”Public service medverkar till historieförfalskning om kungen”

17 november, 2023

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Jag har anmält dokumentärserien ”Kungen och jag” till Granskningsnämnden. Anledningen är att regissören Karin af Klintberg låter landets statschef oemotsagd påstå att allt som stod i kungaboken och det som sedan följde var påhittat.

Påhittat? Om det var på det viset skulle jag låta saken bero och begravas och smyga ut ur det offentliga rummet med svansen mellan benen. Men eftersom jag och bokförlaget hävdar att det som stod om statschefens privatliv i ”Den motvillige monarken” inte är påhittat, anser jag att vi borde ha fått bemöta kungens mycket allvarliga anklagelse som inte bara skadar bokens trovärdighet utan även min.

Tyvärr är dokumentären ett i en rad exempel på det som nu pågår, och har pågått, de senaste åren. Det är ”Operation vittvättning”, en obehaglig revisionism som självaste public service nu deltar i. Det började med att kungavännen Anders Lettström redan 2012 i ”Skavlan” ganska framgångsrikt kunde svära sig fri från sina raffinerade metoder att i samarbete med gangsters tysta oss journalister och våra källor, både Mille Markovic och de kvinnor som medverkat i kungaboken. Bara att se SVT ge Lettström, den som orsakat monarkin den största skadan i modern tid, prime time i public service och låta honom applåderas av studiopubliken en fredagskväll, var en utomjordisk upplevelse.

I mars 2022 publicerades P3-dokumentären ”Kungaboken och skandaldrevet”. Dokumentären är nästan en och en halv timme lång men inte en enda gång nämns försöken att stoppa boken, inte ett ord om hoten, smutskastningen och mörkläggningen. Däremot får Lettström stort utrymme att fortsätta saluföra sina motiv för att rädda sitt eget skinn och för att distansera sin vän kungen från gangstern Markovic.

Och i år, då kungen firar 50 år på tronen, visas flera dokumentärer om hans liv. Nästan alla nämner kungaboken men det stannar vid statschefens tafatta framträdande i älgskogen och den berömda TT-intervjun med hans svävande svar på frågan om han någonsin gått på stripp- eller porrklubb. Inte ett ord om försöken att stoppa boken, inte ett ord om hoten, smutskastningen och mörkläggningen. TV4 går längst i vittvättningen och nämner inte ens ”Den motvillige monarken” och den djupa förtroendekris boken och dess efterspel orsakade kungen.

Och så ”Kungen och jag”. Det är en habilt gjort produktion och jag roades av Karin af Klintbergs premiss och förhållningssätt när jag upplevde långfilmen på bio. Tills jag såg den tredelade dokumentären, med nya klipp där kungen fåordigt utvecklar sin syn på kungaskandalen och alltså oemotsagd, i public service, tillåts påstå: ”Men det var ju påhitt alltihop, det var inte klokt.”

Jag blev i höstas tillfrågad om jag ville medverka i ”Sverige möts” i en debatt om monarkins vara eller icke vara. Jag svarade att jag gärna gjorde det om jag fick säga det jag ville prata om, dvs just försöken att stoppa boken, om hoten, smutskastningen och mörkläggningen. Men då backade SVT. ”Det är många namn att förstå och vi måste i så fall också göra tid för bemötande, tid som tyvärr inte finns i programmet”, blev svaret.

Så, när kungen påstår att jag ljuger så behövs det inget bemötande från mig, men när jag vill prata om de verkliga problemen – de antidemokratiska metoderna från kungens vänner att tysta journalister – då blir det genast tidsnöd. Nettoresultatet av allt detta blir att den version av skandalen som kungen företräder ges allt större utrymme i medierna, och den version jag och mina medförfattare företräder successivt skrivs ut ur berättelsen. Det blir särskilt allvarligt när även public service medverkar till denna historieförfalskning.

Thomas Sjöberg
journalist och författare