Paul Frigyes bloggfrån Gräv-06

Redan 2005 började medieklassens finsmakare fryna ironiskt åt bloggen som beskrivits som förra årets stora hype. Men till Gräv i Sundsvall åker några, men långt fler har intresse av att känna av stämningen och intrigerna. Vi bloggar från Gräv, timme för timme.

SÖNDAG 2/4

En summering

14.30 Så hur ska Gräv 06 sammanfattas? Flera uttrycker det ungefär så här: Givande mingel, skön träffplats men för låg kvalitet på många seminarier.

– Vi skulle behöva mer konkreta råd, metod, och mindre förevisningar om hur duktiga föreläsarna själva är, summerar en ryggsäck sina erfarenheter över en söndagslunch på Norrlandskällaren.

Och visst, så är det.

Ja, och sedan har vi det där andra. Det har blivit på tok för mycket ryggdunkande i panelerna, för mycket storögt begapande, för lite debatt och tydliga moraliska skiljelinjer. Gräv är helt enkelt i akut behov av motsättningar, stridsfrågor och argumentation som tydliggör, vi behöver mediekritiker och debattörer med attityder som hos en hord förorättade franska bönder.

Gräv 06 blev också bojkotternas Gräv. TV4s Kalla Fakta , Nuri Kino bojkottade och medieforskare som Jesper Strömbäck uteblev i protest mot för lite plats för mediekritiken. Det måste bli mer eld i panelerna nästa år – i Örebro.

Gräv 06 är över

13.16 Nu känns det som man sitter på taket till USA-ambassaden i Saigon vid Vietnamkrigets slut, och helikoptrarna lyfter medan FNL-styrkorna rusar genom byggnaden. Alla försvinner till hotell Knaust eller tågstationen med väskor. Ryggsäckar krängs på. Teknikpersonalen vill att jag ska logga ut, sladdarna ska dras ut och bord flyttas undan. Jag sitter som en överste Kurz i djungeln, och ser allt rafsas ihop och braka samman runt omkring mig. Norrlänningarna vill fösa undan mig, blir alltmer ovänliga, sladdar dras ut. The horror, the horror.

Spiegel-reporter sista seminariet

13.02 Dominik Cziesche från Der Speigel gjorde efter fem minuter som många fler borde gjort. Lade ner headsetet (fungerade inte), stängde av mikrofonen (hemsökt av enerverade rundgångspip) och gjorde sig av med alla de tekniska hjälpmedel som fungerade så uselt under hela Gräv 06.

Spiegel-journalisten berättade om sitt arbete att beskriva islamistisk aktivism i Tyskland.

Han framhöll att många muslimer inte ansluter sig till värderingarna i tysk lag, utan i första hand till islamisk tradition, som medier i Tyskland har svårt att förstå. Cziesche medgav vilka stora svårigheter han själv hade att kommunicera med de han skrev om, men tycktes faktiskt inte dra slutsatsen över att det fanns andra – mer bekväma med i muslimska kulturer – som skulle kunna hantera jobbet bättre.

Å andra sidan. Journalistisk erfarenhet, stringens, målmedvetenhet och preussisk flit kanske mer än väl uppväger denna begränsning när det handlar om att kunna LEVERERA journalistik i slutändan.

Varför har ni inga medarbetare med förankring i de arabiska miljöerna då? frågade en åhörare.

– Vi jobbar i team, och vi hade en flicka som var bra på arabiska men mindre bra på journalistik. Hittar vi någon som kan bägge får den jobb. Det är lättare med nynazister. Språket och kulturen gör att det är långt lättare att förstå nynazisterna. Vi kan inte söka i arabiska databaser, och ett annat problem är att araberna alltid har tjugo namn var och ingen vet de riktiga, sade han.

Hur jobbar ni i era redaktionella grupper? var en publikfråga.

– Man måste ha en tydlig hierarki och tydliga uppgifter, svarade Schieche, i ett svar som trots allt inte var HELT oväntat från en tysk.

