Gå direkt till textinnehållet

”Fram med pengarna för att bevaka damfotbolls-VM”

Det finns fortfarande tid att bevaka damfotbolls-VM 2023 ordentligt. Men den håller på att rinna ut. Om vi menar allvar med att bevaka damsport så är det dags att plocka fram pengarna nu.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

England är Europamästare och har chansen att vinna sin första VM-titel på flera generationer. USA, en traditionell supermakt, vill ha upprättelse. Frankrike, Tyskland och skandinaverna kommer att hålla fanan högt för Europa medan Afrika och Sydamerika skickar kanske de starkaste representanter de någonsin haft.

Men den verkliga och kanske viktigaste segern för damfotbollen kommer att vara att få medierna att håva fram pengarna för att ge damfotbolls-VM i Australien och Nya Zeeland och spelarna som deltar den bevakning de förtjänar.

Just nu ser det inte bra ut.

Annons Annons

Tänk tillbaka på herr-VM i Qatar. Vi ojade oss över ”sportswashing” – där skurkstater tvättar sina rykten genom att vara värdland för stora sportevenemang – och sedan blundade vi inför människorättsfrågor för att njuta av fotbollen som spelades.

Naturligtvis var det en enorm framgång för alla berörda – förutom naturligtvis HBTQ+-personer, migrantarbetare och många fler.

Kasta nu tankarna framåt mot det kommande evenemanget i Australien och Nya Zeeland – kommer bevakningen att se likadan ut där? Svaret är för tillfället ett rungande "nej".

Horderna av journalister som köade i Qatar kommer att lysa med sin frånvaro, mest för att mediehus absolut inte har för avsikt att lägga de pengar som krävs för att täcka en turnering ordentligt.

Just nu verkar taktiken för redaktörerna och siffernissarna vara att hålla hårt i slantarna och lova så lite som möjligt – helst ingenting alls. ”Säg till när du är på plats så kan vi kanske ta några knäck”, är budskapet i praktiskt taget alla svar på frilansfrågor.

Detta står i skarp kontrast till herrfotbollen, där de vassaste pennorna, poddproducenterna och tv-människorna är uppbokade flera månader i förväg, och säljs in till sponsorer. Inte bara har medierna sina bästa ”talking heads” och krönikörer och analytiker på plats; pressläktarna är ofta smockfulla med många olika representanter från samma redaktion.

Många beslutsfattare kommer att känna sig utpekade i den här texten, men titta på era budgetar för herr-VM i Qatar och det för damer i Australien och Nya Zeeland – hur ser de ut?

På många matcher i dam-VM kommer knappt några från världsmedier som inte är rättighetsinnehavare vara på plats – om de dyker upp alls.

Det beror inte på att damfotboll är mindre underhållande eller intressant för fansen – det beror på att medier och sponsorer fortfarande inte har räknat ut hur de kan utnyttja det obestridliga intresset för damfotboll till sin fördel.

Detta kommer inte att stoppa positioneringen som kommer att hända under de kommande månaderna, när högprofilerade förståsigpåare plötsligt utger sig för experter som armbågar sig fram och trycker undan mer kvalificerade människor som jobbar med sporten hela tiden.

De mer kvalificerade personerna är ofta frilansare, ofta unga och ofta kvinnor, men när en handfull stora aktörer ansluter till festen knuffas de undan.

Många mediehus runt om i världen kommer förlita sig på rapporter från nyhetsbyråer och mindre erfarna journalister på andra sidan jordklotet som skriver om en sport som de aldrig blivit ombedda att täcka tidigare.

Mitt i allt detta kommer det att finnas nedlåtande klappar på huvudet om framväxten av damspelet på långt håll, ett tyst erkännande att det kanske växer i betydelse, men inte tillräckligt för att ta budget från någon annan del av verksamheten.

Under tiden kommer en massa begåvade journalister, många av dem unga och ambitiösa, att sitta hemma mitt i natten och göra så gott de kan för att ge läsaren, tittaren och lyssnaren en inblick i vad som händer på planen i Sydney, Perth och Auckland.

Avståndet och tidsskillnaden kommer att påverka. De kommer inte att kunna använda sina kontakter bland spelare för att berätta de historier som förtjänar att berättas, helt enkelt för att de inte kan ta risken att flyga från Europa och Nordamerika på det svaga löftet att sälja några knäck till mediehus som försöker betala så lite som möjligt.

Det finns fortfarande tid att ändra på allt detta och för fans och spelare och fotbollsförbunden att kräva att dessa kvinnor – de bästa spelarna i världen – får den respekt och bevakning de förtjänar.

Det finns fortfarande tid att bevaka dam-VM 2023 ordentligt.

Men tiden håller på att rinna ut. Om vi menar allvar med att bevaka damsport så är det dags att håva fram pengarna.

Philip O’Connor
frilansjournalist som bevakar sport och nyheter

 

Fotnot: Fotbolls-VM för damer avgörs mellan den 20 juli och 20 augusti 2023 i Australien och Nya Zeeland.