Gå direkt till textinnehållet

Belinda Olsson: ”Jag är trött på att be om ursäkt”

Så här snabbt gick det, säger hon och knäpper med fingrarna i luften. Det tog bara en dag så blev jag mediefeministen Belinda, det var läskigt.Belinda Olsson hade kommit från ingenstans och slagit igenom med boken Fittstim. Själv ville hon väcka debatt om könsroller och killars och tjejers olika uppväxtvillkor men diskussionerna kom snabbt att handla om helt andra saker.

Namn Belinda Olsson Ålder 27 år Yrke Chefredaktör för Sourze Bor På Söder i Stockholm Familj Mamma, pappa och bror Bakgrund Mediestudier på universitet i USA, frilans, arbetat på PR-byrå, vikarie på kvällstidningar, krönikör mm Drivkraft Att få icke-journalister att delta i debatten Aktuell Med boken ”Sourze I – om du tänker själv”, där Belinda Olsson är redaktör tillsammans med Linda Belannder

Så här snabbt gick det, säger hon och knäpper med fingrarna i luften. Det tog bara en dag så blev jag mediefeministen Belinda, det var läskigt.

Belinda Olsson hade kommit från ingenstans och slagit igenom med boken Fittstim. Själv ville hon väcka debatt om könsroller och killars och tjejers olika uppväxtvillkor men diskussionerna kom snabbt att handla om helt andra saker.

I den veva Fittstim kom ut fanns ett medialt sug efter unga arga tjejer som kunde sätta gubbarna på plats. Boken visade sig innehålla en kändis och en konflikt att hänga upp en nyhetsberättelse på. Bokens egentliga budskap kom därför att överskuggas av ett brev som Ulf Lundell (gubbig och sur) skickat till journalisten Karolina Ramqvist (ung och arg).

Sen följde en del andra sidodiskussioner där bland annat författaren Ernst Brunner bussades på Fittstimgänget, det skrevs att de bara var karriärsugna medietjejer etc.

bryt

För att kränga sig ur de mediala stereotyperna och möta dem hon egentligen ville nå reste Belinda Olsson under ett år runt i landet och besökte skolor. Att journalistiken blev ett hinder för att nå publiken är givetvis ett förödande underbetyg åt medierna.

– Jag blev jättebesviken på hur dramaturgin fungerar, det var som om man på medierna tyckte att folk är dumma i huvudet och inte klarar vettiga diskussioner, säger hon.

Fittstim föddes i Belinda Olssons huvud för tre år sedan. Hon var ganska färsk inom journalistiken och jobbade som vikarie på Expressens bilaga Eva&Adam. Under den här tiden pratades det mycket om att flickor pressades att ställa upp på analsex och även på andra sätt hade det jobbigt.

– Jag intervjuade flera unga tjejer och märkte att de inte hade någonstans att vända sig med sina problem. Samtidigt hade en process inom mig satts igång. Tidigare hade jag inte vågat närma mig feminismen utan tänkt att den innebär att man måste hata killar osv.

bryt

Belinda beslöt att göra något av sina funderingar och skickade ett mail till Expressenkrönikören Linda Norrman Skugge, som hon inte tidigare haft kontakt med. De började luncha ihop och efter ett tag kontaktade de Abbe Bonnier på Bokförlaget DN. Fittstim väckte långt större gensvar än Belinda räknat med.

Kanske var det en bok många väntat på.

– Det saknades berättelser om hur det var att växa upp som ung kvinna i Sverige. Det fanns en bild av Sverige som världens mest jämställda land och att 68-generationen breddat vägen för sina döttrar så att de skulle gå ut i livet som jämställda, välmående unga kvinnor. Samtidigt hade det vuxit fram en stereotyp syn på kvinnor där de förväntades ha som högsta dröm att vika ut sig på omslaget i Café.

I och med Fittstim hamnade Belinda Olsson i TV-soffor men drog sig rätt snabbt undan den värsta uppståndelsen. Hon märkte att redaktionerna ville att hon i egenskap av känd person med åsikter skulle användas för att starta bråk. Fortfarande nobbar hon ofta intervjuer för att inte förvandlas till vad hon kallar medieclown.

bryt

Belinda Olsson växte upp i en förort till Göteborg, pappan var målare, mamman receptionist och de hade även en städfirma tillsammans. Hemma vid köksbordet diskuterades ofta samhällsfrågor. Pappan plöjde Expressen varje dag och det var där hon första gången kunde läsa en ledare utan att känna sig dum eller utestängd på grund av språket.

