Nils Funcke: Fredrikson går i juristernas fotspår

5 oktober, 2004

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Fredrikson väljer istället för Tingstens linje den Carska vägen med detaljreglering och därmed prejudikatskapande regeltillämpning.

– Någon däremot?, frågade Stig Fredrikson på sitt första möte som ordförande för Publicistklubben den 20 september.

Reaktionen uteblev och Fredrikson tyckte sig ha fått mandat att driva på för en skärpning av de pressetiska reglerna. Kriminaljournalistiken ska saneras genom en återgång till den formulering som gällde före 1994. Fredrikson tar därmed över sin företrädare Jan Guillous fallna mantel.

Fram till 1993 hette det i punkt 14 i de pressetiska reglerna. ”Föregrip inte domstols eller därmed jämförbar myndighets avgörande genom att ta parti i skuldfrågan. Återge båda parternas ståndpunkter. Har ett mål refererats bör även domen eller avgörandet redovisas.”

Sedan 1 juli 1994 lyder punkten: ”Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.”

Det kan synas vara en fråga om ordval utan större betydelse. Men det handlar inte om en formulering utan ett förhållningssätt. Det gäller synen på pressetiken. Var ska avgörandet och samvetet ligga, på den enskilda redaktionen och dess ansvariga eller en riktkarl? Ytterst handlar det om pressen ska styras av ett mer stramt regelverk med detaljreglering eller övergripande principer som manar till eftertanke och därmed ett eget inte bara strikt juridiskt utan även moraliskt ansvar.

bryt

Thorsten Cars som var PO 1979-1990 menade att reglerna måste ”tillämpas så att utslagen inte uppfattas som godtyckliga”. Det var juristen som talade och verkade. Cars gjorde listor över vilka regler som överträtts och gav pressetiken och dess tillämpning ett drag av domstolsförfarande.

Motreaktionen kom under Cars sista år. Som en första signal infördes portalparagrafen: ”Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och TV skall vara ett stöd för den hållningen.”

Det följdes av att Hans-Gunnar Axberger utsågs till ny PO. Efter det tämligen strikta juristfögderiet som varit ville Pressens samarbetsnämnd se en utveckling tillbaka till debatt och resonemang.

Axberger tog förändringsarbetet på allvar. Men bara två år senare avgick han sedan nämnden prickat honom. Trots hans avgång fortsatte dock utvecklingen av de pressetiska reglerna i portalparagrafens anda. Flera ”skall” och ”måste” och ”gör inte” ersattes av ”tänk på” och ”överväg”. Flera strikta och kategoriska regler avskaffades.

bryt

Nu traskar Fredrikson i Cars fotspår. Visst kan man säga att skärpningen är nödvändig med tanke på all den skandalöst dåliga, usla, kriminaljournalistik som bedrivs. Men det är en illusion att tro att en striktare regel fri från ”tänk efter” skulle sanera i snårskogen av ovidkommande detaljer och vinklingar där misstänkta uppfattas som skyldiga.

En återgång till detaljreglering skulle ytterligare försämra den pressetiska diskussionen ute på redaktionerna. Samvetet skulle flytta från utgivaren och redaktionerna till en korporativistiskt sammansatt nämnd.

Utvecklingen borde istället gå i Herbert Tingstens riktning. Som chefredaktör på Dagens Nyheter menade han redan i början av 50-talet att ansvaret och diskussionen om pressetiken borde ligga och föras på redaktionerna, inte i en nämnd som utfärdar prejudikat. ”Det är inte opinionsnämnden som ger unga journalister känslan av heder” menade han och förklarade att även om nämnden kan vara kvar vore det ”en aning bättre om den avskaffas”.

Men Fredrikson väljer istället för Tingstens linje den Carska vägen med detaljreglering och därmed prejudikatskapande regeltillämpning.

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Jan Nilsson mån, 2011-12-19 22:18

Antyda.

Av Jan Nilsson

Ibland när man läser en artikel, kan man förstå på detaljerna som tas upp vilken person som det handlar om. Det går genom att göra antydningar och anspelningar. Men om det är en okänd människa kanske bara de närmaste känner igen. Det finns alltid något sätt att utpeka någon på genom nåt tecken heller nåt annat. Man behöver inte alltid uttala vem man menar. Jag har förstått på en liten detalj i en artikel, vem det handlar om. Det går också att skapa så någon känner sig skyldig. Det behövs inte alltid mycket för att en person ska känna igen sig.

Jan Nilsso´n

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies