Krönika

Annika Hamrud frilansjournalist
skicka e-post rss

Betala för frilansars kunskaper

19 november, 2013

Som frilansjournalist med Sverigedemokraterna som ett av mina fokusområden blir jag regelbundet tillfrågad om jag kan delta i olika sammanhang. Självklart vill jag det. Jag tar 800 kronor i timmen.  Minimum betalar man för tre timmar.

- Nej, några pengar finns inte för deltagandet. Men det blir ju bra reklam för dig.

Så låter det ofta. Alltför ofta. Därför säger jag ofta nej. Jag har inte råd att ”marknadsföra” mig själv utan jag vill ha betalt för min tid. Det är inte dyrt med 800 kronor för en timme eftersom jag har lagt ner många månader på research, och det är ju den researchen som gör att jag kan tillföra något som exempelvis föredragshållare.

Inte sällan vill andra journalister ta del av min research. Det är okej, så länge jag blir ordentligt citerad.

I förra veckan var jag på utlandsresa. Jag blev då uppringd av en fast anställd rutinerad reporter på en av de stora tidningarna. En person som har en fast lön.

Hen ville att jag skulle ställa upp på en intervju. Jag sa ja trots att det var bökigt och att jag ju fick betala för samtalet till min mobil. Tidningen har tidigare citerat mig generöst och jag har före detta kolleger där som jag uppskattar.

Nästa dag ringde reportern igen. Sammanlagt talade vi omkring en timme.

Sedan får jag ett sms om att hen kommer att citera mig med en kort mening i en artikel.

När jag ber om en förklaring på vad som hänt får jag veta att det är en fånig och onödig diskussion. Jag ska förstå att det kan bli ändringar i redaktionella beslut.

När jag sedan så noga jag kan formulerar ett mejl där jag framhäver att jag är frilansjournalist och att jag inte så gärna vill att min research ska användas utan att jag får cred för det får jag höra att jag ställer mycket speciella och ovanliga krav.

Det är inte så lätt att vara frilansjournalist i dessa tider. Någonstans skulle man dock kunna tänka sig att fast anställda journalister försökte sätta sig in i hur deras kollegers arbetssituation ser ut. Och inte tro att vi frilansjournalister är fritt tillgängliga för att dela med oss av vår research och våra kunskaper.

Alla agerar förstås inte som denna reporter. Jag har kontaktats av grävande journalister som har inlett samtalet med att de är beredda att betala för material. Andra redaktioner har betalat för research jag erbjudit dem. Detta är dock undantag. Det borde vara regel att kontaktar man en frilansjournalist ska hen få betalt.

Jag är inte ensam om att vara frustrerad. Gång på gång hör jag berättelser från kolleger som bjuds in för att gratis dela med sig i olika sammanhang, hålla föredrag eller sitta i paneler. Dela med sig av sina kunskaper, komma med idéer, tipsa om intervjupersoner och case. Ibland är det till och med andra frilansjournalister som ber dem om idéer. Utan att erbjuda delad betalning för jobbet.

Arbetsmarknaden förändras. Allt fler är frilansar och har inte en fast lön som de kan luta sig mot. Det är något som också måste få betydelse när personer kontaktas för att dela med sig av information. Det är inte samma sak att ringa en politiker, en företagsledare eller organisationsföreträdare som att ringa en frilansjournalist och be om kommentarer eller fakta.

Frilansjournalisten är en kollega som liksom du vill ha betalt för sitt arbete. Är hen generös mot dig? Försök vara lite generös tillbaka.

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Pierre Kjellin sön, 2013-11-24 01:12

Om bilden som Annika Hamrud ger av frilansjournalister i denna krönika stämmer - så ser jag svårt att dra något annat än följande slutsats:
Vi frilansjournalister MÅSTE BLI MERA AFFÄRSMÄSSIGA i vårt agerande. Det är ingen/inget som tvingar Annika Hamrud, mig eller någon annan frilans att ställa upp gratis på en intervju. Man kan alltid säga nej.
Pierre Kjellin
frilansjournalist och diversearbetare

Inlagt av Rasmus Svensson sön, 2013-11-24 16:11

Självklart är det trevligt att få betalt för det man gillar att göra men det är ingen rättighet. Men jag tror inte att dagens samhälle kommer ändra riktning, idag är information svårt att ta betalt för eftersom väldigt stor del finns tillgängligt för allmänheten.

För att ha ett bra marknadsvärde måste man kunna erbjuda något unikt, jag tar inte ställning mot Annika här, hon har säkert genom sitt arbete fått tag i mer information än internet har att erbjuda. Men jag tror anledningen till inställningen är att många lämnar information gratis, de arbetar inte med att samla information utan gör det av intresse och idag finns det många som sitter på berg av information som aldrig ens tänkt tanken på att detta skulle generera pengar.

Kan det inte vara så att de fast anställda inte riktigt förstår distinktionen mellan någon som försöker leva på research gentemot människor som gör det enbart av intresse?

Om jag skulle bli inbjuden att tala om något av mina intressen så har jag ju år av research och erfarenheter men skulle inte förvänta mig betalt, för mig är det inte en fråga om försörjning. jag likställer inte det arbetet heller men återigen, journalister får mycket information gratis, det kan bli en dålig vana.

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies