Trist salva mot Bergstrand
I Journalisten (nr 2/2016) avlossar en för mig okänd storhet – Johan Rönn – en sällsynt tom och trist salva mot DNs tidigare debattredaktör Mats Bergstrand.
I sin iver att svartmåla Bergstrand inleder Rönn med att raljera över dennes oavlönade uppdrag som Svensk-Brittiska föreningens ”Honorary secretary”. Föreningen skall enligt Rönn vara renons på ”någon som helst omvärldsbevakning/analys” och i stället ägna sig åt ”opera och garden partys … och …. temamöten om PG Woodehouse för 428 glada anglofiler”.
Förvisso är huvudsyftet med den snart hundraåriga Swedish British Society att stärka de kulturella banden mellan Sverige och Storbritannien. Men detta har i stor utsträckning också inneburit att vi kunnat attrahera åtskilliga av Storbritanniens storheter inom politik, diplomati, näringsliv, universitet och kultur som gästtalare – dvs sådana källor som bidrar till att belysa och analysera omvärlden. Detta väljer en fåkunnig konsult med tydliga symptom på branchkomplex att i oträngt mål raljera över. Det är föga upplyftande.
Wilhelm Engström
Professor emeritus, vice ordförande
Swedish British Society
Svar: Professor Engström sätter fingret på en sak som jag medvetet undvek att ta upp i min artikel då jag tyckte att det var onödigt att ställa till det för tredje part – alltså om Bergstrand förankrat sin artikel med Engströms förening. Ska man som läsare alltså dra slutsatsen att Swedish British Society tycker att svensk public service behöver ändra inriktning? Jag får väl tolka professor Engströms inlaga som att man ska det. Det är intressant, inte minst då föreningens nuvarande ”honorary treasurer” är VD i ett statligt riskkapitalbolag. Professor Engström får ursäkta min brist på insikt i föreningens analys av svensk public service men jag kan dessvärre inte finna något alls om detta i de dokument som finns tillgängliga på dess hemsida. Om opera, garden partys och PG Woodhouse finns dock nogsamma anteckningar.
Johan Rönn
partner, Angselius Rönn
Läs Johan Rönns första inlägg här.