Nedjma Chaouche:”Mitt känslospråk är franskan”
Nedjma Chaouche var landets första programledare med invandrarbakgrund på ett svenskt nyhetsprogram. Hon vill inte göra något större väsen av att hon har ett annat modersmål, men erkänner att det kanske är en bedrift och hoppas att hon är ett gott exempel för andra som flyttat eller flytt och måste lära sig ett nytt språk.
Namn Nedjma Chaouche Ålder 42 år Familj Sonen Joseph 5 år Yrkesbakgrund Journalisthögskolan 1985-87, ABC-nytt, Striptease, Lilla Aktuellt Yrke Studioreporter Drivkraft Nyfikenhet Aktuell Ständigt i Aktuellts sändningar
En språkforskare skrev nyligen att Aktuellts studioreporter Nedjma Chaouche är ett fonetiskt dygdemönster. Hon har enligt honom en förmåga att tala tydligt och hålla tittarnas uppmärksamhet vid liv.
Vi lär oss uttala vårt modersmål genom att imitera och öva, något som börjar redan i vaggan. Att då som Nedjma Chaouche lära sig svenska så bra att hon uppskattas av en språkforskare är en bedrift: hon var 14 och ett halvt då hon kom till Sverige från Schweiz – utan att kunna ett ord svenska.
Ibland känns det tråkigt att jag inte bryter
Nedjma Chaouche är blygsam och säger att det inte var något större problem att byta språk eftersom hon redan var tvåspråkig: franska och schweizertyska.
– Dessutom kom jag till Sverige i tonåren då man inte vill vara annorlunda, utan likna och låta som kompisar. Men ibland tycker jag att det är tråkigt att jag inte bryter, säger Nedjma Chaouche.
Hon är för evigt tacksam för den lärare på högstadiet i Sollentuna norr om Stockholm som tog ledigt från sina övriga ämnen för att under månader ha privatlektioner i svenska med henne. Han kallade sig själv för hennes dagpappa. Det första bok han satte i hennes händer var Pelle Svanslös, som hon då inte förstod så mycket av.
– Jag skulle önska att alla kunde få samma möjlighet att lära sig svenska.
Nedjma kom till Sverige efter att det skurits sig med hennes algeriske fader som hon inte ville lyda. En syster till hennes schweiziska mor var gift med en svensk man. Att bosätta sig hos mostern blev ett lämpligt sätt att komma hemifrån.
– Det var ett bra livsval. Jag ville komma till min moster för jag tycker mycket om henne. Jag är glad att jag hamnade här.
Första invandrade programledaren
Att tala svenska är numera inget problem för Nedjma Chaouche. Men i en stressad situation då man läser från ett papper kan det lätt bli svårt att få fram den sjungande svenska satsmelodin, den rätta betoningen. Ett tag kallades hon av cheferna på ABC för beeetoningen.
Nedjma Chaouche var landets första programledare med invandrarbakgrund på ett svenskt nyhetsprogram. Hon vill inte göra något större väsen av att hon har ett annat modersmål, men erkänner att det kanske är en bedrift och hoppas att hon är ett gott exempel för andra som flyttat eller flytt och måste lära sig ett nytt språk.
Med rösten som arbetsredskap
Det är en utmaning att var studioreporter. Man är utsatt, blir bedömd efter sitt utseende, kläder och uttal. Studioreporter är ett jobb där språket är själva arbetsredskapet.
– Språk har alltid intresserat mig och jag är glad att jag behärskar svenskan, som nu har blivit mitt arbetsspråk. Men mitt känslospråk är fortfarande franskan.
Studioreportern är fast vid sin stol och kommer sällan ut i vad som lite nonchalant kallas verkligheten. Redaktionerna får ofta sin värld presenterad av bildbyråer och telegram. Det är därför lätt att bilda sig en förutfattad mening, ibland även en fördom, om hur saker förhåller sig på plats.
Det polske journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski skrev en gång att hemmaredaktionerna ibland kräver av reportern på fältet skall komma med material som överensstämmer med den bild som de fått via internationella nyhetsbyråer. Redaktörerna förfogar över information från flera källor samtidigt och har en annan bild av läget än den utsände reportern.
Hemmaredaktionen ska vara ett stöd för reportern på fältet
”Hemmaredaktionen har inte tid att vänta på vad reportern upptäckt, utan cheferna berättar för korrespondenten vad man sett på CNN och läst från Reuters och förväntar sig att få en bekräftelse av den utsände att det är så. Många korrespondenter vågar inte och har inte tid att söka sanningen på egen hand”, konstaterar Kapuschinski.
– Det finns ibland en risk att redaktörens bild av verkligheten dominerar. Men det är också bra att vi på hemmaredaktionen bevakar ett händelseförlopp som reportern på fältet har svårt att följa. Men det gäller att vara öppen för att den utsände gör ett annat urval och att det kan bli ett annorlunda reportage än vad som var planerat.
Det verkar som Nedjma Chaouche ibland längtar tillbaka till tiden då hon jobbade som reporter på ABC. Stockholm och Uppsala var 1987 det sista distrikt som fick egna nyhetssändningar.
Själv behövde Nedjma Chaouche aldrig söka jobbet som reporter på ABC. Hon blev erbjuden en tjänst. Baktanken var att eftersom det bor många invandrare i Stockholm vore det bra med en person med samma bakgrund på redaktionen.
– Det fanns en glädje och entusiasm bland de som startade ABC. Många sökte sig dit för att stationen ville satsa på bilden.
Men idag ser hon att bilden har kommit i skymundan i nyhetsprogrammen. Det skall vara snabba nyheter, ständiga uppdateringar. Nyheterna har blivit bildmässigt tråkigare.
– Det finns ett bildkunnande inom TV-huset som borde utnyttjas och den generation som växt upp med MTV ställer högre krav på hur det skall se ut, även när det gäller nyheter. Även bilden måste ha ett nyhetsvärde.
Efter tre år slutade hon på ABC. Hon ville pröva på något nytt och började jobba som organisationskonsult. Men redan efter ett halvår saknade hon nyhetspulsen.
– Det har skapat vissa behov hos mig att jobba på en nyhetsredaktion, ha kollegor omkring mig och varje dag bedriva ett lagarbete.
pj@sjf.se
