Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Semestersabotören

Mitt förhållande till semestern har förändrats dramatiskt. Förr om åren semestrade jag åtskilliga gånger med tung journalistisk packning, överallt fanns det något som borde fotograferas eller skrivas om.

Mitt förhållande till semestern har förändrats dramatiskt. Förr om åren semestrade jag åtskilliga gånger med tung journalistisk packning, överallt fanns det något som borde fotograferas eller skrivas om. Således släpade jag som sommarledig omkring med dubbla kamerahus, tre-fyra objektiv, anteckningsblock av olika format och diverse handböcker och faktamaterial.

Sällan fanns det tid för avslappning och ren vila. Jag kunde inte frikoppla mig från jobbet, att bara vara ledig var inte tillräckligt legitimt på något vis.

För ungefär 20 år sedan lyckades jag göra en semester till ett enda långt arbetspass. Jag skulle resa i spåren efter de impressionistiska målarna. Med mig hade jag reproducerade bilder av Monet, Renoir, Cézanne med flera impressionister. Tanken var att leta reda på platser som de en gång fångat i sina målningar och ställa dessa mot nya bilder som jag skulle ta på dessa platser. Ett reportage av det slaget borde lätt gå att sälja.

Annons Annons

Första anhalt var de välkända målarkvarteren inne i Paris och därefter tog jag mig till stadens utkanter. Där låg i slutet av 1800-talet idylliska byar som lockat konstnärer till sig. Nu hade byarna förvandlats till betongförorter.

Färden gick så med diverse avbrott västerut längs Seine till kusten, och de många orterna där som en gång var omtyckta bland målarna.

Efter ett par dagar blev det tåget tillbaka till Paris för en avstickare till Fontainebleauskogen söder om den franska huvudstaden. Där regnade det dock så förskräckligt att vistelsen avbröts bara efter några timmar. Paris ånyo och snabbt på ett nattåg till Provence och Cézannes hemtrakter.

Uppdraget var alltså att finna platser där målningar kommit till. Det medförde långa promenader i omgivningarna kring Aix-en-Provence.

Här måste han ha stått, Cézanne, när han gjorde den här målningen kunde jag tänka. Och jag började knäppa med min motorkamera.

Väl hemkommen till Sverige var jag ganska slutkörd. Det hade varit ett kringflackande och jagande.

I bagaget hade jag mängder av rullar att framkalla. Ju fler bilder som trädde fram, desto mera dalade mitt humör. När jag ställde målningarna bredvid mitt fotograferande uppstod ingen spänning alls, mina bilder saknade karaktär och det var hela tiden fel på något. Ljuset stämde inte, perspektiven var galna, objektivvalet inte det rätta.

I anteckningsväg hade jag heller inte mycket att komma med. Jag hade haft så fullt upp med att yra omkring efter lämpliga motiv att jag inte hunnit med att prata med några människor eller ta reda på något intressant.

Hur jag än vred och vände på det hela framstod en enda sanning: materialet höll inte.

Något reportage blev det aldrig och i dag förvarar jag bilderna i några pärmar, som ett minne från en visserligen intressant resa, men samtidigt fördärvad ledighet.

Inom kort är det dags för semesterresa igen, denna gång till Skagen. Men jag färdas utan stolta reportageplaner och yrkesanknytningen inskränker sig till ett litet anteckningsblock, att bara minnas med, och en automatisk kamera, för familjebilder.

Nog är ljuset där Skagerack och Kattegatt möts speciellt, men det får andra berätta om. För nu tar jag ledigt.

Chefredaktör

Fler avsnitt
Fler videos