Replik: ”Mitt i:s chefredaktör missar poängen med kritiken”
Debatt För tio år sedan fanns Mitt i, Direktpress, DN Sthlm och några reportrar på SvD. I dag är det i stort sett bara Mitt i och public service kvar. Var är morgontidningarna? Vad gör kvällstidningarna?
Mitt i:s chefredaktör Jakob Larsson kritiserar mig för att bortse från Mitt i, nämnda i ursprungsartikelns tredje stycke. Det är både glädjande och rimligt att Stockholms ledande lokaltidning Mitt i försvarar sin bevakning av stadsdelarna och kranskommunerna, men chefredaktör Jakob Larsson missar poängen.
Tidningen sköter sitt uppdrag med bravur. Stadsdels- och kranskommunstidningarna behövs och fyller sin funktion, särskilt för de hyperlokala nyheterna. Jag, som trogen läsare av min egen lokala utgåva, följer med glädje lokalupproren mot planerna på nybyggen i närliggande grönområden, kritiken mot den lokala busslinjens oregelbundenhet eller intervjun med Anton Fendert om varför den bussen strular.
Men räcker inte. Det är det som är min poäng.
Stockholm förtjänar en bevakning som den storstadsregion det är. Knappt var fjärde svensk invånare bor här, men vi har i snitt knappt två journalister per Mitt i-titel, P4 Stockholm och SVT Stockholm som ensamma ska ta sig an den lokala och regionala bevakningen för två och en halv miljoner invånare i totalt 26 kommuner. För tio år sedan fanns Mitt i, Direktpress, DN Sthlm och några reportrar på SvD. I dag är det i stort sett bara Mitt i och public service kvar.
Var är morgontidningarna? Vad gör kvällstidningarna?
En sådan ambitionsnivå är inte värdig i en huvudstadsregion.
Anton Säll
Debatt- och opinionsredaktör, Altinget
Jag håller med Anton Säll.
“Mitt i” gör ett utmärkt jobb, men det räcker inte, nej.
Jag vill också påvisa vikten av att tidningen faktiskt kommer i brevlådan. Många stockholmare (inklusive mig själv) har ingen annan papperstidning (troligen oftast av kostnadsskäl), och jag tror det är en ENORM fördel att tidningen kommer i min fysiska brevlåda! Med tanke på all digital information som väller över oss i mejlkorgar och överallt annars så är det en gigantisk USP för tidningen att vi faktiskt kunna läsa den i papper.
Jag tror inte jag är ensam om att läsa “Mitt i Söderort” (i mitt fall) från första till sista sidan, medan mejlpåminnelser och pop-uper eller vad man nu får för blänkare ofta glider förbi. Jag är möjligen en dinosaurie, men jag är verkligen inte ensam om att högt älska min numera enda papperstidning.
Med detta sagt så är det också ytterst viktigt att tidningens utdelning faktiskt fungerar – något som tyvärr ibland brister.