Gå direkt till textinnehållet

Samir Bezzazi: ”Man är inte bättre än sina källor”

Samir Bezzazi vill förstå den värld han lever i. Därför gillar han att gräva. Att vinna en Guldspade, som han kallar ett ”medelklasspris”, skulle vara en revansch för en person som växte upp i Hisingen.

Han är uppväxt på Hisingen med en ensamstående mamma som kom till Sverige på 70-talet. Han har inga akademiker i släkten. Intresset för att skriva och journalistiken fanns där, men han vet inte riktigt varifrån den kommer. Han tror att det har att göra med viljan att lära sig och förstå hur världen fungerar. En före detta flickvän fick inte ringa till honom mellan klockan nio och tio på kvällen för då tittade han på dokumentärer på Discovery.

– Det började med att jag gillade att skriva, något som sedan gick över till undersökande journalistik. När jag hör något intressant är det som att jag går på autopilot. Jag har svårt att koppla bort min journalistinstinkt. Jag lyssnar på vad vänner berättar, vad folk säger på bussen och tänker att det borde jag kolla upp om det verkligen stämmer. Som journalist ska man vara lite konspiratoriskt lagd, men kunna bevisa att det man får höra stämmer.

///

På journalistutbildningen mötte han en annan värld än den han vuxit upp med på Hisingen. Klasskamraterna kom till större delen från medelklassen och hade föräldrar som var akademiker. Då han började jobba insåg han att det var vanligare att de som arbetat 30 år i yrket hade en arbetarba-grund, medan studenterna kom från medelklassen.

– När Anneli Jordahl var på skolan för att berätta om sin bok Klass – är du fin nog? var det studie-kamrater som ifrågasatte om det fanns sociala klasser, alla har samma chans. Hennes svar var att personer som ifrågasätter det oftast tillhör en högre klass. Den beskrivningen var väldigt talande för min JMG-klass. Jag kan lättare relatera till en hyreshöjning inom allmännyttan än till båtmässan.

///

Han tror att många av hans barndomsvänner från Hisingen skulle bli bra journalister.

– De bästa journalisterna är inte nödvändigtvis de som har höga betyg, utan det handlar om personlighet. De med annan bakgrund rör sig i flera sammanhang, de kan se på saker med fräscha ögon. De är inte så konflikträdda och har per automatik med sig olika perspektiv.

///

Han skulle vilja testa på att jobba i ett längre format och gräva ner sig i ett ämne i 45 minuter som man gör i Uppdrag granskning.

– Det skulle vara lärorikt. Min största svaghet är dramaturgin som kan förbättras, så att tittarna lättare tar till sig innehållet. Jag saknar inte skrivandet. TV är det ultimata med ljud och bild. Det är svårt, men då det blir bra får det stort genomslag. I TV kan man se hur personer svarar på frågor, deras mimik, något som går förlorat i text.

Han har under åren fått erbjudanden om att vikariera på redaktioner i Stockholm, men tackat nej.

– Man är inte bättre än sina källor. Och jag har mina i Göteborg.

 

Läs hela intervjun med Samir Bezzazi i senaste numret av Journalisten.

 

Fler avsnitt