Osaklig rapportering om medicinska rön
Redan före IT-revolutionen var det svårt att skilja agnarna från vetet i strömmen av nyheter. Larmrapporterna började bli så vanliga att de, med eller utan god underbyggnad, bara uppmärksammades ett par dagar och sedan drunknade. Minimal effekt – och mediernas trovärdighet ifrågasätts.
Med IT har informationsflödet växt till en flod. Ska det finnas en chans att bli uppmärksammad krävs sensation. Ett enstaka resultat från någon djurexperimentell studie eller något epidemiologiskt samband, företrädesvis från Karolinska institutet eller möjligen Lunds universitet med goda kontakter till medier, beskrivs som att man nu vet orsak till eller kan bota svåra sjukdomar.
Nyligen spreds, som exempel som en stor nyhet, att dålig psykosocial miljö förklarar att barn är överviktiga första levnadsåret, vilket sedan sades ge fetma i vuxen ålder. Ingen vetenskaplig publikation som underlag, utan möjlighet för någon att kritiskt granska hur dessa slutsatser kan dras. Ganska lösa spekulationer om att övervikt första levnadsåret verkligen följs av fetma som vuxen.
Kort tid senare kommer nästa, än mer uppblåsta medicinvetenskapliga nyhet. Braskande rubriker i var och varannan dagstidning: ”Diabetesgåtan är löst”. TT basunserar ut en artikel där det påstås att vi nu i det närmaste vet att virus framkallar Typ 1 diabetes, den livshotande, obotliga form av diabetes som dominerar bland barn och ungdomar. Det talades om ett fundamentalt genombrott och man kunde få intryck att det inom kort skulle finnas vaccin som botar eller förebygger. Underlaget okänt.
Från den studie som hänvisades till, TEDDY-projektet, hade det nyligen kommit en vetenskaplig publikation där resultatet visade avsaknad (!) av samband mellan virus och insjuknande i Typ 1 diabetes. Ingen annan publikation hänvisas till som talar för någon löst diabetesgåta eller fundamentalt genombrott. Men massor av föräldrar till barn med diabetes blir först hoppfulla, sedan besvikna som vanligt, och folk i Lions undrar hur man ska se på fortsatt stöd till diabetesforskningen då nu diabetesgåtan är löst.
Listan skulle kunna göras lång. Man kan förstå att det är svårt för många medier att hålla sig med journalister som har medicinsk kompetens, men har inte journalister längre krav på källgranskning? Borde man inte begära att få läsa den vetenskapliga artikeln, och kanske också fråga någon annan, icke-jävig, forskare inom området om hur forskningsresultatet ska tolkas?
Om sensationsjakten sätts i främsta rummet, och mediernas trovärdighet minskar ytterligare, finns allt mindre berättigande. Informationen sprids via sociala medier, och tyckande och marknadspropaganda tar helt över nyhetsrapporteringen inom hälsoområdet.
Johnny Ludvigsson
