Mkandawire & Ek: : SvDs anonyma källor sänker trovärdigheten

23 augusti, 2005

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Att en tidning som SvD låter det sensationalistiska utgöra bevekelsegrunden för den journalistiska granskningen är mer än anmärkningsvärt, skriver två av de anställda på Centrum mot rasism som granskades av Svenska Dagbladet i somras.

I mitten av juli publicerade Svenska Dagbladet en granskande artikelserie om Centrum mot rasism (CMR). Artikelserien inleddes med en skriande förstasidarubrik: Regeringens satsning mot rasism dyrt fiasko. CMR utmålades som en helt igenom handlingsförlamad och korrumperad organisation.

SvDs nedslag i CMR var mer misskrediterande än granskande. Ett slags ”hit-and-run-journalistik” där journalisten antingen saknar kunskap om ämnet eller förhåller sig helt okritisk till sina egna antaganden och utgångspunkter. Den här typen av journalistik förmår dessvärre inte att leverera annat än bristfälliga, alternativt hårt drivna analyser med slagsida. Resultatet av SvDs granskning blev en kombination av detta; en serie skandaliserande artiklar om CMR och (o)verksamheten – som med lösryckta uppgifter och osanningar tråkigt nog repriserades i andra medier. Både grova sakfel och lösa påståenden användes som grund för flera av de antaganden som sedan kom att rubriceras som sanningar. Granskningen ger en förvrängd bild av verksamheten men blir inte desto mindre förödande, eftersom det är hart när omöjligt att gå i svaromål på så vinklade och delvis absurda påståenden. I synnerhet när redaktionen erbjuder ett genmäle på max 1 700 tecken.

bryt

Kritiken som vi från CMR riktar mot SvD är naturligtvis inte mot själva granskningen. Det vi motsätter oss är tillvägagångssättet och att CMR som organisation görs till måltavla för tarvlig journalistik där fakta, kommentarer och påståenden blandas om vartannat utan att läsaren kan avgöra vad som är sant och inte. Vart tog den konsekvensneutrala journalistiken vägen som strävar efter att vara sann och relevant och som skiljer på nyheter och åsikter?

Att en tidning som SvD låter det sensationalistiska utgöra bevekelsegrunden för den journalistiska granskningen är mer än anmärkningsvärt. Men frågan man bör ställa sig är ändå vad som händer när man dribblar med fakta, förhåller sig helt okritisk till sina källor och avfyrar ensidiga analyser?

Många tidningsartiklar skulle aldrig kunna publiceras om det inte gick att garantera källans anonymitet. Därför kan det vara nödvändigt att ibland använda sig av anonyma källor. Men samtidigt har medierna ett ansvar gentemot läsarna. En tidning som använder sig av anonyma källor måste övertyga sina läsare om varför de tror att källan talar sanning. Att per automatik hävda att journalisten/tidningen inte bekräftar den anonyma källans uppgifter, bara rapporterar uppgifterna duger inte. Detta, om något, är ett incitament för lögner.

bryt

De frågor som vi arbetar med – rasism och diskriminering – får lite utrymme i svenska medier. När de väl uppmärksammas framställs frågorna eller arbetet på ett förlöjligande och förödmjukande sätt. Och det är klart att om måttet på framgång av vår verksamhet utgår från tron att vi som organisation ensamma ska utplåna all rasism, ja då kommer vårt arbete alltid att betecknas som ett dyrt fiasko.

pressansvarig, Centrum mot rasism

verksamhetschef, Centrum mot rasism

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Annika Persson mån, 2011-12-19 22:18

vad var fel

Av Annika Persson

Jag fattar fortfarande inte. Vilka var de grova sakfelen och lösryckta uppgifterna och osanningarna? Det här var ju mycket längre än 1700 tecken. Men det står inte.

Annika Persson

Inlagt av Per Hagwall mån, 2011-12-19 22:18

Tystnaden ekar i CMR:s försvarstal

Av Per Hagwall

rikligt utrymme står inte ett ord om det, vare sig i Debattartikeln eller i Jonas Bergendahls långa drapa.

Enbart sårad oskuld räcker inte som försvar när CMR har grava förtroendeproblem. De har haft chansen att försvara sig, att bemöta felaktigheter i anklagelserna och tala om allt bra de säger sig ha gjort. Den inte tagit den. I stället låtsas de att all kritik är en konspiration av mörkerkrafter på SvD. Var det SvD som hittade på CMR:s rasiststämpling av Nogger? Gäller det även Rapports rapportering (veckan före det famösa glassuttalandet) om sexuella trakasserier i styrelsen?

Försvaret av CMR är mångordigt, men bakom utfallen mot kritikerna ekar tystnaden.

Per Hagwall

Inlagt av Jonas Bergendahl mån, 2011-12-19 22:18

Hur cyniska måste vi bli?

Av Jonas Bergendahl

SvDs uppträdande mot CMR har befriat mig från ännu en naiv uppfattning ”“ nämligen att Sveriges stora ”kvalitetsmedier” i huvudsak är objektiva och nyanserade och att personliga och politiska agendor främst tar sig uttryck i ledare och på debattsidor.

I USA har nyheter med en tydlig politisk agenda fått ett ansikte genom framgångsrika Fox News, som mycket selektivt väljer vad som ska visas och hur det ska framställas. Fox når framgång med sina sändningar genom att utnyttja den dokumenterade, grundläggande egenskapen i det mänskliga psyket som är att snarare söka information som konfirmerar åsikter och attityder, än att söka information som ifrågasätter dem.

I Storbritannien utnyttjar tidningen Sun det faktum att människor gärna ägnar uppmärksamhet åt det som chockerar, och balanserar med stor expertis sina artiklar på gränsen till förtal. Det huvudsakliga tricket är att en duktig skandaljournalist med hjälp av uttalanden från suspekta källor kan framställa även de mest naturliga ting som fullständigt onormala och upprörande.

SvD har nu lyckats med konststycket att låta en opportun journalist koka soppa på fonden Sun och krydda med lite Fox. Detta är i sig extremt oroväckande. När jag dessutom ser att en så kallad medieforskare vid Lunds universitet sväljer rapporteringen med hull och hår och i en krönika i Expressen liknar CMR med ”Bagdad Bob”, inser jag vikten av problemet. Vi svenskar har varit bortskämda med att tro att Sveriges stora nyhetsmedier kan inmundigas med ett minimum av kritisk granskning. Så är dock inte fallet längre, om det ens någonsin har varit så. Ytterligare ett ok läggs på våra axlar i denna stressade, stimulibombade samtid.

Den opportuna, okritiska skandaljournalistiken har nu tagit sig in i den svenska journalistikens finrum. Den journalistiska integritetens höga standard är döende. Jag sörjer den redan.

Jonas Bergendahl

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies