Vänliga veckan på Publicistklubben

Inga vågade visioner från Expressens nye redaktör. Och inget bråk bland podiets PR-folk.
Hr Guillous provokationer mötte blott vänlighet och undanmanövrer på förra veckans PK-debatt.

Den som kom för att höra Expressens nye chefredaktör proklamera stolta visioner för sin tidning – ett publikdragande och därmed lyckligt regelbundet återkommande tema på PK – kom förgäves.

För Otto Sjöberg kom med gott humör – men tomhänt.

– Temperamentet är viktigt. Gott humör är bra. Det var Sjöbergs huvudsakliga visioner för hur han ville förändra Expressen, alltså fjärran från den sammanbitna, nervösa järnvilja som Joachim Berner förmedlade vid sitt tillträde förra våren.

Sjöberg svävade på målet

Sjöberg antydde dock vid sitt framträdande att han trodde att spektakulära chefsbyten och stora omgörningsprogram varken låg för honom eller gynnade kvällstidningen:

– Styrelsen kanske har underskattat det dagliga hantverk som tidningsmakandet handlar om, sade han.

När PK-ordföranden Jan Guillou med välvilliga men skarpslipade frågor försökte föra en diskussion om Expressens tänkta roll i framtiden och förhållandet till ägarna var Sjöberg mycket svävande på målet, varpå intervjuaren replikerade:

– Jag ser att du övar dig på att tala som en företagsledare.

“Problemet är journalisternas brist på självkritik”

Kvällens huvuddiskussion för PK-debatten på Daily News i Stockholm var dock ett samtal på temat ”Förrädarna”, om journalister som blivit PR-konsulter. Ordföranden i Grävande Journalister, Nils Funcke, inledde med en utförlig genomgång av PR-branschens tillväxt och en rad klandervärda, namngivna journalister som både arbetar journalistiskt och gör PR-uppdrag.

Mångsysslare, sparringpartners, byjournalister, förgyllare och kameleonter var några av de kategorier han använde för att illustrera journalisttyper som inte håller en tydlig yrkesmässig avgränsning mot PR- och informationsverksamhet.

– Detta är ingen bannbulla över PR-branschen, för de agerar konsekvent. Problemet är journalisternas brist på självkritik, sade Funcke.

Framställningen var tydligen alltför utförlig för en hop ölbeskänkta journalister som efter en stund började yla otåligt mot podiet.

@mellis. Rättegång utan anklagad

Fortsättningen och själva paneldebatten blev en rättegång utan anklagad.

För endast PR-folk, fyra före detta journalister, fanns på plats i panelen, och alla var överens om vikten av att hålla PR-verksamhet och journalistik noggrant åtskilda.

Judit Hadnagy, i dag pressekreterare på Arbetslivsinstitutet, sade sig föredra arbetet som informatör framför den ytliga journalistiken:

– Jag tröttnade på massproduktionen, och att journalistik bara tycktes handla om att komma först. Det är en situation där läsarvärdet kommit i andra hand, framhöll hon.

PR-konsulten Paul Ronge, som bjöd auditoriet på en strid ström av subtila krigsmetaforer, gav dock gott betyg till journalistkårens etiska diskussioner:

– Journalisternas etikdebatt är oändligt mycket längre kommen än PR-folkets. Det är bra, för det är viktigt att hålla en rågång mellan yrkena. PR-människorna borde uteslutas från Journalistförbundet.

Nils Funcke: “YEN ett moras”

Även Nils Funcke ville gärna se att fler sanktioner används mot journalister som spelar dubbelt, och hävdade att dagens etiska självsanering är otillräcklig:

– Yrkesetiska nämnden är uppenbarligen ett moras där ärenden inte avgörs och handlingar försvinner, hävdade han, i ett utspel som gav den konflikttörstande PK-ordföranden – som annars fick se sina provokationer besvaras av idel välvilja – en liten chans att ge den lama debatten en nytändning:

– Finns här någon representant för Yrkesetiska nämnden i publiken? Inte? Tur för dig då.

Paul Frigyes

pf@sjf.se