Jacob Forsell: Därför lämnar jag Journalistförbundet

17 juni, 2003

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vad har jag för glädje av mitt medlemskap i Journalistförbundet? Jag ställde frågan i ett brev till förre förbundsordföranden Håkan Carlson i december 1999. Han lugnade mig då, men bara tillfälligt. Ställer jag i dag motfrågan: ”Klarar jag mig utan förbundet?”, så har svaret dessvärre mognat till ett ja.

Vad har jag för glädje av mitt medlemskap i Journalistförbundet? Jag ställde frågan i ett brev till förre förbundsordföranden Håkan Carlson i december 1999. Han lugnade mig då, men bara tillfälligt. Ställer jag i dag motfrågan: ”Klarar jag mig utan förbundet?”, så har svaret dessvärre mognat till ett ja.

1964 blev jag medlem i SJF. Då var medlemskap en absolut självklarhet som man hade stor nytta och glädje av. Sedan dess har mycket fackligt vatten runnit under broarna. Jag har suttit med i Expressens klubbstyrelse i olika befattningar, bland annat under det turbulenta strejkåret 1981; under större delen av 80-talet var jag ordförande i Pressfotografernas klubb då samarbetsavtalet med förbundet slöts; samtidigt satt jag i Yrkesetiska nämnden några år och jag har stått på upphovsrättsbarrikaderna tillsammans med förbundet(Olls-målet), vilket resulterade i en ny upphovsrättslag.

I dag känns det inte alls lika självklart att vara medlem i Journalistförbundet. Förbundet har blivit en stel och maktfullkomlig organisation och jag frågar mig vad jag får för mina surt förvärvade och skattade 5 940 kronor om året. Tänker jag efter är det inte särskilt mycket.

I ett påminnelsebrev från förbundet om utebliven medlemsavgift står det med en lätt hotfull ton:

Du får ingen ytterligare påminnelse från oss (…) Den som blir utesluten mister alla rättigheter i Journalistförbundet liksom möjligheter att få hjälp när det behövs. (…)

Ta chansen och bli kvar i Journalistförbundet och få hjälp med förhandlingar, a-kassa vid arbetslöshet, bevakning av yrkesfrågor, olycksfallsförsäkring och andra förmånliga försäkringar samt presskort.

Att man också får tidningen Journalisten är kuriöst nog inte nämnt.

Hjälp med förhandlingar har jag visserligen fått en gång (Olls-målet) men då som anställd. Som frilans är det ytterst tveksamt om jag fått samma stöd.

Att man skulle förlora a-kassan är ju bara nys. Förbundet vet att de allra flesta frilansar har egen firma och därför inte kan utnyttja a-kassan.

I bevakningen av yrkesfrågor har förbundet aldrig varit särkilt aktivt, åtminstone inte när det gäller fotografer.

Förmånliga försäkringar är naturligtvis bra, men är ekonomiska förmåner en anledning att vara medlem i ett fackförbund?

Slutligen kan jag vara utan presskortet, (vilket jag ändå får via PFK)… och Journalisten kan jag prenumerera på.

Av alla argument för ett medlemskap bidde det bara en tumme – och knappt det.

Tvångsanslutning

På sista tiden är det dock två saker som ytterligare retat mig. Det ena är tvångsanslutningen till det så kallade Servicebolaget. Som frilans tvingas man in i ett bolag och ”erbjuds” en massa tjänster som man redan har. De allra flesta frilansar är ju företagare i någon form och har redan skaffat rutiner och tjänster för fakturering, bokföring, deklarering och allt annat som Servicebolaget håller med.

Här vet jag att det finns ett stort missnöje i kåren – ett missnöje som Journalistförbundet inte verkar lyssna till.

Det andra är de så kallade BONUS-pengarna. BONUS står för Bild-Ord-Not-Upphovsrättslig-Samling och är en statlig organisation som betalar ut ersättningar till olika fack- och yrkesförbund för rätten att kopiera bilder och artiklar i landets skolor.

Journalistförbundet har under åren erhållit miljonbelopp för detta men undviker att öppet redovisa beloppens storlek och hur pengarna använts. Jag vet att en avsevärd del av de utbetalade beloppen avser bildkopiering och bör således tillfalla samarbetspartnern Pressfotografernas klubb.

PFK har upprepade gånger krävt insyn i BONUS-frågan men SJF väljer att på ett maktfullkomligt vis förhala och mörka.

