterna som försvann. Det som sker i Ungern är mycket illavarslande.
I Sverige finns det hatare och hotare på nätet som gjort till sin mission att hoppa på journalister. De brukar gilla högerpopulisterna i Polen och Ungern. De applåderar att nationalisterna begränsar public service och det fria ordet.
En av SDs riksdagsmän, Anna Hagwall, har gått ännu längre. Hon vill styra vilka som ska få äga privat press i Sverige. Attacken på medier är ett mönster som går igen genom historien.
Fri press- och yttrandefrihet är farligt om man inte vill höra andra sidan av saken, om man inte vill ha en fri debatt.
Under ovanstående debatt fick Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski frågan om Sverige är ett paradis för yttrandefrihet. Hans svar var att ”ja, det är det om man ser till våra lagar. Men det finns andra hot mot yttrandefriheten i Sverige.”
Det viktigaste för oss är att fortsätta vårt jobb och att inte bli skrämda till tystnad.
STICK
SLÄPP GUI MINHAI FRI
Det finns fler länder som tagit västvärlden som gisslan. Turkiet genom flyktingfrågan och Kina genom sin ekonomiska styrka. Det får inte hindra oss från att ljudligt kräva att förläggaren Gui Minhai släpps fri. Han har nu suttit fängslad i ett år för att ha gett ut ”känsliga” böcker.