Pressfriheten undersökt i Afrika
För första gången kan pressfriheten i de afrikanska länderna jämföras genom en omfattande ranking. Bakom sammanställningen står organisationen Reportrar utan gränser.
För första gången kan pressfriheten i de afrikanska länderna jämföras genom en omfattande ranking. Bakom sammanställningen står organisationen Reportrar utan gränser.
Organisationen har kontrollerat 139 länder i hela världen. De flesta av länderna i Afrika ingår i undersökningen. Rapporten bygger på händelser som påverkat pressfriheten under perioden mellan september i fjol och oktober i år.
Journalister, forskare och jurister har fått besvara frågor om inskränkningar av pressfriheten i deras hemländer. Som exempel på övergrepp nämns våld mot journalister, censur, statliga påtryckningar, statliga monopol, bestraffningar och regleringar av medierna.
Fyra afrikanska länder får mycket dåliga betyg. Dit hör Libyen som ligger på 129e plats, och Tunisien som hamnar på 128e plats. I dessa länder tillåts ingen kritik mot landets ledare.
Situationen är även mycket dålig i Eritrea, 132a plats, och Zimbabwe som ligger på 122a plats.
I Eritrea förbjöds den privatägda pressen i september år 2001, och 18 journalister sitter just nu fängslade i landet. Zimbabwes president Robert Mugabe har enligt rapporten en mycket fientlig inställning gentemot oppositionspressen och utländska medier.
Benin högt på listan
Men det finns även afrikanska länder som ligger ganska högt på listan. Benin, som enligt FN är ett av världens 15 fattigaste länder, ligger på 21a plats på listan. En fungerande pressfrihet finns även i Sydafrika, Mali, Namibia och Senegal. Internationellt sett rankas Nordkorea som det land som har det sämst ställt med pressfriheten, medan Finland, Island, Norge och Nederländerna delar på förstaplatsen.
– Det finns ingen självklar koppling mellan rikedom och pressfrihet. När länder uppnår välstånd och säkerhet finns det mindre politiska konflikter att rapportera om än i ett utvecklingsland. Men låt er inte luras – om Finland, Norge eller Kanada skulle drabbas av ett nationellt nödläge skulle inte myndigheterna tveka att begränsa pressfriheten, säger den tunisiske journalisten Mohamed Rashid.
Det är en åsikt som delas av Constance Dlamini, som arbetar som redaktör i Swaziland.
– Länderna högst upp på listan slits inte sönder av oroligheter, fattigdom och ständiga katastrofer. Men om kaos bröt ut, hur länge skulle det dröja innan pressen där drabbades av restriktioner?
