Mustafa Can pratar mat på sitt sätt i SR-program
Ett annorlunda matprogram där personer och deras berättelser är lika viktiga ingredienser som själva matlagningen. Så beskriver journalisten Mustafa Can sin nya sommarserie ”Meny med Mustafa Can” i Sveriges Radio.
– Jag vill ge folk annorlunda insikter, vilken betydelse mat kan spela i folks liv. Det blir en erinran om att mat är mycket mer än basföda. Mat är så otroligt mycket mer än att koka en nässelsoppa i ett glättigt sommarprogram, säger Mustafa Can.
Han tycker att mat är tätt sammankopplat med identitet och minnen. Och berättelser. Men upplägget i radioprogrammet skiljer sig från de traditionella matlagningsprogrammen vi är vana vid att se eller höra. Varje program bygger på en huvudperson och den personens berättelse. Men givetvis kommer själva matlagningsmomentet att finnas kvar.
– Man får recepten och får vara med i matlagningen, hackandet, hur vi gör. Men recepten och maten byggs kring en berättelse: längtan, drömmar, sorg, förtryck, ensamhet, kluvenhet. Det här är ett program som reser över kulturprogram, samhällsprogram och filosofilektioner.
Hur kom idén fram?
– Emma Janke på produktionsbolaget Klippan skissade på idén. Det kommer mycket förfrågningar som jag sagt nej till. Men jag kände att det här skulle man kunna göra annorlunda, så här kan man också göra ett matprogram. Vi översköljs av kokböcker och matlagningsprogram till förbannelse, sparris från Gotland, livsstilsreportage in absurdum, det blir en bubbla. Huvudpersoner i våra program är inga kända kockar. Det här är människor med en historia.
Är du missnöjd med de traditionella matprogrammen?
– Alla ser likadana ut. Varför ska de se likadana ut? Jag förstår inte var styrkan i det skulle ligga. Det blir väldigt enfaldigt.
Vilka människor har du har träffat?
– Till exempel Katerina som suttit i Auschwitz. Mitt i detta helvete så tänker hon på mat hela tiden. Mammas kök, dofterna, vad de odlade, tillagade, i vilka steg de tillagade maten. Det blir som ett trots mot galenskapen, en påminnelse att man en gång levt, ett sätt att komma bortom helvetet. Det säger något om kroppens förmåga att minnas.
Hur hänger mat och identitet ihop?
– Det är vårt nya livsstilsfundament. När man börjar vända sig från ideologierna och gud är på undantag, så är ekologismen det nya. Man kokar äkta sylt, handlar jordiga morötter, man visar sin identitet genom hur och vad man handlar. Det är inte alls konstigt, det är som att välja ett politiskt parti eller en tro eller nåt annat för att definiera sig själv. Samma sak med mat. Det blir en markör.
Vilket är ditt bästa matminnet?
– Ett ställe jag alltid tänker på där jag alltid äter gott är hemma hos min vän Hanne Kjöller. Det är alltid en upplevelse. Till exempel var det där jag för första gången i mitt liv åt en tuppgryta som var helt fantastisk.