Arrangören Eva Nilsson har rundat av de seminarier hon varit med på mycket bra genom att alltid ha någon liten fråga till talaren när ett antal lätt bakfulla åhörare sitter som fågelholkar. Är du färdig med ditt jobb om terrorism nu? frågade hon Cziesche.

– Nja, jag tror nog att det är ett framtidsjobb, blev svaret.

Guldspadevinnarna i podiet

11.24 Efter en lång natt med Guldspadegala och prisutdelning, samlades några av vinnarna i podiet för att berätta om sina jobb. En gång till. Många fyllda av allvar. Stoltast i podiet: Sydsvenskans manliga kvartett. Mest utfrågade: Evin Rubar för Könskriget II. Mest fyllda av allvar efter arbetet: Dick Sundevall och Christian Holmén.

Nattligt Raj-raj på berget

10.30 Utmärkt renstek, umpa-umpa och en formidabel utsikt över ett Sundsvall som från Södra berget såg ut som Los Angeles. Guldspadefesten blev lyckad, med massor av mingel och drinkar, trots teknikhaveriet på guldspadeutdelningen vilken gav prisindelningen en ganska tölpig inramning. Som alltid på journalistfester är musiken ett problem. Antingen kör man gamla godingar från 60-talet för att tillfredställa den stora gruppen 40-talister och 50-talister ett tag. Men de brukar krokna snabbt. Eller så kör man samtida musik, R&B och hip-hop för att tillfredställa 70-talisterna, som orkar dansa längre. Men hur man än gör, i vår bransch slutar det ändå med att tio procent dansar och nittio procent hänger i baren.

LÖRDAG 1/4

Norrlandssolen skär i ögonen

15.24 Det är en fantastisk vinterdag i Sundsvall. Solen strålar, snön knarrar på hala trottoarer, sommaren känns oändligt fjärran. Hotell Knaust glänser på alla sätt – här finns en kvalitetsnivå och en service som bara kan beskrivas som “osvensk” och Grävseminarierna är idag förflyttade över ån, till universitetsområdets mindre lokaler. Kafeterian dignar av bakverk – Delicatoproducerade förvisso, men dock. Det lyfter. Flera av besökarna tyckte att första dagens föreläsningar var “så där”. För lite journalistiska metoder, för mycket tal om det konkreta innehållet i föreläsarnas egen journalistik. Vi är inte här för att grotta ner oss i de världar som räddats, utan hur man räddar världarna. Det är därför vi packat ryggsäckarna fulla med ambitioner och kajkat hit. Metaperspektivet är svårt.

Lämnade campus 200 meter för lunch. Ljuset är outhärdligt starkt, reflekteras från snön på alla håll. Jag är en bleksiktig typ, rusar snabbt inomhus.

Journalistiken inför valet

15.02 Hur långt får man gå för att sprida smuts om motståndare? Ja, uppenbarligen inte så långt som s-tjänstemannen Mats Lindström som stektes i medierna för att ha spridit anonyma mejl med kritik av M-ledaren Reinfeldts vandel. Det diskuterades i ett seminarium om valbevakningen 06 efter lunch.

– Hur mycket har ni grävt vidare i om andra än Mats Lundström inom socialdemokraterna var inblandade i smutskastningen frågade seminariets moderator, grävgeneralen Pelle Sundström och anslöt till därmed till drevet.

Men är det rimligt att göra en så stor medieskandal av mejlen? Och var det över huvud taget något medium som gick till botten med de ursprungstips som faktiskt inte var kränkande, utan tipsade om berättigade frågor – om än kanske ej väl underbyggda – om Reinfeldts och hans fars affärer och ekonomiska moral? Jag tvivlar, men är öppen för att ändra mig inför ett knippe åsikter.

Men Lars Nordh, medieforskare, klarade ut vad det handlade om:

– Smutskastning om personer har vi inte i Sverige, det handlar snarare om att man sprider ut falska uppgifter.

I vilken omfattning ska vi bevaka småpartierna, FI, Sverigedemokraterna och Junilistan? undrade SVTs Cilla Benkö under samma seminarium.

– Gudrun Schyman är oerhört slipad, har lätt att klättra in i TV-sofforna och lyckades ta sig in i Agenda för någon vecka sedan. Det är svårt att veta hur mycket man ska låta henne ta plats, FI har i dag 0,7 procent av rösterna, sade Benkö.

Det lät ungefär som om Schyman ägnar tiden åt att klättra genom fönster, krypa genom ventilationssystem och forcera dörrar i allehanda TV-hus för att fyra av ett blixtrande leende i närmsta TV-kamera. Armera väggarna, sätt stålgaller i ventilationstrummorna, Schyman är i stan.

– Valet 06 kommer att bli det första IT-valet, sade Thomas Mattsson från Expressen.

Och hur nära relation är det lämpligt att ha med makthavarna?

– Att gå på middag med politiker är inget problem, sade Cilla Benkö.

– Går man på middag och publicerar gör man ett bra jobb. Men går man på middag och inte publicerar får man problem.

Gud på Gräv

11.24 Nuri Kino hävdade att kristna medier diskrimineras i det sekulära mediesverige. Ruben Agnarsson, redaktionschef på Världen Idag är på Gräv 06 och hävdar samma sak. Det ligger förmodligen något i det. Och Världen Idag har blivit en förvånande pigg tidning. Men i det nummer som redaktionen delar ut på Gräv 06 finns en artikel på sidan 7, med rubriken:

BÖN LEDDE TILL HAGAMANNENS GRIPANDE

Kanske finns det visst fog för skepsis mot de kristna medierna.

Jag påpekade rubriken för Ruben Andersson på Gräv 06:

– Jo, ja, men tror man på Gud och att Han kan gripa in så gör man, svarade han.

“Världen I dag” behövs vågar bryta en del tabuämnen. Men dess anslutning till upplysningsidealen är klart vacklande, och hetsen mot muslimer påfallande. Sådana rubriker förmedlar en obestämd känsla av att även tidningens grävande reportage kanske fogas samman av bevisföring vars sanningshalt blott garanteras av högre makter.

Anstormning till Norheims intervjuteknik

11.24 Det blev anstormning till Randi Mossige Norheims seminarium om intervjuteknik på lördagsförmiddagen. Ett rymligt auditorium fylldes till varje plats och sedan fyllde en del folk på vid väggarna. Men arrangörerna satte ut en fullsatt-skylt. Det fanns väl inget mer hjärterum i lokalen.

Norheims föreläsning handlade dock inte så mycket om intervjuteknik i sig:

– För mig är inte tekniken i sig avgörande, utan att man ställer rätt inre frågor och låter nyfiken leda en, det skapar i sig sedan intressanta frågor, sade hon.

Så Norheim har kanske inte så mycket att säga om själva intervjutekniken, utan exemplifierar med sitt tajta, effektiva och personliga berättande. Exemplet för dagen handlade om östeuropeiska svart-arbetare i Sverige och hur de utnyttjats. Även slutfrågorna från publiken präglades av detta:

– Hur dog de vitryska gästarbetarna egentligen?

Det finns väl en lärdom i detta också. Kanske att själva intervjutekniken inte är avgörande, men nyfikenhet, öppenhet och viljan att berätta.

Hagamannens skugga i Sundsvall

10.33 Hagamannen var på mångas läppar under Grävseminariet. För att det är skönt att han gripits, givetvis, men det också Expressens publicering, valet att hänga ut bild på den DNA-utpekade häktade Umebon. Första instinkten: Vilken skamlig kränkning av familjemedlemmarna att hänga ut bilden. Efter några timmar: Kanske inte ändå. Alla i byn utanför Umeå vet givetvis vem han är inom ett dygn, med eller utan bild.

Talade med Bertholof Brännström på Västerbottens-Kuriren. VK valde att i stället sätta in en bild av huset där de bodde. Förmodligen lika lätt att känna igen för de som bor i byn. Men VK hade blivit nedringda av läsare som krävde att få se en bild på den förhatlige våldtäktsmannen. Förmodligen tror många att skälet till att VK inte publicerade bild var att skydda gärningsmannen själv.

