Sänkt arvode för fiskefrilansarna

Journalisten har tidigare i en rad artiklar berättat om Aller Medias och Bonnier Tidskrifters kritiserade frilansavtal som bland annat innebär att frilansen avstår från sin rätt till garanterad ersättning vid eventuella vidarepubliceringar.

Marcus de Zayo Hallquist har arbetat som frilans inom fiske- och jaktsegmentet i ett drygt decennium. Bland annat har han varit redaktör på tidningarna Fiske för Alla och Allt om Flugfiske medan LRF Media ägde dem. 2013 köpte Aller upp nämnda titlar och Marcus fortsatte initialt arbeta åt dem som frilans. Samtidigt störtdök artikelarvodena till omkring hälften – inte bara för Allers titlar utan över hela fiskesegmentet, enligt de Zayo Hallquist.

Som fiskefrilans står man själv för alla produktionskostnader. Det handlar om utlägg kring allt från resor, boende, fiskekort och nödvändig utrustning.

– I dag kostar det med andra ord pengar att göra artiklar för Aller och andra förlag. Jag har inte gjort något för dem sedan 2014, säger Marcus de Zayo Hallquist.

Eftersom frilansar som jobbar med ett fiskereportage måste fånga fisk på bild, och någon i sällskapet därför måste få en finare fisk för att det ska bli en artikel, kan det ta allt från några dagar till veckor av heltidsfiskande och boende ”i en buske” för att få ihop ett reportage vittnar Marcus om. Inom fiske- och jaktsegmentet är det dessutom nästan alltid skribenten som har idén. Därför är nu den tidigare redaktören rädd att om det nya frilansavtalet även skickas ut till fiskefrilansarna så skulle en förlorad upphovsrätt slå extra hårt mot just dem.

– Om jag hade jobbat åt en annan tidskrift så hade kanske en redaktör ringt och skickat ut mig på en intervju med dig. Då hade jag gjort den på en halv dag och sen en halv dag i skrivtid och bildredigering. Då kan det vara mer rimligt att de får upphovsrätten. För oss är det i princip alltid frilansens idé, eftersom vi betalar produktionskostnaden och dessutom tillbringar dagar eller i extrema fall veckor med en artikel. Det enda sättet att få en större artikel att gå runt är att sälja den vidare till andra länder, skriva böcker och liknande. Jag tror förlagen gräver sin egen grav på det här sättet, säger Marcus de Zayo Hallquist.

Aller Medias publicistiska direktör Stina Abenius uppger att alla koncernens frilansar inom jaktsegmentet skrivit på avtalet. Men till sina medarbetare inom fiskesegmentet har man ännu inte skickat ut något frilansavtal. Anledningen är att de har en speciell arbetssituation och Aller behöver titta närmare på deras villkor.

– Vi kommer att skicka ut avtalen, men frilansar inom fiske har en speciell situation så vi måste reda ut så det blir på bästa sätt för dem. Exempelvis hjälper redaktörerna dem ibland att sälja artiklar utanför Sverige, säger Stina Abenius.

När det gäller arvoden som nästan halverats menar Stina Abenius att det inte stämmer. Så mycket ”skar” Aller inte bort. Dessutom räknar LRF sina arvoden på ett annat sätt menar hon.

– LRF hade väldigt höga arvoden när det gäller fiskesegmentet, våra avtal räknas lite annorlunda. Vi räknar mer efter sidor eller hur många uppslag man får. Det räknas snarare efter hur mycket plats man får i tidningen än tiden man lägger ned. Det är absolut inte 50 procent lägre nu. Större artiklar som ofta tar mer tid att producera ger mer än 10 000 kronor.

Jag frågar Stina Abenius vad ”större artiklar” som ger mer än 10 000 kronor betyder. Hon hänvisar vidare till Martin Falklind, chefredaktör på Allers Fiskejournalen, som uppger att en normalartikel på cirka sex sidor med text och bilder i dag arvoderas med 7 400 kronor. Sen tillkommer 1 200 kronor  extra per varje påföljande sida.

 ”Detta arvodessystem är samtliga våra frilansare fullt insatta i”, skriver Falklind i ett mejlsvar till Journalisten.