Underrättelsetjänsten sökte honom på TV-redaktionen
Den kurdiska säkerhetstjänsten söker honom i Irak. Han har hotats av IS. Migrationsverket tror honom på alla punkter – men anser inte att han behöver skydd. – Jag kom till Sverige för att jag trodde att journalistiken är fri och journalister skyddade här.
Vi kan kalla honom Afran. Det är inte hans riktiga namn. För det här är inte en artikel som huvudpersonen önskar skriven för att stärka sitt fall i asylprocessen. Av rädsla för att något ska hända honom eller hans familj, som är kvar i den kurdiska regionen i Irak, har han raderat sig själv från sociala medier. Han vill inte heller synas på bild.
– Ja, jag är i Sverige. Men de kan fortfarande komma åt mig. Om jag visar mitt namn eller ansikte har jag en vecka kvar i livet – det har hänt andra, menar Afran.
Vad han gjort? Kritiserat den kurdiska regionens främsta stolthet: den militära styrkan peshmerga.
Men vi tar det från början.
Afran blev journalist tidigt. Han är självlärd, har jobbat på radio, tidning och TV sedan tonåren. I sju år ledde han ett aktualitetsprogram i en TV-kanal som ägs av det kurdiska regeringspartiet KDP. Oberoende medier är sällsynta i den kurdiska regionen; de allra flesta har band till politiska grupperingar. Afran menar att han ändå hade en sorts journalistisk frihet.
– Jag kunde inte prata politik med mina gäster, men jag ställde frågor om samhället i stället. På det sättet gick det ändå att vara ifrågasättande.
Han är uppvuxen i Sinjarregionen, som i augusti 2014 intogs av IS-milis. Tusentals civila – framför allt yazidier – dödades, våldtogs eller tvingades till äktenskap med IS-soldater. Peshmergan, som var den enda militära styrkan på plats i regionen, gjorde litet eller inget motstånd. Hundratusentals människor flydde, bland dem Afrans familj.
Men innan familjen lyckades ge sig av hade han fått brev med IS som avsändare. IS hade fått veta att han var en känd programledare på en KDP-kanal. I brevet hotade de med att ta hans far och äldre bror om han inte kom och jobbade för IS i stället. Afrans bror är försvunnen sedan dess.
Men det som fick Afran att sent 2015 fly till Sverige var inte främst hotet från IS. Inte heller hedershotet från hans frus bror, som ångrat sig angående systerns äktenskap när Afran i ett slag blev av med sitt TV-jobb.
Under året som följde IS-invasionen av Sinjar hade han inte kunnat släppa peshmergans agerande.
– I Sverige skyddar polisen befolkningen från IS. Varför skyddade ingen de civila i Sinjar? Varför flydde peshmergan utan att ens lämna kvar vapen åt folket?
Han började samla in ögonvittnesskildringar. På egen hand producerade han en tio minuter lång dokumentär, som tydligt visar befolkningens lidande och besvikelse när de kurdiska trupperna lämnat staden.
– Den visar allt om Sinjar. Vad som hände, hur de svek.
Dokumentären har inte visats i någon TV-kanal. Han lade upp den på Youtube men avpublicerade efter bara någon dag, rädd för att familjen skulle drabbas av repressalier.
I november 2015 återtog de kurdiska styrkorna Sinjar. På en presskonferens deklarerade KDP-ledaren Masoud Barzani att ”Sinjar befriades genom peshmergans blod”. Afran var på plats och kunde inte hålla sig från att fråga ledaren varför peshmergan lämnat staden i IS våld i augusti 2014. Som svar på frågan blev han bortmotad av Barzanis vakter.
Partiet kontaktade hans chef med klagomål. Chefen, som också fått kännedom om hans dokumentär, bad Afran att ta tre dagars ledigt. Samma dag sökte KDPs underrättelsetjänst Parastin honom på jobbet.
– Okej, mitt liv här är över, insåg han.
Underrättelsetjänsten sökte honom ytterligare två gånger; i hemmet och i hustruns föräldrahem. På arbetsplatsen satt plötsligt ett anslag om att Afran tvingats sluta och en uppmaning om att lämna information om honom.
Han är övertygad om att han riskerar att dödas av Parastin för att han varit kritisk mot KDP och vittnat om peshmergans agerande.
Men svenska Migrationsverket tror inte att han svävar i fara. I beslutet som kom i januari, två år efter att Afran och hans fru anlänt till Sverige, nekas han uppehållstillstånd. Myndigheten bedömer samtliga uppgifter som Afran lämnat som tillförlitliga. Men ”uppgiften huruvida Parastin vill döda dig bygger du dock på spekulationer”, heter det i beslutet. Verket hänvisar till att de landrapporter som finns om irakiska Kurdistan inte ger stöd för att Afrans agerande ”skulle skapa ett större intresse för dig hos myndigheterna”. Efterfrågningarna som Parastin gjort ”uppgår inte till förföljelse”, anser man.
Afrans offentliga biträde, advokaten Nadja Hatem, häpnade över beslutet.
– Jag brukar sällan säga det, men jag var verkligen säker på att vi skulle få uppehållstillstånd och flyktingstatus. Han har väldigt mycket bevisning och man har trott honom rakt igenom. Man tror på att han eftersöks av underrättelsetjänsten, men pekar på att de inte sagt vad de ska göra med honom. Vilken underrättelsetjänst gör det? Det är ett otroligt löjligt resonemang, säger Nadja Hatem som överklagat beslutet.
Afran säger att han till stor del kom till Sverige för att landet ligger främst i pressfrihetsligan. Han hoppas att svenska myndigheter ska ändra sig.
– Jag har raderat allt om mig på nätet, jag vill byta namn och börja ett nytt liv här. Om 20 år kanske jag är en ledande journalist i Sverige.
Han framhåller att han de senaste åren jobbat och betalat skatt i Sverige.
– Mitt liv i Irak var gott, folk kom fram och bad om att få ta selfies med mig. Varför skulle jag vilja komma hit och torka bord och bo på tretton kvadrat för åtta tusen i månaden om jag inte behövde skydd?
Många attacker mot journalister
Attackerna mot journalister i irakiska Kurdistan är många och allvarliga, enligt internationella Reportrar utan gränser. Medierna ses som politiska instrument, straffriheten för brott mot journalister är stor och många ämnen är tabu att rapportera om, skriver organisationen i ett mejl:
– Att ha eftersökts av säkerhetstjänst är generellt ett dåligt tecken.
Sherif Mansour, Mellanösternexpert på Committee to Protect Journalists bedömer att det finns ett konkret hot mot Afran, givet att det han uppgett är sant:
– Det handlar knappast bara om en utfrågning, skriver hon.
Också CPJ pekar på en utbredd straffrihet för brott mot journalister i irakiska Kurdistan. Brotten riktade mot journalister sträcker sig från hot, trakasserier, misshandel och fängslanden till mordbrand och mord, enligt CPJs aktuella information om regionen.