Scherman och kokande kritik

Det stormar på Journalistens hemsida.
Så pass mycket att Jan Scherman är oroad och ska ut i landet på missionsresa, för att lugna de anställda, inklusive dem som vågar skriva vad de tycker på journalisten.se.

Och jag förstår Schermans oro – debattinläggen är förvånansvärt hårda: ”aldrig har jag varit med om att så många kollegor våndats så mycket för att gå till jobbet”, ”de visste hur de skulle göra för att ta kål på den lilla kreativitet som fanns kvar” och ”en arbetsgivare som inte inser att det är något allvarligt fel när över hälften av personalen försvinner borde snarast avveckla sin verksamhet”.

bryt

Kritiken är riktad mot TV4 Sverige. I Journalisten (11/06) skrev Sanna Hermansson på debattsidan om usla arbetsvillkor och dålig lön i Jönköping och hon får medhåll av flera kolleger: ”det kokar ute i landet”.

Den osäkra framtiden efter att kontraktet med staten går ut 2008, ökade produktionskrav med minskad personal och mer ensamjobb – nej, det ser inget vidare ut, varken på arbetsplatserna eller i rutan för TV4 Sverige.

Men jag blir imponerad av att så många vågar vara öppet kritiska, underteckna inläggen med för- och efternamn och dessutom ställa upp och berätta när Journalistens reporter Håkan Lindqvist ringer (se artikeln sidan 5). Att journalister berättar om hur de egentligen har det på jobbet är inte det vanligaste – vi är oftast alltför rädda och vill inte bli stämplade som obekväma gnällspikar, vars karriärer redan tippat utför. ‘

bryt

Under mina senaste sju år på Sveriges Radio var det ett återkommande samtalsämne, alltså varför vi så sällan diskuterar företaget, journalistiken och framtiden på ett modigare sätt än stillsamt grums i korridoren. Jag var likadan som de flesta och tänkte att den som skriver ett rasande inlägg i SRs personaltidning riskerar antagligen en hel del. Exakt vad, det lyckades jag inte få någon klarhet i när jag luskade runt i radiohuset, men jag har inte mött särskilt många chefer som rekommenderar upprörda medarbetare att lätta sina hjärtan i något offentligt forum.

bryt

Som så ofta är det journalisterna på golvet som bryr sig om hur det ser ut, låter och hörs, och inte bara tänker på vad det kostar. Jag hoppas att Jan Scherman lyssnar noga på de protesterande journalisterna på TV4 Sverige och att våra kolleger snart kan gå till jobbet för att de verkligen vill.

Maja Aase

ma@journalisten.se

PS: Veteranen Seymour Hersh avslöjande i The New Yorker (i tidningsställen i går) av USAs beredskap att sätta in kärnvapen i Iran, är hårresande. ”Planeringen för Iran är att köra på även om läget i Irak är kaotiskt”, sa Hersh i en CNN-intervju i helgen. I senaste pappers-Resumé säger chefen för faktagranskningen på The New Yorker att ”… för oss är reportrarna skyldiga tills motsatsen har bevisats. Vi bryter sönder allt och sätter ihop det igen”. Hersh har alltså rätt, som vanligt. Glädjande men dystert.

Här hittar du Sanna Hermanssons debattinlägg och kommentarerna den fått: http://journalisten.se/a.aspx?Article_Id=10891