Gå direkt till textinnehållet

Mediernas inflytande ökar med hjälp av folket

Hampus Knutsson, krisexpert på PR-byrån Prime påminner om George Orwells bok 1984 men påpekar att det idag inte bara är storebror staten som ser medborgarna, även medborgarna kan övervaka staten. Medierna - den tredje statsmakten - kan få mer inflytande i framtiden, med hjälp av folket.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det har varit högtryck på redaktionerna under stora delar av 2020 och i samma veva som det nyhetsintensiva året avslutades, tog ett nytt nyhetspulserande år vid. Och det med en stormning av Kapitolium. Hela det dramatiska förloppet från hjärtat av den amerikanska demokratin skildrades direkt i medier men också i förövarnas egna sociala kanaler, medan en bestört värld tittade på.

Under måndagen presenterade Demokraterna riksrättsåtalet mot president Trump för anstiftan till uppror och samtidigt pågår en intensiv jakt på förövarna på nätet. Det är ett intressant fenomen, tusentals människor engagerar sig nu i att dammsuga sociala medier på bilder och att med hjälp av varandra identifiera inkräktarna och tipsa medier och FBI för att rättvisa ska skipas. Allt inför öppen ridå på sociala plattformar som Facebook och Twitter.

Tidigare har främst onda krafter och troll organiserat sig på liknande sätt på nätet. Men det digitala medielandskapet skapar onekligen nya möjligheter som just utnyttjas nu av rättrådiga medborgare och medier. Twittraren John Scott-Railton skriver i en tråd om hur teknik som ansiktsigenkänning, tips och seriös undersökningsverksamhet ligger bakom flera gripanden. Undersökande journalister från @Bellingcat söker efter videomaterial då en polis blev attackerad, författaren Don Winslow har utfäst en belöning för den som kan identifiera en polis som ställde upp på en selfie med en av upprorsmakarna. Och listan på exempel kan göras mycket längre.

Medborgare, myndigheter och medier i samarbete för rättvisan. Det som just nu pågår är ett slags modernt angiverisamhälle där goda krafter samlar sig till ett slags publikt Flashback – på steroider. Fenomenet har förvisso synts förut, exempelvis i samband med Metoo, och jag tror att vi kommer se mer av det framöver.

När George Orwell för länge sedan skrev framtidsdystopin 1984 så handlade den just om ett storebrorssamhälle, där tekniken gått så långt att staten ständigt kunde övervaka sina invånare med både video och ljudupptagningar.

Men det är inte bara storebror som ser medborgarna. Visst, statens övervakning har gradvis ökat i takt med ny teknik och förändrade samhällsutmaningar. Men vi lever också i ett omvänt storebrorssamhälle, där medborgarna kan övervaka staten. Det såg vi också exempel på under julledigheten i Sverige.

Efter ett tufft år med hårt slit och ständigt nya utmaningar skulle även makthavarna och stora delar av statsapparaten äntligen få lite välförtjänt ledigt under julen. De tänkte nog, precis som många andra ta det lugnt, gå ut för att ”köpa tidningen” och fira julens högtid med den närmsta familjen. Men särskilt lugnt eller ledigt blev det inte för alla – och det eftersom journalistiken på intet sätt tog semester. Tvärtom.

Julen 2020 blev journalistikens högtid med avslöjanden om en reashoppande justitieminister, fjällresande finansminister och krismyndighetens generaldirektör på Kanarieöarna. Detta toppat med en statsminister på galleriabesök, både en och två gånger inför julen. Mitt under brinnande pandemi trots regeringens och myndigheters förmaningar om avhållsamhet från resor, reashopping och galleriabesök.

Nästan varenda medborgare går runt med smarta telefoner som kan användas för att fota, filma och spela in ljud med – som dessutom kan distribueras digitalt och globalt med bara några knapptryck. Utan bilder från uthyrningen i Sälen, flygplan och gallerior så hade inte avslöjandena fått sådan kraft.

Det är och ska vara kostsamt att säga en sak och göra en annan. I den skärningspunkten mellan vad makthavare säger och vad de faktiskt gör ligger journalistikens kärnuppgift sedan urminnes tider. Krishanteringens grundregel handlar om att leva som man lär och inte vidta åtgärder utifrån vad som är lagligt, i stället ska man fråga sig vad som är lämpligt.

Tycka vad man vill, men det tvingar organisationer, personer och makthavare att bli bättre och leva mer som de lär. Och det förenklar rättskipning när någon brustit, oavsett om det är en makthavare eller medborgare.

Den tredje statsmakten firade en framgångsrik jul och kan få än mer inflytande framåt, med hjälp av folket. Även lillebror ser dig.
                                                                    Hampus Knutsson
                                                                    krisexpert på PR-byrån Prime

Fler avsnitt
Fler videos