Internationella organ måste sätta press på regeringar
Politiska, privata och religiösa aktörer försöker få inflytande över eller ta kontroll över organ och processer som är viktiga för fria medier. Vi måste få tillbaka greppet över det demokratiska samtalet.
Självständig och professionell media hotas idag från flera olika håll. Hot och hat gör att journalister tystnar, även i Sverige. Samtidigt agerar regeringar och andra starka aktörer runt om i världen för att få kontroll över media och styra informationen i den riktning de önskar.
Den redaktionella självständigheten står idag inför en av de största strukturella förändringarna sedan reklammarknadens förändrades under 1990-talet. I rapporten ”World Trends in Freedom of Expression and Media Development – Reporting Facts: Free from Fear or Favour” har FN-organet Unesco kartlagt skeenden och mönster som utgör ett hot mot den oberoende och professionella journalistiken.
Rapporten visar att olika krafter – politiska, privata och religiösa – allt oftare försöker få inflytande över eller ta kontroll över organ och processer som är viktiga för fria medier. Det kan handla om att försvaga eller skaffa sig makt i de organ som fördelar stöd till media eller ger tillstånd att sända och ge ut media. Att politiskt påverka för att få en lagstiftning som försvagar journalisters och publicisters ställning eller ökad kontroll av public service är andra exempel på ageranden, liksom uppköp av fria media. Ett mönster är att sådana uppköp sker något år innan ett val, för att styra rapporteringen inför valet.
Processen sker ofta gradvis och kan vara lätt att missa – ett första steg kan vara en alltmer uppskruvad debatt om mediernas trovärdighet och anklagelser om att media följer en viss politisk agenda. Unesco varnar för att den här tendensen har förvärrats i samband med pandemin.
Pandemin har också lett till att många har tillbringat mycket tid på nätet, Trollen, de medvetna eller omedvetna hot- och hataktörerna, har suttit extra mycket med mobiler och vid tangentbordet. Desinformationen flödar och påverkansoperationerna frodas.
Att journalister hatas och hotas enbart på grund av att de utför sitt arbete är skrämmande nog en trend som växer sig allt starkare. Sverige är inget undantag vad gäller hat och hot mot journalister. Enligt Journalisternas Trygghetsundersökning har fyra av tio svenska journalister någon gång valt att inte skriva om en viss fråga för att de varit oroliga för reaktionerna.
Näthatet som riktas mot kvinnor är ofta grövre och mer personligt än det som riktas mot män. Medan majoriteten av näthatet riktat mot män kritiserar deras kompetens och innehåller hot om våld, riskerar kvinnor att utsättas för trakasserier av mer personlig och sexuell karaktär. Det är av yttersta vikt att allt hat och hot mot journalister utreds och att de som står bakom lagförs.
Hur gör vi nu för att få tillbaka greppet över det demokratiska samtalet? Hur kan vi bidra till att journalistiken kan fortsätta granska, ifrågasätta och erbjuda en motbild till den som sprids av antagonister digitalt.
Glädjande är att traditionella medier nu ser ett uppsving i prenumerationer, och att förtroende för medias rapportering ökar (enligt senaste SOM-undersökningen). Samverkan mellan journalister där de stöttar varandra över gränserna få allt större betydelse.
Att det civila samhället och internationella organ sätter press på regeringar och kartlägger vad som händer, är också viktigt. Att värna den oberoende journalistiken så att medierna kan fortsätta sitt viktiga samhällsuppdrag med granskning av makten och skildring av samhället är en angelägenhet som rör oss alla.
Anna-Karin Johansson
generalsekretare, Svenska Unescorådet
