Örn utan h charmar folket

En avdankad politiker utan medieerfarenhet. Egentligen borde Peter Örn vara helt körd som kandidat till VD-posten på Sveriges Radio. Men förmodligen kommer han att fungera alldeles utmärkt. Första utmaningen – en kombinerad presskonferens och personalinformation i studio 4 i radiohuset i Stockholm – vann han på rena charmpoäng.

Det var en klassisk uppdelning i “good cop, bad cop” när styrelseordförande Ove Joanson och kommande VDn Peter Örn intog podiet i Radiohuset på måndageftermiddagen. Joanson: tuff och bestämd, snäste av frågeställare som envisades att prata om hans egna gamla fallskärmar och klargjorde tydligt att han inte brydde sig ett smack om vad facket sade om hans kandidat i MBL-förhandlingarna. Örn var raka motsatsen: ödmjuk och charmig, flirtade vilt med publiken och presenterade sig som en lagom kraftigt byggd man i sina bästa år, med grå tinningar, ett bultande radiohjärta och inga andra ambitioner när det gällde lönefringisar än en “alldeles vanlig medelålders tjänstebil”. I dag kör han Volvo, för säkerhetens skull.

Han heter Peter Örn. “Örn utan h” påpekade han flera gånger. Han har en närmast oantastlig bakgrund under de senaste åren av yrkeslivet: med humanistisk prägel, som generaldirektör för Röda korset, och med konstnärlig prägel, som VD för Riksteatern.

Med medieprägeln är det sämre, det medgav han villigt på dagens första träff med de anställda. En radiopredikan från hans kära Hasslö i Blekinge och en kort tid som ledarskribent på GT, det är allt. Frånsett en del “erfarenhet från andra sidan mikrofonen”.

Men det måste inte vara en nyhetsmurvel på VD-stolen bara för att det varit så under de senaste administrationerna. Starka krafter inom radion har efterlyst en chef med kulturbakgrund istället för nyhetsbakgrund – det var därför Svante Weyler var ett så hett namn i huset i våras. Och Peter Örn har förändrats under sin tid på Riksteatern, det var han noga med att framhålla. Framför allt när det gäller att hantera “hängivna och lite bångstyriga människor”.

Redaktionell kompetens är det gott om i Sveriges Radios ledning, där kan Örn få den uppbackning han behöver. Det SR behöver är snarare någon som kan ge tydliga signaler inåt om vilket håll verksamheten ska utvecklas . Och framför allt: någon som kan försvara och profilera företaget utåt: mot såväl allmänhet som politiker. En blödande ekonomi, med urholkad indexreglering av budgeten är ett av SRs största problem, jämte frågetecknen kring digitalisering och de kommande förhandlingarna om nytt sändningstillstånd. För detta krävs någon som kan slåss för själva idén med public service – och det borde Örn onekligen kunna.

Det politiska spelet kan han ju. Och passionen för publcc service torgförde han flitigt i dag: fraser som “radions särart”, “det ledande och viktigaste mediet” och “demokratiskt uppdrag” rullade vant från tungan redan på premiärföreställningen. Han lyckades till och med lansera Riksteatern som ett public service-företag, för att visa att steget inte är så långt från äppel- till päronträd.

Frågan är bara om hans egen tydliga partipolitiska tillhörighet kommer att bli en kvarnsten runt hans hals. Det var i varje fall kring detta de flesta av måndagens frågor kretsade. Och Örn själv presterade en prydlig freudiansk felsägning, när han i Ekot hävdade att “jag tror ingen kommer att påverka mina politiska beslut eller göranden”. Han menade sannolikt “yrkesmässiga”, men ibland tar det tid innan ränderna går ur en gammal partisekreterare…

Partifärgen behöver dock inte vara problematisk. Örn har nog tillräckligt med integritet för att helhjärtat gå in i sin nya roll. Det hade varit betydligt värre om tillsättningsprocessen varit politiskt färgad, men några sådana drag verkar svåra att hitta i Joanson/Ström/Brattmyhrs lansering av Örn som sitt förstaval.

Då finns det starkare skäl att bekymra sig för att det blir ett dubbelkommando på SR: att den gamle VDn Joanson glömmer att det står ordförande på visitkortet numera och lägger sig i även sådant som hör en VD och ingen annan till.

Och mest bekymrar sig nog radiofolket för någoit annat: att det blir en hel höst i fortsatt beslutsvakuum kring avgörande frågor, som den stundande P4-översynen, innan en ny VD finns på plats och blivit varm i kläderna.

Martin Jönsson