Gå direkt till textinnehållet

S-arkiven fortfarande inte helt öppna för insyn

Öppenheten i socialdemokraternas arkiv är fortfarande begränsad. Den som vill se partiets historiska handlingar i folkrörelsearkivet i Karlstad, Örebro eller Västerås måste ha tillstånd från partidistriktet.

Öppenheten i socialdemokraternas arkiv är fortfarande begränsad. Den som vill se partiets historiska handlingar i folkrörelsearkivet i Karlstad, Örebro eller Västerås måste ha tillstånd från partidistriktet.

När Thomas Kanger 1989 nekades att få ut socialdemokratiska dokument om åsiktsregistreringen av kommunister från partistyrelsen i Stockholm, gick han till Västerås och Luleå och fick ut samma papper från lokala arkiv.

Boken Kommunistjägarna kom ut 1990 och fick partisekreterare Bo Toresson, som sagt nej till Kanger, att gå i taket.

Annons Annons

På en konferens för distriktsombudsmän meddelades att varje begäran hos lokala eller regionala föreningsarkiv om att titta i historiska dokument från socialdemokraterna eller deras organisationer, skulle godkännas av partidistriktet.

Någon bortre tidsgräns fanns inte.

“En del struntade i det”

– Partidistrikten tog det där lite olika. En del struntade i det. Andra bokstavstolkade det som här i Värmland, säger Berit Sande som är chef för Folkrörelsernas arkiv i Karlstad.

Centralt har regeln luckrats upp. 1999 beslöts att alla dokument som är tjugo år eller äldre är öppna för allmänheten.

– Förr tog verkställande utskottet ställning till sådana frågor. Nu har vi delegerat det till Arbetarrörelsens arkiv, säger Berith Andersson som är sekreterare och arkivansvarig hos socialdemokraterna på riksnivå.

Det betyder att alla handlingar och utförliga diskussionsprotokoll från partiets innersta cirkel är öppna för allmänheten. Det går att följa vem som tyckte vad om skatteomläggningen eller om U-137s grundstötning i Gåsefjärden 1981. Men protokollen från partistyrelse, verkställande utskott och riksdagsgrupp får bara läsas, inte kopieras.

Den som vill ta del av färskare handlingar måste som tidigare begära tillstånd.

“Då säger vi alltid nej”

– Då säger vi alltid nej. Vi tillämpar en tjugoårsregel eftersom det är mycket diskussioner och vi för fullständiga diskussionsprotokoll, säger Berith Andersson.

Denna liberalisering har inte nått ut i landet. Journalisten har kollat med tre län. Partidistrikten i Västmanland, Örebro och Värmland följer alla det Toressonska dekretet. Och på Folkrörelsernas arkiv i Karlstad är socialdemokraterna ensamma bland partierna om att ha några restriktioner.

– Det enda som påminner om det här är väl Tempelriddarna där man måste fråga storvisiren först, säger arkivchefen Berit Sande.

Bo Toresson, som var partisekreterare när Thomas Kanger gjorde sin kartläggning, tycker inte det är konstigt med restriktioner.

Men finns det verkligen så mycket känsligt som måste skyddas?

– Det är klart. Kanger hade ju sitt projekt om kontrollen av kommunister. Men det finns också rent personliga saker, som brev med synpunkter av privat natur på en partiombudsman eller en chefredaktör. Det kan vara uppgifter som överhuvudtaget inte är sanna, säger Bo Toresson.

Vore inte skäl till avslag

Men tiderna förändras. Berith Andersson på socialdemokraternas partikansli i Stockholm, tycker inte att en artikel om registrering av kommunister, vore skäl till avslag:

– När det gäller sånt finns i dag en helt annan öppenhet än på Bosse Toressons tid.

Vad som händer ett brev som påstår att chefredaktör X super eller vänsterprasslar, vet hon inte:

– Men Arbetarrörelsens arkiv har inte fått andra direktiv än att det ska ha gått tjugo år. Sen är det öppet för allmänheten.

Hon tror inte att partiet utfärdar något centralt påbud om öppenhet för att upphäva Toressons gamla förbud.

– Partiorganisationerna får göra som de vill. Jag har inte hört att någon frågat efter gemensamma regler.