”Vi måste påminna om Medin varje dag tills han är hemma”

På valborgsmässoafton dömdes ETC-reportern villkorligt till elva månaders fängelse för förolämpning av Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. I en bättre Turkiet hade Medin inte dömts överhuvudtaget, men när självaste presidenten Erdogan är målsägande är det svårt att inte dömas. Visst har nästan 200 000 medborgare hamnat i det turkiska rättssystemets kvarnar för att ha förolämpat landets president, men det är ytterst sällan en utländsk journalist döms för ”majestätsbrott”.

Det värsta är ändå att Joakim Medin inte är hemma än. Medin anklagas nämligen för ytterligare makabra brott: ”medlemskap i en väpnad terrororganisation” och ”spridning av terrorpropaganda”. För det riskerar Medin ett långt fängelsestraff; nio år.

Att anklagas för terrorbrott i Turkiet är mycket allvarligt. Den turkiska statens ologiska logik är nämligen att alla som har kritiska åsikter, synpunkter och tankar om Turkiet är terrorister. Högst upp på terroristskalan enligt denna ologiska logik finns de som hävdar att kurder och ett kurdiskt språk existerar. I denna ologiska logik ingår också att den som intervjuar kurdiska företrädare också är terrorist. Listan över vad som är terroristiskt i Turkiet är så lång att den inte får plats i denna krönika!

Därför får inte vårt utrikesdepartement slappna av nu när den första rättegången är över. Det är nu utrikesdepartementets viktiga arbete med att hämta hem Joakim Medin börjar, eftersom Joakim har skrivit två böcker om kurder och publicerat intervjuer med kurdledare.

Möjligen hjälpte den tysta diplomatin för den villkorliga domen i onsdags, men jag är inte säker på att den kommer att räcka till i nästa rättegång. Situationen för den svenske journalisten Dawit Isaak och den svenske förläggaren Gui Minhai får vi inte glömma. Båda sitter nu i var sin cell i Kina och Eritrea bara för att de ägnat sig åt publicistisk verksamhet. Tillsammans har de suttit av fler än 12 000 dagar medan det svenska utrikesdepartementet insisterat och insisterar på tyst diplomati!

Vad ska vi andra göra för att hjälpa Joakim Medin att komma hem och förenas med sin familj så fort som möjligt? Vad ska vi göra för att Joakim Medin ska få vara med när hans dotter inom kort kommer till världen?

Alla kan skicka ett brev till honom i fängelset och visa att vi bryr oss om honom! Joakim Medin ska inte känna sig ensam i sin fängelsecell! Och här finns fler tips från Journalistförbundet: Så kan du hjälpa Joakim Medin.

Och vi publicister har ytterligare ett ansvar för vår kollega. Vi måste varje dag påminna om Joakim Medin så att vårt utrikesdepartement inte glömmer bort honom. Våra chanser att påverka Erdogan, som styr rättsväsendet i Turkiet, är inte så stora. Men vi kan påverka våra diplomater, och vår regering kan alltid kan göra ett bättre arbete för en frihetsberövad svensk journalist.

Vi måste varje dag påminna om Joakim Medin så att varenda yttrandefrihetsfientlig makthavare i världen känner att det kostar att fängsla journalister, författare, förläggare och akademiker!

Vi måste påminna om Joakim Medin varje dag eftersom inte ens en procent av världens befolkning lever i en stat med god pressfrihet!

Frihet åt Joakim Medin – nu!