Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

En princip att slåss för

Ett brott mot åtminstone andemeningen, förmodligen även mot bokstaven i offentlighetsprincipen har kommit i dagern som en följd av Dagens Nyheters avslöjande kring Tillväxtverkets kvittohantering.

När Aftonbladet begärde att få ut kvitton från Näringsdepartementets representation, så lämnades de inte ut skyndsamt, så som lagen föreskriver. I stället tog registratorn först kontakt med den politiska ledningen.
Vad värre är att det verkar vara rutin. När medier begär ut handlingar, så meddelas politikerna om detta. Utlämnandet av handlingen dröjer därmed en stund och politikerna hinner påbörja det som kallas skademinimering. Genom att få information i förväg kan de som granskas ändra i sina kvittoredovisningar, eller agera på annat sätt som ska föregripa eller mildra kritiken. Vi har en offentlighetsprincip som ger alla medborgare rätt att begära ut allmänna handlingar. Medier använder denna rättighet i stor utsträckning. Ett av syftena med offentlighetsprincipen är att makthavarna ska granskas.

Det låter nästan otroligt att regeringen satt i system en rutin som försvårar denna granskning, men vikarierande expeditionschefen har bekräftat att det är så det går till. Enligt Aftonbladet har den vikarierande expeditionschefen sagt att de handlingar som Aftonbladet begärde ut skulle till den politiska ledningen ”för en genomgång med anledning av utlämnandet ”.
Jag kan bara instämma i Dagens Nyheters och Aftonbladets relevanta frågor; vad blir det för handlingar nästa gång som regeringen inte vill lämna ut, eller som de först vill titta igenom lite noggrannare. Var dras gränsen, hur lång tid ska den politiska ledningen först titta på handlingarna innan de lämnas ut till medierna?

Det står i lagen att handlingar ska lämnas ut skyndsamt – lagstiftarna har varit förtänksamma och velat undvika just det som regeringen nu satt i system. Handlingarna ska lämnas ut, innan de kan ändras, justeras, eller sättas in i ett mediestrategiskt system. I praktiken har det tolkats som att handlingen ska lämnas ut medan den som begärt handlingen sitter och väntar, om det inte krävs tid för att hitta eller ställa samman handlingarna.
Att en statstjänsteman, registratorn/expeditionschefen ska tvingas att agera skvallerbytta åt de politiskt tillsatta är otillständigt.
Den som begär ut handlingen ska inte heller behöva uppge vad handlingen är till för eller hur den ska användas. Genom att politikerna kräver att få veta om en handling lämnats ut till medier undergrävs även denna princip.

Förstår regeringen vad den gör?
Den här gången var det ett av våra största medier, Aftonbladet, som upptäckte förhalningen och rutinen. Det kan förhoppningsvis föra med sig en snabb, för att inte säga skyndsam, förändring av rutinerna.
Men tänk om denna kultur sprider sig så att varje kommun och myndighet agerar på det sättet. Då har regeringen grävt ett stort hål i offentlighetsprincipen. 
På regeringens hemsida står bland annat så här om offentlighetsprincipen: ”En av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle är offentlighetsprincipen. (…)Handlingsoffentligheten ger var och en rätt att begära att få del av allmänna handlingar och vanligtvis utan att behöva tala om varför eller vem man är.”
Det är dags att börja ta den principen på allvar. Fram till dess får vi journalister kanske börja mörka vilka vi är och inte berätta att vi kommer från medier när vi begär ut offentliga handlingar.

n n n

På Journalisten.se kritiserar Östrans reportern Agneta Adeen kommuner som stänger över sommaren så att offentlighetsprincipen i praktiken sätts ur spel. Hennes slutsats är självklar: Det är inte okej att avhända sig offentlighetsprincipen bara för att det är semestertider. Vår granskande uppgift får aldrig ta semester.

 

Att Tillväxtverkets generaldirektör skyller på medierna när hon uttalar sig efter att ha fått lämna sitt jobb, kan man kanske förstå. Att idrottsmän ibland skyller medierna för att de skapat för hård press är något vi vant oss vid. Men att som Astrid Lindgrens värld, skylla sin låga besöksstatistik på medierna rapportering om vädret, måste väl ändå vara rekord. Är allt elände verkligen mediernas fel
 

Fler avsnitt