Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Ett år med krigsrapportering

Rysslands krig mot Ukraina har pågått i över ett år. För de ukrainska journalisterna rymmer den nya ”vardagen” ohyggliga dimensioner. 

”Det första jag gjorde var att kolla att mamma var okej. Det var chockartat att se hennes blodiga ansikte, men det var bara små skärsår, inga allvarliga skador. Då kunde jag börja filma. Jag är journalist, jag måste dokumentera.”
Det berättar Julia Datsenko för Journalistens Johannes Nesser och Tor Johnsson när de träffar henne i Kiev, vid hemmet som förstörts av en rysk granat.

Förutom rädsla och oro för familj och vänner och den egna säkerhet­en har de ukrainska journalisterna att hantera nya sätt att arbeta – samarbeten mellan redaktioner, att jobba från skyddsrum och från bunkerstudior, att avgöra vad som är propaganda och vad som inte är det. På andra sidan gränsen i Ryssland finns journalister som inte kan rapportera oberoende över huvud taget.
  
Att vara på plats, att se med egna ögon, är fundament för alla journalister och fotografer. Om det så är i Ukraina, i jordbävningskatastrofens Turkiet och Syrien eller på svenska arbetsplatser. 

***

Sända radio och köra bil samtidigt. Inte hinna gå på toaletten. Det säger sig självt att det inte är hållbart att jobba så, dessutom – farligt. Läs Klas Granström och Tor Johnssons reportage om vardagen för en del av P4s livesändare.

Annons Annons

 ***

Tipsa oss! Allt från arbetsmiljöfrågor till innovativa idéer – mejla oss: redaktionen@journalisten.se