– Men jag har aldrig varit med att det lokala allmänintresset för en individ har varit större än det här, sade Brännström, som var kluven till valet att inte publicera bild.

Kuppryktet ett aprilskämt?

10.15 Ryktet om en kupp i Grävande Journalister visade sig vara helt grundlöst. Årsmötet på fredagskvällen blev en helt odramatisk historia. Föreningen gick med 404.000 i plus under 2005 tack vare ett lyckat Gräv i Helsingborg, Metod-numret av Scoop hade blivit slutsålt och det problem föreningen hade var att man har för mycket pengar i kassan, närmare 1,5 miljoner.

– Vi har börjat åtgärda det här problemet, genom en ökning av kanslitjänsten och fler stipendier, sade Matti Stenrosen, ordförande.

Lite senare beslutades om en sänkning av medlemsavgiften från 360 till 320 (som är studentavgiftens nivå) från och med 2007.

Livet leker, och kassören bara stod och myste.

FREDAG 31/3

Grävjournalisterna kastade sig över kändisbilagan

16.18 Expressens personaldirektör Tobias Hellström stod i en monter på Gräv och hade tagit med sig både Expressen och dess glassiga fredagsbilaga med kändisar på fredagen för att dela ut till besökarna. Till sin oförställda förvåning fann han att bilagan tog slut långt snabbare än huvudtidningen.

– Jag trodde att intresset för vår bilaga skulle vara lågt bland den här seriösa gruppen granskande journalister, men det visade sig vara fel, konstaterade Tobias Hellström.

Kupprykte i Grävorganisationen

15.52 Den som kom till Gräv 06 för tillfredställa lystmätet av intriger lär inte komma förgäves. Redan före Gräv var manegen nykrattad. Först genom TV4 Kalla Faktas bojkott av Gräv för att de inte fick nominera bidrag till Guldspaden efter att nomineringstiden gått ut. Därefter för att Nuri Kino misstänkte att han inte nomineras till Guldspaden för att hans avslöjanden om polismygel publicerades i en tidning med kristen prägel. Även han hänvisar till höga principer om icke-diskriminering. Av kristna alltså. Jag solidariserar mig, ty jag är också av princip emot alla föreningar som inte nominerar MIG till priser. Och i kväll då FGJ håller sitt årsmöte ryktas om att Kino et consortes planerar en kupp i föreningens styrelse. Det blir säkert en livad tillställning. Föreningen Grälande Journalister brukar inte göra någon besviken. Stora egon, knivskarp formuleringskonst och ständigt höga principer som tillhyggen.

Fikapaus med ofrivillig askes

15.25 Jag har varit pappaledig och börjar idag med att blogga mig tillbaka till arbetslivet. Efter första arbetsdagens första arbetspass kommer så chocken. Inget fikabröd till kaffepausen. Varför? I kafét finns bara kaffe, på borden bara frukt. Arrangörerna går runt och ser nöjda ut över denna askes. Är det norrlands laestadianska traditioner som krupit söderut? Jag frågar var man kan köpa kexchoklad. Kaféföreståndarna pekar ner mot centrala Sundsvall och snackar om någon idrottshall. Lite valfrihet hade inte skadat. Eller några obligatoriska wienerbröd för den delen. Har Grävarrangörerna hört talas om centraleuropas kafékultur? Einmal Schwarzwaldtorte, bitte.

Något plågsamt över begreppet Gräv…

15.12 Det finns något nästan plågsamt pretentiöst med begreppet grävande journalister. Alla utanför den allra innersta kretsen triggar på det, stegrar sig, rentav grimaserar. Eller, förresten, även den innersta kretsen triggar på den, men då som ett sakrament för ett gemensamt mål för journalistiken. Ett demokratiskt uppdrag. I Gräv 06-tidningen finns en artikel om Christian Holméns och Dick Sundevalls grävande efter bevis för att fria två morddömda bröder. KÄMPAR FÖR SANNINGEN, är rubriken. Holmen och Sundevall är hjältar, kämparna för sanningen. Är det kanske här som svaret finns, den odistanserade fokuseringen på journalisterna som sanningens hjältar i en värld av lögn? Men det finns något skumt med begreppet grävande journalister. Definitivt. Men det kan också ha att göra med att de flesta stora journalistiska “avslöjanden” helt enkelt är kollar av tips som journalisten serverats av folk som står nära de som avslöjas. Journalisten verifierar uppgifterna, skriver en story och tar äran. Ofta på betald arbetstid. Och sedan målas myten upp om journalisten som någon slags arvtagare till någon slags medeltida riddare.

