Gå direkt till textinnehållet

Sluta sprida Putins lögner

DEBATT/ I mars 2018 är det presidentval i Ryssland. Av allt att döma så kommer Putin att kandidera och utropas till vinnare.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Ryssland är en valautokrati, på samma sätt som Vitryssland och Azerbajdzjan är, och som Sovjetunionen en gång var – syftet med valen är inte att ge medborgarna en chans att utkräva ansvar och byta regering. Valen är snarare en ceremoni, vars syfte är att ge sken av ett starkt stöd för makthavarna, både inför den egna befolkningen och för omvärlden.

Alla vet att valfusket är utbrett i Ryssland, detta är väldokumenterat och oomstritt. I presidentvalet 2012 var cirka elva miljoner röster av 46 miljoner röster för Putin falska. I dumavalet 2016 var cirka tolv miljoner av 28 miljoner röster för partiet Enade Ryssland falska. Förfalskning av röster sker antingen genom att valförrättarna kryssar av folk som inte röstat i vallängden och lägger en röst i urnan åt dem, eller genom att rösträkningsprotokollen förfalskas.

Hur vet vi då detta? Vallokals­undersökningar, där valövervakare ser och dokumenterar valfusk bevisar att valfusk förekommer. Analys av officiell statistik ger en bild av omfattningen. Ni har säkert hört talas om vallokaler i Tjetjenien, där Putin får 99,9 procent av alla röster och valdeltagandet är 100 procent. Det finns många sådana lokaler, men det finns än fler lokaler där man är lite försiktigare, där man adderar tjugo, trettio eller fyrtio procent till den sittande presidentens eller det styrande partiets resultat. När man plottrar ut resultaten för varje enskild kandidat eller parti från de över 90 000 vallokalerna i ett diagram så blir de statistiska anomalierna tydliga – alla de extra rösterna i vallokaler med onormalt högt valdeltagande går till den sittande presidenten eller det styrande partiet, medan de andra kandidaternas eller partiernas röster följer en normalfördelningskurva när man tittar på absoluta antalet röster.

Att valfusk förekommer i denna omfattning i Ryssland är välkänt, och inget som kan ha gått svenska nyhetsjournalister och nyhetsbyråer förbi. Trots detta valde till exempel TT att vid förra dumavalet rapportera den ryska centrala valkommissionens siffror helt okommenterade.  Det man vidareförmedlar då är den ryska statens propaganda, en propaganda som syftar till att ge en uppblåst bild av stödet för Putin och hans parti.

Jag förstår den journalistiska logiken; artiklar om val följer ett vedertaget format, det blir ingen artikel utan siffror, och på valnatten är valkommissionens lögner det enda som finns tillgängligt. Men det kan aldrig vara en ursäkt för att okommenterat vidarebefordra det som vi, efter 17 år med Putin vid makten, vet är lögn. Det spelar ingen roll vad valkommissionen säger: det var inte 65 procent valdeltagande i presidentvalet 2012, det var inte 71 miljoner ryssar som gick och röstade – det var 60 miljoner. Det är inte en tolkningsfråga, det är ett sakförhållande – antingen gick Pjotr Petrovitj och röstade, eller så gjorde han det inte.

Allmänna skrivningar om att valen inte är demokratiska och att yttrandefriheten är inskränkt uppväger inte det faktum att siffrorna man förmedlar är osanna. Snarare blir det extra löjligt – man går ju själv i den ryska propagandamaskinens fälla.

I mars är det presidentval i Ryssland. Så hur skall svenska journalister rapportera om dessa val? Det är faktiskt inte så svårt att rapportera om valen med hedern i behåll – om man vill. Citera gärna centrala valkommissionen, men glöm inte att lägga till: ”enligt officiella uppgifter”. Sätt det i sitt historiska sammanhang, lägg till: ”Valfusket i Ryssland har i tidigare val utgjort mellan mellan 15 och 25 procent av alla avlagda röster och fusket har skett till förmån för den sittande presidenten eller det styrande partiet.” Putsa på formuleringarna, men glöm dem inte. Om ni anser att det inte finns utrymme för dem i era notiser, så ber jag er: skriv inget alls om valen i Ryssland. Sluta sprida Putins lögner!
                                                      Amanda Valentin
                                                      biträdande generalsekreterare,
                                                      Swedish International Liberal Centre

Fler avsnitt