Tung ryggsäck för ny chefredaktör
I fredags blev ännu ett jobb i mediebranschen ledigt. Dagens Nyheters chefredaktör Jan Wifstrand tackade för sig med ett ganska uppgivet brev till personalen: ”Tack, det var ett slit, men det var rätt kul.”Rätt kul – det låter inte vidare värst.
I fredags blev ännu ett jobb i mediebranschen ledigt. Dagens Nyheters chefredaktör Jan Wifstrand tackade för sig med ett ganska uppgivet brev till personalen: ”Tack, det var ett slit, men det var rätt kul.”
Rätt kul – det låter inte vidare värst.
Tiden fram till att den nya chefen är utsedd blir en fest för dem som gillar att spekulera i tänkbara kandidater. Liksom för dem som tycker om att spekulera i varför Wifstrand tröttnat på det som fortfarande är Sveriges största morgontidning.
Det finns säkert mycket att skvallra om. DN kritiseras för mallighet, bortskämdhet, tråkighet, senkommen teknikutveckling och för oförmåga att göra en riktig tabloid. Och går dessutom inte med vinst. DN befinner sig i ett psykologiskt underläge i förhållande till konkurrenterna, inte minst till Svenska Dagbladet.
rad
Nej, att vara stor är inte lätt. Inte heller att göra en dagstidning för framtiden. Just nu snackas det om allt fler hemburna gratistidningar i Danmark – och snart i Göteborg. Dessutom struntar de eftertraktade ungdomarna bevisligen i TV, radio och press och föredrar ständigt nätet.
Allt detta finns i ryggsäcken som DNs chefredaktör får ta på sig. Men innan det är dags att säga ja till jobbet måste den nya chefen kunna svara på en till synes enkel fråga: Har du tänkt igenom det här?
rad
Chefsutbildaren Bo Zetterlund har precis kommit med boken Ledarskap i verkligheten. Handbok för chefer och andra i medievärlden. Boken är som gjord för dem som längtar efter DN-jobbet.
Zetterlund skriver att det är lättare att gilla en elak chef som får redaktionen att överträffa sig själv, än en snäll chef som får halvtaskiga resultat. Vinnaren skriver historien, som alltid, även i medierna: ”Vem har hört talas om en chefshjälte på en tidning i dödsryckningar?”
Enligt Bo Zetterlund finns det fyra kategorier av mediechefer:
4) Medvetet kompetent
3) Omedvetet kompetent
2) Medvetet inkompetent
1) Omedvetet inkompetent
Vem fnissar inte åt kategori 1 – och vem har inte haft en sådan chef? Eller som Bo Zetterlund skriver : ”Det sannolika är att du finns på nivå ett eller två men tror att du är på nivå tre” och att den ”som tycker sig vara på nivå fyra har slutat utvecklas. Akta dig för det.”
rad
En viktig fråga som hamnar utanför Bo Zetterlunds analyser är att mediechefen inte hinner med publicistik. När jag i början av året intervjuade Expressens chefredaktör Otto Sjöberg hojtade han ”Herbert Tingsten – vart tog du vägen?”. Dagens mediechefer blir allt mer anonyma utåt, eftersom utveckling och överlevnad tar all tid. Mediechefen ska främst ägna sig åt ”marknadsföring”, att ”se till helheten och vara inriktad på förändringar. Det handlar, inte minst, om möjligheterna i fler nya distributionsformer.”
Den som i helgen sa så om Dagens Nyheter är vice ordförande i tidningens styrelse. En omspekulerad man som säkert skulle gilla att kröna sin karriär som chef för fina DN, efter kommersiell TV och massor av kvällstidning.
Undrar vilken kategori av chef som Thorbjörn Larsson är. Kanske har han en egen: enveten vinnarskalle.
ma@journalisten.se
PS. I nästa nummer välkomnar vi Kristina Kappelin som krönikör i Journalisten. Mer sport åt läsarna!