Färre studerar journalistik

14.52 På planet upp till Sundsvall pratade jag med Karin Sjöberg från journalistutbildningen i Umeå. Hon berättade att förra året var första gången som färre elever söker till journalistutbildningarna i Sverige. Journalistik har länge varit ett trendyrke, men nu börjar ungdomarna bli allt mer medvetna om den kärva arbetsmarknaden. Och, som Karin sa, för att bli programledare behöver man ju inte läsa journalistik. Med andra ord, många som läst journalistik har lockats av kändis/rampljus-faktorn, och den behöver man inte nå via traditionellt journalistiskt hantverkskunnande.

Seminariet invigt, Uddén försenad iklädd bordsduk

14.45 Världens mest koncisa människa, FGJs ordförande Matti Stenrosen invigde Grävseminariet i det stora auditoriet. Lokalen påminner en del om Aula Magna i Stockholms Universitet. Så ni vet. För av fackförbundssolidariska skäl kommer Er bloggare givetvis inte att ta bilder från seminariet, jag beskriver i stället. På håll såg man inte Matti Stenrosens förmåga att spänna ögonen den han talar med, och liksom “utkräva ansvar” bara genom några få ord och en orubblig blick.

Cecilia Uddén var försenad från flyget och utfrågaren SRs Stig Edfast som inte presenterade sig stod och rundsnackade på scenen i fem minuter. Lätt pinsamt. Kjell Albin Abrahamson var redan på plats på scen. Uddén var helt klädd i svart och med en lång vit, mönstrad sjal, eller snarare duk som räckte från halsen och till 20 cm från skosulorna hängde ner på framsidan. Djärvt. Men Uddén är alltid bra, bara hennes tvåveckors inhopp i P1 Morgon i mars, höjde nivån på programmet dramatiskt.

Rapportering från öst och väst var temat för invigningen.

– Journalisterna ser ibland bara vad de vill se. En källa i mellanöstern, som tidigare ofta hade använts av många reportrar, citerades inte alls efter Oslo-avtalet, eftersom hans tydliga och envetna skepsis inför avtalet var något som ingen reporter ville höra. Det passade inte med den bild av förhoppningsfullhet man ville förmedla, berättade Uddén.

Samtalet på podiet handlade lika mycket om storpolitik som om journalistik.

– I östeuropa är nyhetsjournalistiken mycket mer politiserad. Det är inte bra, men har fördelen att man inte släpper frågorna så lätt, utan kör dem i botten, sade Kjell Albin Abrahamson.

Uddéns erfarenheter från USA var nästan rakt motsatta:

– I USA är det mycket skarp gräns mellan reportrar och kolumnister som inte finns i Sverige. Det är oftast bra men kan också få absurda följder, en opartiskhetens tyranni. Jag har varit med om att man inte kan gå ut med en angelägen nyhet för att det bara gynnar ett speciellt politiskt parti. Och jag träffade en reporter på New York Times som inte ens kunde ta ställning mot tortyr för det vore partiskt. Det visar hur galet det kan bli, sade Cecilia Uddén.

Kjell Albin Abrahamson uttryckte också stor skepsis inför opinionsundersökningarna i Sverige och utomlands som kan manipuleras systematiskt av både utfrågare och svarande:

– Jag tror snarare att Ring P1 utgör en mer pålitilig termomenter i moder Sveas svettiga armhåla, sade han.

På plats i Sundsvall

12.43 Om 17 minuter inleds Föreningen Grävande Journalisters Grävseminarium 2006. Uppkopplingen funkar. Jag kommer att rapportera löpande i eftermiddag och i helgen.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se