Fotografer satta på undantag

I en debattartikel i Journalisten 29/02 framförde jag en idé med direkt adressering till Journalistförbundet om hur BONUS-pengarna skulle kunna användas för att blåsa liv i den sjunkande press-fotografskutan.

Fotografer har alltid varit lite satta på undantag inom journalistiken men här yppas ett lysande tillfälle att aktivera landets bildjournalister bland annat genom att med ekonomiska medel få fart på yrkesorganisationen PFK (bevakning av yrkesfrågor!). Men från Journalistförbundet har det varit tyst. Makten tiger still.

Nej, jag är jäkligt trött på förbundets mäktiga attityd och överhet. Medlemmarnas intressen tycks inte alltid komma i första rummet. Och är man dessutom både fotograf och frilans hamnar man långt ner på prioriteringslistan.

Därför lämnar jag Journalistförbundet!

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Magnus Berg mån, 2011-12-19 22:18

Det är dax att handla!

Av Magnus Berg

Som frilans kan man få hjälp av Bildleverantörernas Förening vid konflikter med kunder/uppdragsgivare. Man behöver inte ens vara medlem, men då tar de en liten provision. 10 procent tror jag det var.

Den solidaritet och styrka som kollektivet skulle kunna ge förskingras av passivitet från ansvarigt håll. När halva redaktionen på ett medieföretag säger upp sig, med mindre än ett års anställning, och till SJF motiverar detta med dåliga arbetsförhållanden borde någon reagera. Men inte!

Och ska verkligen journalister behöva hora – vanhedra sig för vinnings skull? Är det inte dax att genomdriva de etiska reglerna i praktiken?

Magnus Berg

Inlagt av DAG BREMBERG mån, 2011-12-19 22:18

Solidaritet.

Av Dag Bremberg

Solidaritet är det ord som sammanfattar varför man ska vara med i facket.

Försäkringarna är onödiga och värdelösa för mig. Något förhandlingsstöd har jag aldrig lyckats få, vare sig som enskild medlem eller som klubbordförande. Så någon direkt nytta har jag inte av gänget på Vasagatan (förutom den utmärkta tidningsredaktionen.)

Ändå är det självklart att det inte bara är den påtagliga nyttan som man ska fokusera på. Fackets idé går mkt djupare.

Jag håller till stor del med om kritiken att det blivit för långt mellan förbundet och medlemmarnas vardag. Jag är också övertygad om att de kraftigt höjda medlemsavgifterna leder till att fler än Jacob F hoppar av, med olika uppgivna motiv.

Men jag tänker aldrig överge facket!

Dag Bremberg

Inlagt av Staffan Ekengren mån, 2011-12-19 22:18

facket är en servicefunktion

Av Staffan Ekengren

Allvarligt talat: Vem går med i facket av solidaritet?

Facket är enbart en servicefunktion. Man är medlem för att man kan få förhandlingshjälp, stöd om det krisar, försäkringar, medlemstidning, presskort etc. Det är sunt att fler och fler medlemmar bedömer SJF och andra fackförbund utifrån vad de kan leverera för nytta och service. Tack och lov är det något som fackförbunden nog börjat inse, mer eller mindre i alla fall.

Staffan Ekengren

Inlagt av Daniel Free mån, 2011-12-19 22:18

Ett alternativ?

Av Daniel Free

Kan det här vara ett alternativ för de som känner som Jacob Forsell?

http://www.sac.se/fed/media/

Daniel Free

Inlagt av Oscar Eriksson mån, 2011-12-19 22:18

Fackforbund

Av Oscar Eriksson

Nog för att den som är egen foretagare inte kan nyttja a-kassan. En annan sak som ar intressant ar att man inte alls måste vara med i facket for att erhalla a-kassa. Det gar bra att ansluta sig till Alfa-kassan en (den enda?) a-kassan som inte administreras av ett fackforbund. Nu påstas det visserligen inte att man maste vara med i facket for att få a-kassa men det är intrycket man får. När jag blev utesluten ur det saligen avsomnade sjöfolksforbundet fick jag inte ens en varning. Men det är jag bara glad för for hjalpen jag fick med a-kassa den enda gang jag behövde det var ringa för att inte saga obefintlig.

Oscar Eriksson

Sveriges fackforeningar behover likt det ovriga samhallet vakna upp ur det gamla och blicka in i det nya. Strava framat inte bakat.

Oscar Eriksson

Inlagt av Tomaz Lundstedt mån, 2011-12-19 22:18

Fler går ur

Av Tomas Lundstedt

Jag är också fotograf och frilans…

…jag har också gått ur SJF!

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies