Blir vi dummare?
Den påstådda nedgången i läsandet av böcker har förmodligen delvis med de nya mediernas utbredning att göra. Jag tycker mycket om böcker, de har goda egenskaper. Omläsning är möjlig, formatet underlättar för fördjupningar, läsaren är medskapare och fantasin får stort utrymme exempelvis. Men liknande kvaliteter finns också vid datorerna, rätt använda. Även videofilmer kan stimulera fantasin.Eller blir vi allt dummare? Jag tror inte det. Snarare kan det vara precis tvärtom.
Genom åren vet jag inte hur många rapporter om barns och ungdomars läsvanor jag hört talas om. Ena dagen är svenska barn sämst på att läsa i hela Europa och det på grund av en usel och förfallen svensk skola.
I ett annat ögonblick står sig svenskt läsande utomordentligt bra vid en internationell jämförelse. Så var det för kort tid sedan i en OECD-rapport, om jag förstått saken rätt.
Besvärligast är undersökningar som påstår att allt håller på att gå åt helvete. Detta budskap är så vanligt och så ofta understruket av oss journalister att effekten gärna blir densamma som för ”vargen kommer”. Undergången är ständigt och överallt hotande och vad som är verkligt stora problem är svårt att avgöra.
Även på Bokmässan i Göteborg larmades det en del och hänvisades till undersökningar. Den så kallade Läsrörelsen hävdar att 25 procent av alla vuxna svenskar är dåliga på att läsa och skriva. Och på 15 år har föräldrarna minskat läsningen för sina barn dramatiskt.
Hela upplägget för Läsrörelsen bygger på att svenskarnas läsvanor håller på att utarmas. Därför är det dags för en rörelse, en väckelse, som kan stimulera flera till mera läsning, gärna lustfylld.
Syftet är givetvis gott. Men det jag bland annat undrade över på hemväg från Göteborg var: läser svenskarna så dåligt egentligen och har det blivit så mycket sämre?
Jag sysslar en del med poesi och en mycket vanlig uppfattning i det sammanhanget är att svenskarna inte längre bryr sig om poesi; lyrikböcker säljs i löjligt små upplagor. Det finns det siffror på. Men hur är det med diktintresset? Dagligen säljs det ju poesi i massor – jag tänker på alla skivor med tonsatt poesi. Dessutom lär många i vårt land ägna sig åt att skriva lyrik på fritiden. En fullt möjlig alternativ fråga är: vad har fått svenska folket så intresserat av poesi?
Föräldrar läser inte längre lika många böcker för sina barn som för 15 år sedan, säger alltså Läsrörelsen. Men är de 15 åren den rätta mätperioden? Hur var det för 35 år eller 80 år sedan? Har ingen förbättring skett? Kan inte fler barn än förr läsa redan före skolåldern?
Den påstådda nedgången i läsandet av böcker har förmodligen delvis med de nya mediernas utbredning att göra. Jag tycker mycket om böcker, de har goda egenskaper. Omläsning är möjlig, formatet underlättar för fördjupningar, läsaren är medskapare och fantasin får stort utrymme exempelvis.
Men liknande kvaliteter finns också vid datorerna, rätt använda. Även videofilmer kan stimulera fantasin.
Eller blir vi allt dummare? Jag tror inte det.
Snarare kan det vara precis tvärtom.
Chefredaktör
