Cecilia Gustafsson: Ska vi bli sådana?

27 januari, 2004

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Strax före jul mötte journalisteleverna på Skurups folkhögskola syskonen till den mördade Helén Nilsson i Hörby. Aldrig har det varit så tyst i klassrummet. Blickar sänks i golvet och jag skäms när syskonen berättar hur de gång på gång kränkts av dem som är av samma sort som vi – journalister.

Strax före jul mötte journalisteleverna på Skurups folkhögskola syskonen till den mördade Helén Nilsson i Hörby. Aldrig har det varit så tyst i klassrummet. Blickar sänks i golvet och jag skäms när syskonen berättar hur de gång på gång kränkts av dem som är av samma sort som vi – journalister.

I 15 år har de försökt leva med sorgen, i 15 år har journalister jagat deras kommentarer. Familjens beslut att inte ställa upp i medierna har betraktats som ett hinder som ska övervinnas. Journalister har gömt sig i buskarna i trädgården, telefontrakasserat, ljugit och hittat på. Utan minsta tanke på vilken skada de orsakat den familj som redan tappat fotfästet i en mardrömslik verklighet.

Det känns helt otänkbart för oss som sitter och lyssnar att vi skulle göra samma sak. Gå över lik för en bra story. Men kommer vi att säga samma sak om tio år? Om inte: när förvandlas vi till påträngande murvelsvin som gör vad som helst för ett scoop? Och varför?

bryt

Redan nu hörs kommentarer i klassrummet som ”fan vilken bra grej” när polisrapporten innehåller ett överfall eller ett rån. Ju sämre desto bättre. Och lika tunga är suckarna när inget hänt trots att det egentligen är den riktigt goda nyheten. Det faktum att ”den enes död är den andres bröd” gör journalistens verklighet förvrängd och svårhanterlig.

När påträngande frågor till sörjande anhöriga leder till kollegiala ryggdunk, och sensationslystna bilder kan förvandla ett vikariat till en fast anställning, då är det lätt att glömma bort vad som är viktigast.

Människovärde. Empati. Respekt. Att uppmärksamma, men inte kränka. Att avslöja, men inte förvränga. Vi talar om det på utbildningen, men kommer vi att minnas när vi är där ute i verkligheten?

Jag hoppas att det finns redaktionssekreterare på våra framtida arbetsplatser som vågar stå för de värdena. Och jag hoppas att jag själv och mina klasskamrater kommer att orka stå emot chefers order om att göra ”smutsiga” jobb.

bryt

@noll. Det krävdes ett utrikesministermord för att vi skulle få en debatt kring medieetik i Sverige. Den varade några veckor. Nu är vi tillbaka i de gamla hjulspåren igen.

Ett journalistiskt övertramp sker så lätt. En förlupen rad, en spetsig rubrik, en närgången bild. Jag kan aldrig lova att jag aldrig kommer att göra fel. Men en sak kan jag lova. Jag glömmer aldrig Heléns syskon och den smärta som enskilda journalister orsakat dem. Som om det inte räckte med den hemska verkligheten.

journalistelev på Skurups folkhögskola

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Katarina Lindve mån, 2011-12-19 22:18

Hedra offren först

Av Katarina Lindve

Jag vet att offren inte är den stora nyheten, inte dem som säljer lösnummer, det är jakten och dramatiken som säljer.

Varje gång jag ser ett offer bli en del i spelet om läsare, en spelpjäs bara på den stora spelplanen, så känns det som om människan inte längre är värd något.

En pastorsfru dödas i Knutby och man skriver om församlingen hon illhör. Inte om barnen som förlorat sin mamma eller manenn som förlorat sin fru eller om familjen som förlorat en dotter, en syster.

Inte ens om en kvinna som bara fick leva en bit av sitt liv.

Bara om offret är någon som respekteras, någon som är känd, får hon, som i Anna Lindhs fall, den hyllningen. Är hon okänd, som kvinan i Knutby eller lilla Helen, så blir hon aldrig en människa i journalisternas ögon.

Vi måste sluta göra skillnad på människor, mord är mord, offer är offer – och journalister måste våga vara människor med känslor och empati.

Katarina Lindve

Inlagt av Rickard Olaison mån, 2011-12-19 22:18

Media- riddare eller narrar

Av Rickard Olaison

Oerhört viktigt det Cecilia Gustavsson skriver om. Media har gått för långt. Media är dom största hycklare som finns. Samtidigt som dom menar sig värna om de svaga och utsatta så kränker media dagligen människor endast för att tjänna pengar. Det är den värsta formen av utnyttjande och det i stunder som redan är jobbiga för människor. Media måste ändra sina arbetsmetoder annars får Riksdagen ta upp frågan/

/Rickard Olaisson

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies