Gå direkt till textinnehållet

TV4s Johan Fredriksson om drönarattacken: ”Redaktioner behöver förbereda sig mentalt”

”Vi beslöt att ta några sista distansbilder. Sedan hörde vi rop: 'drönare' ”. TV4-reportern Johan Fredriksson som tillsammans med fotografen Daniel Zdolsek utsattes för en drönarattack i Ukraina är hemma i Sverige igen. Han är tacksam över att TV4s ledning lät honom stanna kvar och rapportera efter händelsen.

– Det här var min elfte resa till Ukraina sedan februari 2022. Det var en relativt välplanerad resa. Zaporizjzja-fronten är en av mest heta platserna nu, där Ukraina gör sitt genombrott, så därför ville vi vara där. Vi hade haft kontakt med både militära och polisiära myndigheter kring möjligheten att försöka ta oss till de områden som ligger söder om staden Zaporizjzja och ner mot fronten, men inte till fronten.

En vecka innan de reste hade de kontakt med den lokala polismyndigheten och det bestämdes att de skulle följa deras patrullering i området.

– Vi åkte till den lokala polisstationen i Zaporizjzja och mötte deras pressansvarige där. De gick igenom vilka regler som gällde och kontrollerade att vi hade hjälmar och västar och en ordentlig bil – både av praktiska skäl och av säkerhetsskäl. De klargjorde att vi inte fick kliva ur bilen förrän det givits klartecken från de poliser vi eskorterades av och att vi skulle följa polisbilen i det här området.

För att få ackreditering i Ukraina måste man ha pressmärkning både fram och bak på hjälmen.

– Det är krigslagar som gäller. Man får inte filma vad man vill, men det fanns inga restriktioner kring vilka människor vi fick prata med.

De mötte de två poliser som skulle eskortera dem, Andrej och Michail.

– Andrej kunde lite engelska vilket var jättebra, han hade gjort det här förr, det märktes. De fick avgöra vart vi skulle åka, det spelade inte oss jättestor roll vilken by vi åkte till. På papperet var det väldigt planerat och kändes säkert.

Johan Fredriksson säger att han som utrikesreporter gjort en och annan ogenomtänkt resa, men att det här var tvärtom genomtänkt och välorganiserat.

– Vi åkte med dem och stannade vid ett par-tre platser innan vi kom fram till höghuset som var väldigt skadat och beskjutet. Vi filmade det och började jobba. Området ligger fem-sex kilometer från fronten så vi hörde hela tiden smällar, men det var inget som var nära oss.

Efter ett tag ökade smällarna i frekvens, berättar han, och då tittade de på varandra och bestämde sig för att åka därifrån.

– Vi beslöt att ta några sista distansbilder. Sedan hörde vi rop: ”drönare” – jag vet inte om det kom först eller om jag själv hörde det smattrande, susande ljudet av drönare över huvudet. Men jag uppfattade snabbt att det var en drönare, och jag kastade mig ner under ett träd. En våldsam smäll hördes och jag såg hur det flammade upp från bakre delen av bilen.

Bilen som träffades av drönaren.                                              Foto: TV4

Han letade med blicken efter de andra och såg dem, och att de hade rest på sig. Poliserna ropade till dem att springa till polisbilen och att de skulle åka därifrån.

De fick åka till ett kommunhus där det fanns en medicinsk enhet, några poliser som var medicinskt kunniga, som kontrollerade deras skador.

– Vi var oskadda, utom fixaren Alexander som hade fått skador på armen. Andrej och ett annat polisbefäl hade också fått skador, de fick åka till sjukhuset.

Johan Fredriksson berättar att han efteråt kunde känna en sorts stolthet över att de klarade av händelsen, och inte drabbades av panik.

Samma dag blev de själva en nyhet. Han började tänka på hur han skulle göra till kvällens sändning.

– Vi hade ju inga fantastiska bilder från platsen men vi hade bilder och ljud från när vi sprang till bilen, det skickade vi över till Stockholm. Poliserna hade bilder på fordonet och chauffören Ivan hade tagit bilder på den brinnande bilen, vi fick låna bilder av Al-Jazeera. Vi kände att vi var tvungna att berätta om det journalistiskt.

De ville inte åka hem tidigare, de ville stanna kvar.

– Vi var ju fyra personer som hade varit med om det, plus två poliser. Vi i vårt team behövde pratas vid. Jag ville också stanna kvar och rapportera om Ukraina och inte i panik fly från händelsen. Vi kände ingen större längtan att åka hem. Jag tackar redaktionschefen Fredrick Malmberg varmt för att han lyssnade på oss och lät oss vara kvar och jobba hela vägen ut och åka hem på planerad tid.

Efter i stort sett varje Ukrainaresa får de ett samtal från TV4s säkerhetsföretag för ett debriefingsamtal. Man bestämmer om man vill ha samtalet direkt efter hemkomst eller skjuta fram det några dagar.

Att händelsen nu ska utredas som krigsbrott uppskattar Johan Fredriksson. De är nu målsägare i en krigsbrottsutredning.

– Man får ge Ukraina kredd för att de tar det här på allvar. Och det är ingen lokal myndighet i Zaporizjzja som utreder, utan det utreds centralt av en myndighet som har till uppgift att kartlägga krigsbrott.

Han berättar att TV4s koncernledning trots snåriga juridiska avtal kring försäkringsavtal tycks ha beslutat sig för att lösa ersättningsfrågorna med de drabbade i teamet, och det bekräftas av Viveka Hansson, programdirektör för Nyheter och Samhälle på TV4. Hon skriver i ett sms att hon förstår frågan eftersom skyddet för en enskild frilansare eller lokal fixare kan vara tunt om man inte har en större aktör i ryggen. ”Riskerna är stora och många gånger går det inte ens att teckna försäkringar som skydd i konfliktområden”.

Johan Fredriksson tycker det vore bra om redaktioner i Sverige förbereder sig både mentalt och praktiskt för att kunna hitta lösningar för den här typen av situationer. 

– Finns det försäkringar? Finns det rutiner för att lösa problem som uppstår, som man kanske inte orkar tänka på? Vad hade hänt om vi hade dött? Rådet är att varje redaktion orkar tänka igenom det, och ta med i beräkningar att det faktiskt kan hända.

Fler avsnitt
Fler videos