Satsa på börsen som att spela på trav
När börsen är skakig är journalisterna helt beroende av sina källor börsmäklarna. – Det är som att fråga en bilhandlare om man ska köpa ny bil. Det tror fan att han svarar ja, säger Olle Rossander, nestor i ekonomijournalistik.
Läsare som följer tidningars aktietips förlorar ofta pengar i stället för att bli rika. Det fann ekonomijournalisten Olle Rossander 2006 när han i boken Lönsamma aktietips – finns de? granskade 6 041 aktieråd som journalister och aktieanalytiker gett i elva tidningar under tio års tid.
Han och forskaren Erik Lidén på Handelshögskolan i Göteborg, fann att köpråden ofta var direkt usla. Fyra av tio hade lett till förlust. Säljråden var bättre, men inte lika vanliga. De kräver dessutom att läsaren äger just den aktien och det gör sällan privatpersoner.
Olle Rossander har varit ekonomijournalist under flera decennier, bland annat chef för ekonomi och arbete på Dagens Nyheter, och chefredaktör för Affärsvärlden.
I dag tycker Olle Rossander att ekonomiredaktioner och analytiker rensat bland dåliga köpråd till småsparare.
– I dag kan man se att den som sparar till sin pension inte ska göra någonting alls när börsen svänger. Det är bra. Om de sedan också berättade för småsparare att de inte ska gå in på börsen och spekulera alls, så vore det ännu bättre.
Aktiebörser är en arena för stora institutionella placerare.
– Där kan man som privatperson bara satsa pengar som man inte behöver. Då kan man lika gärna spela på Solvalla.
Under turbulenta börsveckor som nu i början av januari fungerar konsumentjournalistik om aktier uselt. Olle Rossander ser två stora brister.
– Den ena är att det är väldigt svårt att ge råd, både i det långa och i det korta perspektivet. De här journalisterna vet inte mer än du och jag.
Vid kraftiga svängningar gäller det att förutse omvärldens reaktioner.
– Jag har en klok marknadsanalytiker som heter Niklas. Han är valack och står i en hage med en massa andra valacker. Så fort det kommer en plastpåse blåsande förbi rusar han som en galning och ställer sig på andra sidan hagen. Han kan ju inte veta om det är en tiger eller en plastpåse. Och när de andra ser honom så gör de precis likadant.
Det andra skälet till att konsumentjournalistiken är usel, menar Olle Rossander, är att börsjournalister är oerhört källberoende, precis som många andra experter.
– Då hamnar de helt i knät på börsmäklarna.
Såväl banker och försäkringsbolag som börsmäklare har lyckats skaffa sig status av att vara något slags oberoende rådgivare.
– Det är de inte. De lever på att det säljs och köps, det är där de får sina provisioner.
Källberoendet märks till och med i språket.
– Man kan se hur börsjournalister byter språkbruk så att de uttrycker sig som mäklare. De pratar inte om vad Nokia-aktien kostar utan säger att den handlas i det och det.
Men ekonomijournalister är inte sämre än andra.
– Det är inte de enskilda journalisterna som är dumma, odugliga eller illvilliga. Problemet är att de inte får den tid de behöver. Läsarna anses inte vara villiga att betala för det.
Ett annat problem är att börsbruset tränger ut annan och viktigare ekonomijournalistik.
– Börsbranschen är jätteglad för det. Den har det gemensamt med Svenska Spel och ATG att den är intresserad av att det skrivs om verksamheten. Det ökar omsättningen. Ju mer det skrivs desto mer spelar folk och desto fler aktier köper de.
– Men Lotto påverkar inte samhällsutvecklingen som börsen gör. Om de här skriverierna får sparare att göra på ett visst sätt så påverkar det börsen som påverkar den ekonomiska konjunkturen som i sin tur påverkar hela samhället.
