Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Ett etiskt system för alla

Det är mycket som står på spel, om vi inte lyckas skapa ett självsanerande system som omfattar samtliga massmedier. Att lagstiftarna är snabba att kliva in har vi sett inte minst med mangadomen och förslaget om fotograferingsförbud.

Men det är inte bara lagstiftningen i sig som är hotet. Det handlar också om allmänhetens förtroende. I en medievärld där plattformen är av underordnad betydelse, är det förstås obegripligt varför papperstidningar och deras hemsidor faller under PO, allmänhetens pressombudsman, och PON, pressens opinionsnämnd, medan etermedierna har ett helt annat system, där staten kontrollerar att de sköter sig.

Detta samtidigt som allt fler medieföretag är mediehus som producerar journalistik både i TV, radio, tidning, webb, Ipad, mobil…

Annons Annons

– – – 

Våra Spelregler för press, radio och TV finns för att vi ska hålla ett öga på oss själva och för att allmänheten ska kunna få rättelse när den blivit illa behandlad.

Självklart bör alla medier som delar spelreglerna även kunna ställas till svars för dem. Genom ett medieetiskt system, som omfattar alla massmedier, skulle etiken vara lättare att kommunicera och allmänheten skulle bara ha en plats att vända sig till när den blivit kränkt, eller illa behandlad.

SRs VD Mats Svegfors tror inte att det går att jämka samman ett etiskt självsanerande system med statens vilja att kontrollera att public service lever upp till sändningstillståndet.

Men å andra sidan: Varför skulle det inte gå i Sverige, när det i stora delar fungerar så i såväl Norge, Finland som Danmark?

PO/PON har starkt stöd. Men det vore bra även för det nuvarande systemet med en förändring och breddning.

En förändring borde vara att ta in även våra yrkesetiska regler i ett självsanerande system. Det har bland annat Norrans chefredaktör Anette Novak, ledamot också av TUs styrelse, varit positiv till i debatten.

Det är också logiskt, eftersom det är arbetsgivaren som ger förutsättningarna för hur vi ska kunna utföra vårt arbete och därmed ska utgivaren kunna ta ansvar även för det.

Inte heller här behöver ett nytt system slå emot det gamla. Vi kan ha kvar en egen intern yrkesetisk nämnd inom Journalistförbundet som skapar riktlinjer och diskuterar, men som inte fäller domar. Ungefär som den fungerar i dag.

Det är också väsentligt att den nya Medieetiska nämnden och Medieombudsmannen blir mer offentlig och öppen än vad dagens PO och PON är.

I den bästa av världar skulle även Riktlinjerna mot textreklam kontrolleras i samma nämnd. Där verkar positionerna däremot så låsta att frågan knappt är värd att ställa för närvarande.

När medieetiken nu diskuteras på bred front hoppas jag att förändringen inte stupar på teknikaliteter. Man kan vara pragmatisk och göra förändringen stegvis. TV4 vill gärna vara med, det kan bli ett första steg, sedan kan SVT och så småningom även SR ansluta sig.

Man kan också börja med publicitetsreglerna som finns i dag och sedan successivt ta in yrkesreglerna. Sen är kanske tiden mogen även för Riktlinjerna mot textreklam.

Som enskild journalist och medlem i Journalistförbundet finns det inga problem med något av detta, vi är ju redan bundna av Spelreglerna alldeles oavsett vilket medium vi arbetar i.

LEDARSTICK 

Nya medier
– på papper

Att medievärlden förändras är en truism. Men vissa saker är mer förvånande än andra. Som att debattsajten Newsmill ska bli tidning. Den kändes så klockrent webb, men kan säkert fungera som tidning också.

Det anmärkningsvärda är kanske den nya tron på pappret som distributionsform.

Newsmill går dit, Blondinbella går dit. Vad händer nu med uttrycket gammelmedier?

 

Kristet för
Danmarks Radio

Danmarks Radio ska slå vakt om det kristna kulturarvet. Inte det danska, som det stod i det tidigare sändningstillståndet.

Religion ställs så mot religion. Hur ska en muslimsk, ateistisk eller hednisk dansk känna sig dansk med denna regel? Möjligheten till religionskritik minskar, för hur ska man bli trovärdig om det överordnade kravet är att värna ett kristet kulturarv? Beslutet stör yttrandefriheten och är ett riktigt snedsteg i dansk mediepolitik.

?

?

?

Fler avsnitt
Fler videos