Sefastsson hårt pressad på Gräv

På punkt efter punkt avvisade Trond Sefastsson anklagelserna som skakat inte bara honom utan hela Journalistsverige.
Nej, jag har inte lejt torpeder och polisen har lagt ner den anklagelsen.
Nej, jag har inte skattefuskat. Anklagelsen är nerlagd.
Nej, jag har inte gjort mig skyldig till bedrägeri. Anklagelsen är nerlagd.

– Däremot är det möjligt att jag kan åtalas för mutbrott. Det handlar då om det som kallas tjänstesambandet; att jag kan ha fått mitt uppdrag eftersom jag jobbar för TV4, medgav Trond.

Med viss belåtenhet erkände han också bokföringsbrott: han hade inte satt in alla fakturor och kvitton senast dagen efter han haft utläggen, men vilken frilans jobbar så, undrade Trond, och fick tyst medhåll i salongen.

Allt handlade om påhittade historier från en grovt krimininell heroinsmugglare och en avskedad poliskommissarie som ville tjäna pengar på utpressning mot Trond och TV4. Punkt slut.

Inte heller var det fråga om en sammanblandning av roller. Han hade i alla år varit både jurist och journalist, han hade varit extremt öppen med det, han hade för sina studenter predikat nyttan av att göra andra saker än journalistik.
Dessutom skulle han inte längre få jobba kvar på TV4 i uppsägningsvågen. Därför hade han börjat avveckla sin journalistikdel och tagit uppdraget som jurist.

Den berömda plastkassen med pengar var en plastpåse från Nordea i sedelformat som i sin tur hade legat i ett Nordeakuvert, så som banken gör när de lämnar över sedlar.

Att han inte hade uttalat sig för medierna var inte heller sant. I tre dagar hade han ställt upp på intervjuer, men när det inte blåste över, utan det i stället stod journalister i trappuppgången och kröp fotografer på taket på huset mittemot för att få bilder, bad hans fru honom att sluta: allt han sade gjorde bara att uppmärksamheten växte.

I en analyserande ton redogjorde han för hur han tyckte att det var märkligt att ingen journalist under de sex månader som gått sedan bomben briserade, hade förmått att göra något som avvek från drevet (med undantag för ett radioreportage). Ingen hade funderat över vem som var mest trovärdig – Trond Sefastsson eller en grov heroinsmugglare som dessutom hade otaliga domar för misshandel, bedrägerier och övergrepp i rättssak. (Se rättelse nedan)

Professor Hydén lät välvilligt Sefastsson berätta sin historia, och i takt med att tiden gick och ingen motfråga ställdes, växte irritationen i lokalen. När det blev dags för frågestund exploderade det.

Mest spektakulärt var förstås torpederna.
De bandinspelningar där Sefastsson verkar ge klartecken till att någon ger sig på dem som hotar honom, hur förklarar han dem?
Trond vägrar svara: Uttalandet är ryckt ur sitt sammanhang, läs hela artikeln i Aftonbladet så förstår ni själva, det tar för lång tid att förklara här.
Frågan kommer tillbaka, gång på gång, Aftonbladet, TT-ELA och så Janne Josefsson. Till slut ger han upp och försöker förklara.
– Det är arrangerade samtal av den avskedade poliskommissarien och familjen för att sätta dit mig. Jag blev uppringd och inspelad. Men när man började tala om att "klippa" den som hotade mig, försäkrade jag mig om att det inte handlade om våld, utan att de skulle säga till på annat sätt. Då gav jag klartecken, hävdade Sefastsson.

Men hur kunde du ta emot pengarna? undrade flera i publiken? Var trodde du att de kom ifrån?
– De kom från försäljningen av en restaurang i Malmö, och jag kollade att den fanns.

Men din klient är en storsmugglare av heroin? Slog dig aldrig tanken att pengarna kom därifrån?
– Jag har svarat på den frågan.

Men största delen av frågorna och kritiken handlade om sammanblandning av roller. I vilken roll hade han fått uppdraget? Kanske hade familjen verkligen trott att han skulle göra ett TV-program? Hur kunde han använda sig av TV4s mejladress när han ville komma in på fängelset?

Här trasslade Sefastsson delvis in sig i motsägelser. Han använde alltid TV4s mejl, det var där han hade sin arbetsplats. Men uppdraget var enbart som jurist, det visste alla. Men i nästa ögonblick svarade han att använde sig av sin journalistiska identitet för att lättare komma in på fängelset.

Men hur hade han gjort om han kommit fram till att mannen var oskyldig? Då hade han ju tagit betalt och kunde inte göra TV? Eller kunde han det? Skulle han då betala tillbaka pengarna?

– Det var aldrig någon tvekan om att jag gjorde detta som jurist. Jag kan hålla i sär rollerna. Och det är bra att blanda roller så att man inte fastnar i journalisters stela begreppsvärld.

Det fick rättsprofessorn Dennis Töllborg att gå i taket:
– Om du hade varit snickare och journalist, eller varit jurist och jobbat på trädgårdstidning, då kanske jag hade förstått vad du menar med att blanda rollerna. Men det du jobbat med ligger ju så förbannat nära vartannat. Om journaliststudenter skulle anamma det, skulle jag inte vilja bli intervjuad i framtiden.

Fakta: 2006 blir Trond kontaktad av sonen till en storförbrytare som sitter dömd för heroinsmuggling på Tidaholmsanstalten. Kontakten kommer från en skurk i cellen bredvid, som Trond tidigare varit i kontakt med för att möjligen göra ett TV-program. Sonen undrar om Trond mot betalning kan rentvå pappan.

Sefastsson accepterar mot en klumpsumma på 320 000 kronor. När han kommer fram till att pappan av allt att döma är skyldig, vill sonen ha tillbaka pengarna. Situationen blir hotfull. I augusti dyker plötsligt en gammal avskedad polis upp på TV4 och vill sälja uppgifter om att Trond Sefastsson tagit mutor, lejt torpeder och skattefifflat. Han kräver pengar för egen del, pengar till den albanska familjen och att Trond Sefastsson avskedas.

Det blir ingen affär och kort därefter, i slutet av augusti 2007, släpps nyheten i Aftonbladet.  Enligt Sefastsson har de köpt nyheten.

Rättelse: Den man som Trond skulle hjälpa och som avtjänar straff för knarksmuggling, har, såvitt Journalisten kunna utröna, inte några domar för misshandel, bedrägerier och övergrepp i rättssak. Trond Sefastsson har inte gått att nå för att kommentera uppgifterna.