– Jag tyckte om att skriva och ville bli journalist men det kändes som något ouppnåeligt. För mig var journalister några som kom från akademisk miljö och hade gått journalisthögskolan. Jag hade inte så bra betyg och vågade inte göra högskoleprovet, för jag ville inte veta hur dåligt resultat jag skulle få.

Efter ett år som städerska åkte hon till USA för ett års mediestudier på ett universitet. Tillbaka i Sverige hamnade hon så småningom på Expressen som vikarie.

– Det blev något av en chock när jag upptäckte att alla som arbetade på Expressen bodde i Stockholms innerstad, bara umgicks med journalister och att det var en så sluten värld. Jag fick lite komplex, jag ville också vara från medelklassen och ha gått Journalisthögskolan.

bryt

Efter Fittstim har Belinda Olsson etablerat sig som krönikör och medverkat i bland annat Metro, Dagens Arbete och Aftonbladet. Hon kallar sig mediefeminist och menar med det att hon till skillnad från en del andra feminister har medierna, och inte till exempel universitetet, som plattform för sitt budskap.

Hennes förhållande till medievärlden är lätt kluvet. Å ena sidan erbjuder medierna en stor arena, inte minst kvällstidningarna. Å andra sidan är exempelvis kvällspressen bärare av budskap hon inte ställer upp på.

Den dag vi ses har Expressen en artikel om att artisten Josefine Nilsson har slutat röka illustrerat med en bild där hon visar halva brösten. I Aftonbladet finns en artikel om charterresor och en bild på en topless tjej.

– Det där är jättesvårt, men vad har jag för alternativ om jag inte vill skriva bara för en liten klick? Jag skriver i Aftonbladet och de använder mitt namn för att sälja, vi utnyttjar väl varann.

bryt

Belinda är inte direkt typen som lindar in sina budskap. Så här skriver hon i en krönika där hon kommenterar uppfattningen att feminismen inte hör hemma i tabloidformat:

”Pardon my french men det tycker jag är en fisförnäm bullshit-inställning. Hade fler feminister vågat doppa ena foten lite oftare i mainstreamsörjan och kommunicerat med andra än de redan invigda hade kanske kunskaperna om feminism varit större och det hade blivit svårare för medierna att göra en såpa av feminismdebatten”.

Hennes språk retar många och i kombination med åsikterna kan hennes texter uppfattas som rejält provocerande, i synnerhet för män.

Aftonbladets krönikör Lasse Anrell är en av dem som kritiserat tjejerna bakom Fittstim. Enligt en intervju i Café tycker han att de är fanatiska och saknar humor. Han anser att Fittstimtjejerna ”hängt upp sig på att män och kvinnor är likadana och att man inte får tycka att vi har olika själsliga egenskaper”.

Från andra håll har Belinda Olsson fått höra att hon är pervofeminist, feministlebbo och liknande. Vad beror det på att hon och andra mediefeminister väcker så starka känslor?

– Jag uttrycker mig inte ljuvt och bygger inga broar. Jag är trött på att vi tjejer ska behöva be om ursäkt för våra åsikter. Tydligen blir många triggade av sånt.

Belinda sitter i solgasset på en bakgård vid Götgatan och bolmar på sina cigaretter. Hon använder en blandning av vardagssvenska, engelska uttryck och ibland stråk av akademiskt språkbruk.

bryt

Hon drar numera in runt 40 000 kronor per månad, har nyligen köpt en bostadsrätt i Stockholms innerstad och är på väg att glida ifrån sitt arbetarursprung, något hon tycker rymmer vissa problem om hon i framtiden ska engagera sig i hur vanligt folk har det.

– Fast jag har ju ändå kvar referensramar och erfarenheter från min bakgrund.

Sen januari i år är hon chefredaktör för Sourze, ett diskussionsforum på nätet. Idén bygger på att vem som helst som är villig att betala 100 kronor ska få sitt inlägg publicerat i Sourze. Tanken är att det ska vara vanligt folk och inte journalister som sätter agendan.

Själv tycker Belinda att det finns en massa skit på nätet och ser Sourze som en chans att använda det till något vettigt. Och för hennes egen del är Sourze något av en omstart inom journalistiken.

– Att börja på Sourze var som att få en ny chans. Jag var verkligen på väg in i det där totalnischade feministfacket.

sw@sjf.se

Fler avsnitt
Fler videos