Gå direkt till textinnehållet

”Bemanningslönerna är en skamfläck för branschen”

Lönerna för bemanningsanställda journalister var låga från början, men nu har de halkat efter till en helt orimlig nivå. Det är hög tid att arbetsgivarna tar ett rejält grepp om både lönenivåer och löneutveckling. Otryggheten för bemanningsanställda, de sämre villkoren och de låga lönerna är en skamfläck för mediebranschen.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Två journalister jobbar på samma redaktion med samma arbetsuppgifter. De har samma kompetensnivå och gör samma goda arbetsinsats. Den ena är anställd av medieföretaget och den andra på ett bemanningsföretag – och i plånboken blir det varje månad en skillnad på tusentals kronor mellan dem. Så ser verkligheten ut för de flesta av Journalistförbundets bemanningsanställda medlemmar.

Journalistförbundets stora löneutredning som blev klar vid årsskiftet visar att det är stor skillnad i snittlön mellan bemanningsområdet och dagspress, där kundföretagen finns. Skillnaden på 4 900 kronor 2011 har vuxit till ett gap på 8 300 kronor 2020-2021.

Löneläget är generellt betydligt högre på kundföretagen, på de flesta av företagen skiljer det många tusen kronor i lön mellan bemanningsbolagets och kundföretagets journalister, oavsett vilken åldersgrupp man jämför med. Arbetsuppgifterna och engagemanget är samma och samma chefer gör sina bedömningar efter samma lönekriterier, men de faktiska lönerna sätts av olika företag. Samma prestation får helt olika ekonomiskt utfall.

Annons Annons

Sedan ett par år tillbaka tillgodoser Bonnierkoncernen de olika medieföretagens hela behov av visstidsanställda genom ett koncerninternt bemanningsbolag. Om man vill arbeta som journalist på ett Bonnierföretag på dagspressområdet är man alltså i mycket hög utsträckning hänvisad till att bli bemanningsanställd. Med sådan dominans följer också ett stort ansvar.

Löneutredningen visar att snittlönen för den yngsta åldersgruppen på bemanningsområdet, medlemmar under 30 år, inte ens är i närheten av den snittlöneökning som procenten i löneavtalet gett under perioden 2011-2021. Gruppens snittlön har ökat med 15,8 procent jämfört med de 22,6 procent som avtalet gett under perioden. Det ser inte mycket bättre ut för övriga åldersgruppers snittlöner i utredningen, ingen grupp inom bemanning har under perioden fått ut avtalets procent. Ansvaret verkar helt ha uteblivit när det gäller att sätta lön.

Bemanningsanställda kommer in på lägre löner och de låga lönerna fortsätter att följa med. Det spelar inte någon större roll om den anställda är helt färsk i yrket eller har mångårig erfarenhet – en bemanningsanställd tjänar mindre än den som är anställd på kundföretaget.

Risken är att de lägsta lönerna på kundföretaget blir ett tak för de högsta lönerna på bemanningsföretaget. Effekten blir att den individuella lönesättningen sätts ur spel och att lönerna för medlemmarna inom bemanning halkar allt längre efter.

Lönerna för bemanningsanställda journalister måste höjas, och deras arbete måste värderas – även ekonomiskt – på samma sätt som på andra avtalsområden. Att ett bemanningsbolag blivit ett låglöneföretag i mediebranschen är djupt pinsamt och oanständigt. Att det fortsätter att vara det är hänsynslöst och helt orimligt.

Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet