Medial muslimklappning minskar inte våra fördomar
Det vore lämpligt att flytta fokus från muslimerna till de kristna, om vi nu ska använda religion som kategori. Var det inte för deras fördomar och fientlighet så skulle ju inte muslimerna behöva vara rädda.
Muslimer i Sverige är också ledsna och de har inte utfört några flygkapningar eller kört in i någon skyskrapa och dödat många tusen människor och kvinnlig omskärelse är för övrigt inte HELLER en tradition med rötter i islam, och de flesta muslimska män har INTE slagit sina fruar i dag.
Men det där visste ni redan, om ni har hängt med i nyhetsförmedlingen.
Syftet är vällovligt: att förebygga klappjakt på muslimer. Det är metoderna jag har synpunkter på; att starta operation medial muslimklappning och Expressen ordnar en särskild muslimsk debattvecka. ”Det påminner mig”, säger en psykolog, ”om en gång när jag såg en försvarsadvokat lotsa sin klient från rättssalen. Advokaten höll en beskyddande arm kring klienten, som dolde sitt ansikte bakom jackan. Gång på gång stannade advokaten för att svara utförligt på journalisternas frågor och bedyra klientens oskuld. Följden blev att klienten fick stå i länge och väl i strålkastarljuset och bara det gjorde betraktaren misstänksam”.
Man kan ju fundera över hur det skulle kännas att gång på gång kopplas ihop med gruvliga handlingar som man inte är skyldig till. Att vara tvungen att förklara ”nej, jag har inte dödat och lemlästat någon eller torterat småflickor eller ätit spädbarn och jag sympatiserar inte heller med sådana handlingar”.
bryt
Massmedierna ska förstås inte undvika problemet med att muslimer blir bemötta på ett sätt som gör att de känner sig rädda. Men varför klassas det som en ”invandrarfråga” – alltså en sån som inte berör svenskar. (Inte ens integration verkar ha med svenskar att göra, för när det ordet kommer på tapeten handlar det enbart om invandrare). Varför koncentrerar man sig ständigt på den som är annorlunda? Det vore lämpligt att flytta fokus från muslimerna till de kristna, om vi nu ska använda religion som kategori. Var det inte för deras fördomar och fientlighet så skulle ju inte muslimerna behöva vara rädda. Hur bär man sig då åt för att hitta en fientlig och fördomsfull kristen? Det lär inte bjuda någon större svårighet. Mer än en fjärdedel av Sveriges lärare anser att ”islam är ett hot mot västerlandets sociala och kulturella landvinningar”.
Uppgiften kommer från en serie enkätundersökningar som gjordes av Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet i slutet av 90-talet. Där visade det sig också att 30 procent av skoleleverna i Sverige inte tycker att det ska få byggas några moskéer här. Sex av tio pojkar med utomeuropeisk bakgrund har blivit utsatta för kränkande tillmälen och glåpord.
För att ta några exempel.
bryt
Vi behöver reflektera mer över vad det innebär att arbeta som journalist i ett genomsegregerat samhälle. Många svenskar är hänvisade till massmedierna för att få information om invandrare. Vad det får för konsekvenser, vet vi inte tillräckligt mycket om. I den 15 år gamla men ständigt (och sorgligt) aktuella rapporten ”Invandrare i tystnadsspiralen” refereras till en norsk studie, som visar att ”den som har personliga kontakter med färgade människor hade betydligt mindre fördomar mot dem, än de som hade massmedier som informationskälla”.
Det där visar, om inte annat, att det offentliga samtalet inte kan ersätta det privata. Vad vi än skriver tror jag knappast att vi kan ”informera bort” fördomar.
Däremot kan vi förstärka dem.
