Ingrid Thörnqvist. FOTO: Ronja Wigertz

”Västberlin under kalla kriget har alltid fascinerat mig”

19 oktober, 2020

Samtal med Skriver man biografi om en ganska okänd person får den inte bli tråkig. Det insåg mångåriga SVT-korren Ingrid Thörnqvist, och gav sitt journalistiska detektivarbete ordentlig plats i boken om Carl-Gustaf Svingel. "Det ska skapa en spänning, man ska heja på mig", säger hon.

Svenske Carl-Gustaf Svingel, uppvuxen som barnhemsbarn i Bohuslän, drev under kalla kriget ett vilohem för gamla och sjuka i Berlin. Med goda relationer till tyska politiker på båda sidor och diplomatskyltad bil kunde han samtidigt, under radarn, hjälpa människor att lämna DDR och splittrade familjer att återförenas. Men mycket lite har varit känt om Svingels insatser och liv.

Ingrid Thörnqvist kom i kontakt med Carl-Gustaf Svingel när hon under 1990-talet var stationerad i Berlin för Sveriges Television. Hon intervjuade honom och gjorde en dokumentärfilm om hans och två andra okända svenskars insatser under kalla kriget. För några år sedan beslutade hon att ta upp projektet och försöka teckna den hemlighetsfulle svenskens biografi.

– Kalla kriget-tiden, Västberlin, den delade staden, har alltid fascinerat mig. Och jag sporrades av utmaningen att ta reda på vad som faktiskt hänt, det fanns så lite nerskrivet. Det fanns mycket rykten och det lilla Svingel själv berättat, men inga andra källor. På Säpo och Must fanns inget i arkiven. I Riksarkivet fick jag en enda träff, men i den lådan fanns inga dokument.

I flera år arbetade Ingrid Thörnqvist ganska förutsättningslöst med projektet, parallellt med heltidsjobbet på SVT. Hon satt i olika arkiv, reste och träffade människor i Tyskland för långa intervjuer. Njöt av att få hålla på utan prestationspress och utan deadline. Först senare skaffade hon förlag och började skriva. Det gick oväntat lätt för en tv-nyhetsjournalist, konstaterar hon. Till hjälp var att hon hade skrivit ut alla intervjuer som artiklar efter att hon gjort dem.

– Jag kunde nästan lyfta dem rakt in i manuset, det var en bra metod.

Hon förde också dagbok under researchtiden. Anteckningarna använde hon sedan för att skapa en bild av det journalistiska detektivarbetet; läsaren får boken igenom följa Thörnqvists jakt på en tydligare bild av Svingel.

– Jag ville att det skulle skapa en spänning, man skulle heja på mig, vilja veta mer, hänga med. Biografier kan bli torra, jag ville inte göra en tråkig från vaggan till graven-berättelse.

Carl-Gustaf Svingels gärning grep också in i drottning Silvias liv; Ingrid Thörnqvist kan i boken visa hur Svingel hjälpte Silvias släktingar bakom järnridån att komma ut ur DDR. Att få med drottningens historia – och framför allt få Silvias egna ord – var viktigt för projektet, menar Ingrid Thörnqvist.

– Det var viktigt för uppmärksamheten kring boken, och för att snabbt hitta ett förlag till en biografi om en okänd person. Men drottningen är också så intressant att lyssna på, hon är en riktig storyteller.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Samtal med

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies