Prata om språket

Hur gör man för att avdramatisera textkritik, så att det inte bara blir känsligt och svårt?

Gör som Göteborgs-Posten. Ta en liten stump i taget.

GP mjukstartade våren 1996 ett innehållsprojekt med syfte att förbättra innehållet och språket i tidningen och öka lusten för skrivandet bland medarbetarna. Det fanns en längtan efter att diskutera innehållet i tidningen efter det stora Garcia-projektet.

Hösten 1997 gjorde Journalisten ett reportage från GP-projektet. Nu återvände vi för att ta reda på hur det gått.

Anita Johansson utsågs till den språkredaktör som skulle driva arbetet framåt. Hon hade arbetat som redigerare, redigerings- och nattchef på GP i nio år. Hon hade också varit med om att införa den så kallade nattkvarten på nattredaktionen eftersom hon tyckte att det blivit så tyst på redaktionen.

– För att väcka diskussionen till liv samlades alla en kvart varje eftermiddag och pratade form och innehåll under olika teman.

I dag sitter Anita i ett av GPs medarbetarkrypin på femte våningen. Vid dörren hänger affischen ”Stoppa språkgrodorna! Läs GPs skrivregler”. I rummet ryms ett skrivbord, en hylla och en besöksstol. Ovanför anslagstavlan hänger en ängel med vingar i guld och på bordet står Svenska akademiens ordlista. Hit kommer medarbetarna med allehanda språkfrågor. Här skrivs det interna Språkröret, en inspirationskälla för språkdiskussioner på GP. Härifrån utgår också interna e-postbrev med mer traditionella språkråd. Att språkprojektet förgrenar sig åt olika håll, förstår man när Anita Johansson berättar om vad som hänt på GP.

Sedan gammalt fanns en språkgrupp som fick en nystart genom projektet.

En av språkgruppens uppgifter blev att åstadkomma boken GP:s skrivregler. Den har just utkommit i en ny omarbetad upplaga.

Tio erfarna medarbetare har utsetts till textgranskande skrivråd som för enskilda textsamtal med någon eller några av sina kolleger. Hittills har ett 40-tal reportrar utnyttjat möjligheten att få ett eget skrivråd.

Hösten 1997 drog GP också igång huskurser i Fojos regi. Hittills har 60 medarbetare gått kursen Samtala om texter. Det är en stor satsning som kanske inte är möjlig på alla små och medelstora tidningar. Men Anita Johansson anser att det finns mycket att göra, som inte kostar så mycket, varken i tid eller pengar.

Ett exempel är de temaveckor som hållits på GP. Den första handlade om ingresser.

– Ett sätt att avdramatisera textkritiken är att välja ut och prata om en sak i taget och att komma bort från resonemnag om vad som är bra och dåligt, säger hon. Att tala om ingresser fick igång diskussionerna på redaktionen.

Under de stora morgonmötena vreds och vändes på ingresser. Bra och dåliga exempel plockades fram. Varje morgonmöte inleddes av olika medarbetare. Redan efter första veckan märktes förändringar i tidningen. Ingresserna var både stramare och roligare. Och det har hållit i sig.

I höstas hölls en ny ingressvecka. En överraskning var ett grupparbete där 45 personer på fem minuter fick välja ut varsin bra ingress och motivera varför de gillade den. Nästa uppgift var att välja ut en mindre bra ingress och försöka göra den bättre. Pladder ströks och ingresserna blev tydligare.

Bildtexter och pratminus är andra delar som fått egna temaveckor.

Anita Johansson har också bjudit in folk utifrån till en del morgonmöten. Men det är inga några långrandiga föreläsningar. Det räcker med tio minuters prat och lite diskussion för att väcka tankar.

– Ett av målen med projektet är att det ska bli självklart med språkarbete på alla avdelningar. Varje avdelning ska hitta egna sätt att jobba med texter. Det har växt fram en medvetenhet om att jobben måste diskuteras redan på idéstadiet. När texten kommer på redigeringsbordet är det för sent att byta perspektiv.

Alla texter ska vara lästa innan de går till redigeringen, helst både av en kollega och av chefen. Men Anita Johansson erkänner att textgranskningen inte fungerar lika bra på alla avdelningar. Goda exempel är Göteborgs- redaktionen som organiserat kompisläsningen. Och ekonomi och politik som ordnar egna temaveckor.

– Det finns en stark mytbild i branschen om reportern som en ensam John Wayne-typ. Den förstärks av många arbetsledares idealbild av den självgående reportern som ska klara allt på egen hand. Det är vi tillsammans som gör tidningen. Därför borde det vara självklart att vi samarbetar för att få ut det bästa av texterna. Att diskutera innehållet handlar om att skapa engagemang, lust och glädje. Vågar man ta ut svängarna blir glädjen större.

QIA RINDEVALL

qr@sjf.se

Praktiska tips

I GPs interna material om innehållsprojektet finns några tips som man kan ta till sig på andra redaktioner:

Tillsätt en språkansvarig och/eller en språkgrupp på redaktionen. Utse och utbilda språkintresserade journalister till språkmentorer.

Ge alla medarbetare ett eget exemplar av SAOL och Svenska språknämndens skrivregler. Utveckla egna språkregler som ska gälla på redaktionen. Lägg in automatiska rätt- och avstavningsprogram i datorerna.

Avsätt tid för regelbundna textmöten på varje avdelning och ägna vissa morgonmöten till språkfrågor. Behandla ett ämne i taget, till exempel ingresser, pratminus, bildtexter.

Uppmuntra medarbetarna att söka kurser i kreativt skrivande (till exempel Fojo). Ordna seminarier om texter och språk. Vidareutbilda chefer och andra medarbetare i coaching och textkritik.