Janne Andersson:Inrätta en Medieombudsman
Svenska TV-tittare och radiolyssnare är diskriminerade. Sedan decennier har tidningsläsarna en egen klagomur, Pressens Opinionsnämnd, dit man kan vända sig om tidningarna begått övertramp mot enskilda personer.
Svenska TV-tittare och radiolyssnare är diskriminerade. Sedan decennier har tidningsläsarna en egen klagomur, Pressens Opinionsnämnd, dit man kan vända sig om tidningarna begått övertramp mot enskilda personer. Opinionsnämnden och dess handläggare, Allmänhetens pressombudsman, tar upp fallen och har det gjorts fel, kan tidningarna bli dömda både till rättelser – och böter, i form av en expeditionsavgift.
PO och PON regleras av ett samarbete mellan arbetsgivare och fackförbunden i tidningsbranschen. För TV-tittarna och radiolyssnarna finns den statliga Granskningsnämnden för radio och TV, en betydligt mer svårtillgänglig och byråkratisk organisation. Granskningsnämnden måste finnas kvar för att kontrollera sändningstillstånden för de olika bolagen. Men Granskningsnämnden är ett trubbigt instrument för enskilda och drabbade personer.
Det är märkligt att inga allvarliga försök har gjorts på alla dessa för att hitta en gemensam lösning som innebär att TV-tittarna, och radiolyssnarna, har samma rättigheter som tidningsläsarna. En gemensam Pressombudsman och TV/radio-ombudsman. En MO, Massmedieombudsmannen.
Granska dokusåpor
Många anser att en sådan funktion måste skapas av branschen själv, men det är förvånande hur få sådana intitiativ som tagits. På senare år är det framför allt Aftonbladets nöjeschef Ronny Olovsson, som vill ha en TV-ombudsman för att till exempel granska dokusåporna och dess deltagare, en måhända lite oväntad inställning från en tidningsrepresentant vars tidning i högsta grad lever på att skildra dokusåpadeltagare i alla möjliga och omöjliga situationer.
Men Ronny Olovsson kan mycket väl ha rätt, hanteringen och skildringen av dokukändisarna har i många fall passerat gränsen – för deltagarna, men även för publiken. Att sedan TV-bolagen försöker övertrumfa varandra med nya infall i den egna dokusåpan gör inte saken ett dugg bättre: visar ni fylla, visar vi hångel, visar ni en naken karl, visar vi samlag och så vidare.
Frågor av etisk och kränkande natur diskuteras alldeles för sällan. Från mitt jobb som Tittarombudsman på TV4 vet jag att många svenskar har synpunkter på hur journalistiken bedrivs i massmedierna, i stort som smått. Man har ingen chans att debattera med eller ställa frågor till massmediernas makthavare och det är både krångligt och besvärligt att få rätt mot dem.
Återuppliva Pejling
Kanske är det dags för öppna hearings om detta, som i riksdagens konstitutionsutskott. Eller att återuppliva Pejling, Herbert Söderströms kvällslånga utfrågning av makthavare och övriga inblandade i SVT för tjugotalet år sen.
Låt oss vädra ut kollegialiteten och släppa in konsumenterna. Öppna till exempel andrakammarsalen i riksdagen för en öppen hearing om övertrampen i samband med mordet på Anna Lindh, mobbningen i dokusåporna, sponsringens påverkan på programinnehållet eller stockholmscentreringen inom SVT och TV4. Bjud in allmänheten, politikerna, massmedieforskarna – och inte minst massmediebossarna och öppna dörrarna på vid gavel. Låt folk tala om vad de tycker och ställ de ansvariga och deras medarbetare till svars. Liknande forum kunde med fördel även göras av TV eller i radio.
Låt en ny Massmedieombudsman organisera och leda detta.Och skapa Massmediernas Opinionsnämnd, en modern organisation som är till för alla massmediekonsumenter. Det är dags att de svenska mediekonsumenterna får lika villkor och att allt bedöms av samma instans.
tittarombudsman, TV4
